LEDARSKAP - OM ATT DIRIGERA SVANAR
DETTA ÄR MIN DOTTERS ORD - ÄR MIN DOTTERS ORD -
MIN DOTTERS ORD - DOTTERS ORD! - ORD ! - !
Svanarna flockas i grupp nere vid vår damm, med ganska strikta heirarkier (en hobbybiologs observation).
Det finns alltid en kraftigare hanne som seglar fram genom gruppen med vingarna uppfällda och halsen utspänd
och väsande jagar undan de andra. Och de seglar verkligen, rörelserna är så jämna att de tycks flyta fram, ungefär
på samma sätt som Dracula i gamla skräckfilmer tycks sväva en meter över marken glidande genom luften. Och
att dirigera dem är en väldigt simpel konst, i en slags darwinistisk balett: du bekantar dig med dem, matar dem,
och får dem att flockas kring dig. Och där de alla samlats, och du fångat deras uppmärksamhet rör du brödet likt
en dirigent med dirigentpinne, och nästan omedelbart börjar svanarna dansa, de vita halsarna spänt vaggande
upp och ner i takt med brödet, och om du sedan rör dig allt hastigare bort från dem kommer det att följa dig, först
långsamt, och sedan snabbare likt en svan armada, med vattnet skummande brusande runt dem. Det finns något
väldigt tillfredställande i den här gemensamma dansen. Om det är dirigentens kontroll eller en slags animalistisk
gemensamhet där du på sätt och vis slutar vara människa, och centret för handlandet omärkligt skjuts från
hjärnan till kroppen vet jag inte.
// J