Anne-Marie Körling Blogg

MIN KAMERA...OCH MIN DOTTER

självklart! puss! tänka sig att jag fick post idag. och jim har redan ätit choklad till frukost. I skottland får man paketen levererade till dörren. Brevbärarn ringer på buzzern, och redan då vet jag, halvsovandes, att det är ett paket. Är det bara brev kastar den lata jäveln bara in dem genom glipan under farstudörren. Jag har resfeber och vill gärna prata. Läser en helt fantastisk bok om grupp vansinne och follies genom historien. Visste du att det gick en tulpanfeber genom europa på 1600-talet. Helt otroligt underbara beskrivningar av ekonomiska bubblor och lurendrejeri som svept genom samhällena. Ska klistra upp majakoski i köket nu. Och sen ska vi gå och mata svanarna. Djur har en besynnerlig effekt på mig. Mer om det senare. Lustigt nog kan du få en hel hord svanar att röra sig rytmiskt och unisont genom att dirigera dem med bröd. Det finns något barnsligt lättande i att se dessa nobla djur röra sig i flock, dansa, och likt små mekaniska skepp segla efter en när man springer runt the pond nere i stockbridge. (Det här blev väldigt privat.) puss.

Min unge,
Jag ser SVANARNA - JAG SER SVANARNA - och du har rätt - de gör ju precis så där - men går de inte i par - är inte svanar tvåsamma - inte flocksamma... Hmmmm... kanske är det en släkt...

Åh, så glad jag är över ditt bloggsvar...i det offentliga rummet - precis som om vi vore på ett fik...pratandes som vi brukar göra...eller vid ett annat fik...med utsikt mot alla andra...och då vet du vad vi brukar leka...vi är ju så barnsligt allvarliga...
Tänk att du bytt fokus från ekorrar till svanar - vadan detta?


Jos och Ji - Love you both/AM

Kan man dirigera svanar?

Anne-Marie

En till fråga - vadå tulpanfeber?
Det kan jag få ibland? Det botas med ett fång tulpaner!
Mammari!

Vet du en sak - hela du gör mig lycklig! Precis hela du - så som du är!

MA

Svanarna flockas i grupp nere vid vår damm, med ganska strikta heirarkier (en hobbybiologs observation). Det finns alltid en kraftigare hanne som seglar fram genom gruppen med vingarna uppfällda och halsen utspänd och väsande jagar undan de andra. Och de seglar verkligen, rörelserna är så jämna att de tycks flyta fram, ungefär på samma sätt som dracula i gamla skräckfilmer tycks sväva en meter över marken glidande genom luften. Och att dirigera dem är en väldigt simpel konst, i en slags darwinistisk balett: du bekantar dig med dem, matar dem, och får dem att flockas kring dig. Och där de alla samlats, och du fångat deras uppmärksamhet rör du brödet likt en dirigent med dirigentpinne, och nästan omedelbart börjar svanarna dansa, de vita halsarna spänt vaggande upp och ner i takt med brödet, och om du sedan rör dig allt hastigare bort från dem kommer det att följa dig, först långsamt, och sedan snabbare likt en svan armada, med vattnet skummande brusande runt dem. Det finns något väldigt tillfredställande i den här gemensamma dansen. Om det är dirigentens kontroll eller en slags animalistisk gemensamhet där du på sätt och vis slutar vara människa, och centret för handlandet omärkligt skjuts från hjärnan till kroppen vet jag inte.

Så vackert, så vackert. Jag vill vara där du är, med en brödbit i handen...

hur gör svanarna då - om man är två... dansar de efter en pipa eller kan de splittras upp i två läger?

Love You!
Ma

As for tulip mania. Tja, hela iden är egentligen mer upphaussad än verkligheten var. Det kan beskrivas som en slags ekonomisk bubbla på 1600 talet då tulpaner blev den nya trenden och steg hastigt och dramatiskt till helt osannolika priser. Till exemple såldes en lök av arten Semper Augustus för 6000 florins (när medel årsinkomsten var ca 150 florins). Givetvis var tulpanen på den tiden en ovanligare och mycket bräcklig blomma, och blev som sådan en status symbol, och desto onödigare produkt desto bättre för att visa upp ditt överflöd. Och så snart pengar fanns att göra på den lilla blomman satte karusellen igång och priserna steg tills oundvikligen bubblan brast och priserna sjönk över en natt och de som ena stunden badat i guld, fick lägga sig till rätta i rännstenen igen. Fast mest uppskattar jag den här boken för dess samling absurda rykten och anekdoter om människorna som fastnade mitt i de här ekonomiska katastroferna. Den ovetande matrosen som trodde sig se en lök på disken i hotellresturangen och ogenerat slukade den med sin lunch, varpå den desperata hotellägaren jagade efter honom, förtvivlad över förlusten av den dyra tulpanlöken, och senare drog honom inför rätta. Eller den ovetande biologen som fascinerat plockade upp sin pennkniv och började dissikera den växt han fann på sin värds skrivbord, och det var slutet på den vänskapen. Eller de puckelryggade män, som enligt sägnen, tjänade feta pengar på att agera skrivbord på gatorna under ytterligaren en ekonomisk bubbla, the missisippi company. Och de desperata kvinnor som gjorde vad de kunde för att få ett privat möte med dess ägare, skottske (it would take a mad scotsman wouldn't it (*kärleksfullt*)) opportunisten och kungens gunstling Law, som iscensatte bränder och häst och vagns olyckor för att när han kom till deras undsättning göra sig en hacka. Och de folksamlingar som trängdes utanför hans hus, klämde ihjäl varandra, och förde sådant oväsen att rättssalen på motsatta sidan av gatan inte längre kunde hålla rättegångar eftersom de inte längre kunde höra vad domaren sade. Och dessa människors kollektiva uppgång och fall. Och asgamarna som göddes på sina medmänniskor. Miljonerna som försvann över en natt. Och tjänarna som blev miljonärer när de fann att de "aktier" de kommit för att sälja åt sina herrar hade stigit med flera tusen under den tiominuterspromenad de hade tagit dem att gå till marknaden, och som givetvis lade mellanskillnaden i sina egna fickor och flydde landet. Och dessa nyblivna krösar som efter missisippi bubblans kollaps, gömde rikedomarna av guld i dynga och utklädda till bönder passerade gränsen till friheten. Mänskligt flockbeteende och vansinne är så spännande! Väldigt likt de giriga svanarna. Jag har också tänkt på det här med människor sedan jag kom till skottland. Ibland när jag möter andra svenskar här kan jag plötsligt se oss som ett enda stort släkte. Jag är unik och lite konstig, men i sällskap med andra svenskar här, är jag plötsligt svensk. För första gången i mitt liv kan jag se min kulturella bakgrund. Jim kallar det "being internally insane" och "freaked out of their minds". Jag vill egentligen inte säga något om svenskhet, eftersom jag anar det mer som en slags hägring än något verkligt men det har slagit mig att det här med individualism är väldigt märkligt och måste närmas med lupp. Förresten heter boken, Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds av skotten (off course) Charles Mackay. Populärhistoria från 1841. Jag tror att du skulle gilla den. Och jag har inte ens börjat beskriva myterna och hetsen kring alkemisterna (kan jag locka med barnamord och djävulspakter?)