Skräddarens omsorg

... min italienska kemtvättare och hans italienska hustru.
 De skulle hjälpa mig att lägga IN - "kvinna, du är för smal, vet du inte att du ska vara lite tjock" - mina byxor....

Innan jag gick in till min kemtvätt visste jag inte att de såg MIG som sin kund.
De kände igen både kjol och ansikte, byxor och skor... och sa -

- DÄR ÄR DU!
- OCH JAG SVARADE - JA HÄR ÄR JAG...DÄR ÄR NI

då skrattade de gott...
då skrattade jag också gott

och då förstod jag att de betraktade mig som SIN kund.
Jag är en trogen natur,,, jag hade tagit mig genom halva stan för att lämna in och få omsytt...

Men med en varm blick från skräddaren och orden...

"ÄT UPP DIG LITE - kanske spagetti!"
 
gick jag genast till ett konditori...

där pratade jag med en alldeles för självupptagen kaffemakare...
han hörde ingenting...där var jag inte hans kund...utan bara vem som helst...

nåväl

jag drack kaffe och åt upp mig...bulle och kardemummakaka!

Ska det fortsätta så här - så får skräddaren lägga ut...inte orden...utan byxorna.


Anne-Marie


Kommentarer
Postat av: Annis

Så fina möten...och så gott att få äta upp sig!

Postat av: Anonym

Ja, det är märkligt märkligt hur mycket människor runt viktiga människor är - och hur viktiga möten mellan människor är - det är förvaltandet av detta möte som gör att båda mår bra, båda vill gott, båda parter ser den andre... Så om vi oftare tänkte att vi själva också äger ett ansvar då vi tittar in i en annan människas ögon - det är inte så ofta vi tänker ... eller UNDRAR ... vem är det där? När vi gör det ... UNDRAR... då möter vi vår nästa. Så tänker jag.
Bullen var hembakad, kardemummakakan åt jag till min mormors ära...hon bakade alltid denna kaka, så den tillhör mina absoluta favoriter...det var hennes födelsedag i går. Jag brukar fira den i tanken, och göra något som är till hennes minne.
Må gott Annis!
A-M

2007-05-19 @ 07:41:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback