Manhattan New School
Jag har fått förmånen att resa till denna skola i New York.
Jag ska tillsammans med andra svenska lärare och lärarutbildare
titta på hur eleverna utvecklar sin skrivande förmåga i nära samspel
med lärare. Jag vill gärna skapa ett forum för diskussioner kring skrivandet,
hur vi lärare gör och hur vi kan utveckla elevernas skrivande?
Välkomna att skriva!
Anne-Marie
Kiwimetoden - en didaktisk modell
Jag fick denna beskrivning av Kiwimetoden - en didaktisk modell - och jag fann den mycket beskrivande.
Didaktisk betyder undervisande, pedagogisk och modell kan översättas med förebild. Det blev stora ord om man
väljer att sätta samman dem till en pedagogisk förebild. Kiwimetoden handlar om så mycket mer än bara läsundervisning. Det är ett helhetstänkande kring individ, lärande, lärare och meningsfullt stoff.
Vad Kiwimetoden inte är - det är inte en helordsmetod.
Att lära sig läsa betyder att omsluta elevens alla strategier för att lyckas med läsningen. Det betyder att samtliga strategier utvecklas.
Ja, det var några tankar om Kiwimetoden. Som didaktisk modell!
Anne-Marie
Jag tror på skolan!
skapar en skola med dåligt självförtroende och självkänsla.
De lättlästa orden på löpsedlar, de korta inslagen i TV, replikeras
sällan av verksamma lärare.
Ingen annan yrkeskår behöver försvara sitt yrke.
En lärare måste det.
Skoldebatten ska inte föras över huvuden på vare sig
lärare eller elever. Det är en föråldrad pedagogik som i
sämsta fall utvecklar avstånd och resignation. En nyanserad bild
av skolan berör såväl hinder som möjligheter. Ser vi till möjligheterna
kan vi lyckas. Fokuserar vi ständigt på brister orkar vi inte med våra
uppdrag.
Jag tror på skolan. Jag tror på mitt yrke.
Jag är mitt ibland elever.
Om jag inte är stolt hur ska då mina elever kunna vara det?
Om jag inte tror på skolan varför ska mina elever göra det?
I förlängningen - vad betyder det för svensk skola?
Anne-Marie
Föreläsning Läranderelationer Göteborg 23 mars 2007
Välkomna!
Tack för en fantastisk dag med många frågeställningar. Ni skapade Er egen föreläsning och jag fick en
enorm utmaning i mötet med Er. Jag vill gärna fortsätta diskussionen. Varmt välkomna.
Anne-Marie
"Välfungerande barn?"
Psykologen Jesper Juul.
Ordfronts temanummer om Barn Mars 2007
"Den värsta diagnos ditt barn kan få är välfungerande.
Det är det värsta som finns. För det säger ingenting om
hur han eller hon mår, utvecklas eller upplever sitt liv"
Kan vi undra tillsammans kring Jesper Juuls tanke?
Anne-Marie
Jesper Juul - Autentiska lärande dialoger
Tanke:
Barn behöver tydliga vuxna - och autentiska vuxna - för att förstå hur det är att bli stor människa. För att utvecklas behövs människor som bidrar till utveckling. Det betyder att den vuxne är en verklig modell för hur det är att ha egna behov och värna dem - jag läser tidning och jag behöver den här tiden för mig själv - för att skapa samma möjlighet för barnet att förstå rätten att värna sina egna behov. Det betyder att den vuxne måste visa hur det är att ha behov, hur att värna dem utan att skada en annan människa eller göra det på bekostnad av någon annan.
Pedagogisk tanke:
Den autentiska situationen lärare och elev kan utvecklas i klassrummet. Vi märker den ofta då vi inte axlar rollen av att undervisa om - utan tänker tillsammans kring något - en situation där vi undrar ihop. För mig personligen är det att själv inte äga svaren utan skapa ett autentiskt möte med stoff och problem där jag som lärare befinner mig i en autentisk situation där jag delar processen att söka förstå tillsammans med eleverna. Jag kan då modella hur jag gör för att skapa eget lärande, hur jag angriper problem, vilka frågor jag ställer mig för att söka lösningar, och hur jag tar hjälp av andra för att öka möjligheten att få lära mig. Jag blir en modell för hur att göra, och jag gör det tillsammans med eleverna. Eleverna i sin tur kan påverka sin lärare genom sina frågor och tankar kring dilemman och stoff vilket gör att läraren får lära sig om elevens värld, vilka liknelser eleven tar stöd i. Denna dialog påverkar alla. Denna dialog kring stoffet och problemet blir sant då ingen antar en mästrande roll - jag vet svaret och det undanhåller jag er, jag kan svaret och mina frågor är kontrollerande - eller ett förhållningssätt där läraren backar ur - gör själv - sök kunskapen själv. Nej - i en autentisk lärande process skapar vi lärande tillsammans. Lärarens roll som den som ställer sig själv frågor, blir nyfiken på, funderar kring är en levande modell för hur att göra.
Jag har i vägledda situationer möjligheter till ett mycket nära samspel med eleverna. Här finner jag möjligheter att undra och tänka tillsammans med mina elever. Samtalet och dialogen sker med respekt för våra tankar och lärande behov. Att utveckla elevens intresse för att lära sig betyder att jag också måste markera att jag har ett aktivt behov av att förstå det vi nu processar. Efter en vägledd undervisning utvärderar mina elever med orden:
"Det var ett bra samarbete. Jag, min lärare, alltså vi tillsammans gjorde att vi tillsammans förstod ... det var roligt med utmaningarna och vi lärde oss mycket tillsammans"
Jag är en medaktör, med egna lärande behov, som för autentiska funderingar med andra aktörer - mina elever -vilka också har lärande behov och lär sig värna om rätten att ha och utveckla dem,
Tack vare min förläggare sprang jag till bokhandeln och köpte
Jesper Juul och Helle Hansens bok RELATIONSKOMPETENS I PEDAGOGERNAS VÄRLD -
jag återkommer i ämnet.
Anne-Marie
Flexibel skolstart
Idag står det att läsa (Svd 21/3-07) om ett förslag till en flexiblare skolstart för de som börjar skolan. Skolan skulle ta emot i termer av Individuellt mottagande. Detta förslag kommer säkerligen debatteras.
Nya Zeeland:
Då jag studerade på Nya Zeeland fick jag vara med om ett individuellt mottagande av en elev. Där börjar man skolan då man fyller fem år. Skolan som födelsedagspresent. Skolstarten börjar samma dag som eleven fyller fem år. Det är ett synsätt på skolan jag tycker om. Vinsterna med att ha en flexibel skolstart kan jag se som många. Att som lärare starta upp med en sexårsgrupp, eller en årskurs ett är ett omfattande arbete. Det är en lång process att skapa klassrumsklimat och organisera för lärande. Mycket av det tidiga skolarbetet handlar om att skola in elever. Vi har ju ett namn för det arbetet- just att skola in. Jag beundrar de som arbetar med de tidigare skolåren. Förskoleklasserna som har fått en god start in i skolvärlden, och de som tar vid och utvecklar grunden för de fortsatta skolåren. När jag själv hade min första etta - slog det mig hur mycket tid jag behövde för att organisera för lärandet och hur spännande mina elever tyckte att skolan var. Jag hade då 28 elever, med förväntningar och pirr i magen, nya kläder och skolryggsäckar, och alla ville ha en relation till sin lärare och sina kamrater. Jag strävade efter att så långt som möjligt ha individuella samtal och individuellt lärande med var och en av dem. De skulle under mina tre år bli läsare, skrivare, räknare, medaktörer, ansvarstagande och få utveckla goda kunskaper.
En lärare är viktig under den första tiden, och lärandeförhållandet avgörande för hur eleven ska uppfatta sin skolgång. En lärare är alltid viktig för eleverna, men starten anger också fortsättningen, allt vi gör i de tidiga åren pekar framåt och visar på möjligheter för den som lär.
Att vara på Nya Zeeland och uppleva hur de organiserar för lärandet är en av de största pedagogiska upplevelser jag har haft. Att organisera från början och låta organisationstanken vara den röda tråden, kopplat till ett medvetet innehåll om hur och vad att lära, skapar pedagogiska möjligheter och gör att jag som lärare kommer att utveckla min syn på vad att göra i en klassrumssituation.
Ett mer personligt bemötande vid skolstarten gör att den enskilde eleven aktivt kan lära av och genom den rådande miljön och av sina klasskamrater. En nya elev lär sig av det som sker i det rum eleven träder in i. Att börja organisera en stor grupp är ett mycket omfattande arbete, men att hysa en elev i en rådande organisation gör att den nya eleven har fler modeller att härma och lära av, välkomna in i ett redan påbörjat arbete betyder att den enskilde eleven lättare kan se och förstå den nya mijön och relationerna i den. De andra barnen gör och visar genom att de redan vet. Läraren får tid att ta emot och kan mer aktivt bjuda in den elev som börjar. Jag vill så gärna se att skolan bemöter varje elev värdigt och respektfullt, men också att läraren aktivt kan vara den undervisande och modellande vuxne som tydligt kan verka för skolans arbete, syfte och mål.
Den flexiblare starten skulle jag bejaka. Den har organisatoriska kvaliteteter som jag skulle vilja undersöka och utveckla. Barnet på Nya Zeeland börjar skolan samma dag som barnet fyller fem år. Med tårta och presenter följer den första skoldagen. En viktig dag. Men jag är inte säker på hur gammal en elev ska vara för att börja i skolan? Barn behöver tid att vara barn. Förskolan en skola att värna. Sexårs också. Tid att vara barn är något att värna om.
Välkomnar tankar!
Anne-Marie
Kiwimetoden - föreläsning i Stockholm 20 mars
För Er som har lyssnat och deltagit på denna föreläsning skapar jag en plats att tycka, tänka, fundera, undra och föra en dialog med mig kring innehållet i föreläsningen. Varmt välkomna,
Anne-Marie
Tänkvärt om läxor
Där står att lärarna diskvalificerar sig själva när de säger att alla föräldrar kan lära ut exempelvis matematik. Det står också att läxorna kan skapa stress och inkräkta på barn och ungas fritid. Läxorna spelar stor roll i unga människors liv.
Tanke:
Läxor är ett svårt kapitel. Laddat också. Men en läxa kan se ut på så många olika sätt. Från Nya Zeeland tog jag med mig idén om den bekräftande läxan - den som eleven tar med sig hem - och redan kan. Detta bidrar till goda cirklar kring den växande. Föräldrar slipper känna oro för att upptäcka bristande kunskaper hos sitt barn, barnet slipper känna sig misslyckad i hemmet. Den bekräftande läxan bidrar till att eleven utvecklar ett positivt förhållande till sina egna kunskaper - det är inte brist utan förmåga - "jag kan" och det vill jag visa upp.
Jag vill gärna vara lärare och bidra till att kunskaperna utvecklas på ett positivt sätt. Det kan finnas en risk att läxan gör föräldern till lärare mot sin vilja och att läraren överlåter aktiv undervisning till föräldern,
Men som sagt - ett svårt kapitel som tål att aktivt diskuteras!
Välkomna!
Anne-Marie
Prov och vägledd undervisning
Med anledning av Malins fråga om vägledd undervisning kan lämpa sig i provsituationer?
Prov är en utvärdering: Här är vi nu - så kan vi tänka - hit kom jag - jag behöver repetera detta - och det här behöver min lärare gå igenom igen. Prov är en avstämning på individuell nivå.
Men vi kan mer om vi är tillsammans och utvecklar vårt tänk i gemenskap med andra. Ett samtal om och kring en frågeställning kan föda kunskaper som är vilande, som uttalas, synliggörs, påverkas och blir medvetna. Är dessutom läraren aktivt närvarande påverkas eleverna positivt och visar fram större kunskaper. Jag vill mena att den vägledda undervisningsformen också kan utvecklas till ett processande av det mål undervisningen har verkat mot ? och vara en utvärdering och en utgångspunkt för nästa mål och nästa steg.
Jag brukar pröva mig fram då det gäller provsituationer. Jag har givit mina elever matematikproven i god tid innan dessa ska göras. Proven är en del av målbilden, och jag vill att mina elever ska ha tydliga kunskaper om vad undervisningen syftar till. Då jag gör så - har jag upptäckt att mina elever tar ett större ansvar för sin egen utbildning - de vet vad de ska kunna självständigt och de ger sig inte förrän de kan - sedan berättar de att de nu är redo för att ta itu med prov - och sätter sig i enskildhet och gör dessa. Resultaten blir mycket bättre och öppenheten större. Jag genomförde detta i årskurs fyra och fem. Det föll mycket väl ut. I den nya matematikböckerna är diagnoserna synliggjorda för eleverna. Detta bidrar till att öka förståelsen för de mål undervisning syftar till.
Det finns något i provsituationen som kan vara obehaglig för eleven. Elever kan känna en otrolig press och stress, hjärtan som slår hårt, vilket utgör hinder för det lärande som proven ska visa på. Prov betraktas också som en slutpunkt, vilken är omöjlig för eleven att påverka.
De bästa lärande samtal jag har deltagit i som elev är när provet lämnats in och man stapplar ut i korridoren ? där det försigår ett livligt samtal om prov, lösningar, svar och hur man tänkte. Jag lärde mig själv mycket under dessa spontana samtal. Det man ingår i är en lärande aktivitet som är mycket värdefull.
Jag vill att eleverna förstår och självständigt strävar efter att nå sina mål. Ett prov är en del av målbilden. Varför hålla den borta? En förevändning blir säkerligen att eleverna fuskar sig fram till att bara skaffa kunskaper för att göra provet - men jag har inte funnit att det varit så - utan tilltron till elevernas vilja att lära, ansvaret att göra detta - är en viktig aspekt av ansvar och inflytande som bättre borde genomföras i skolorna.
Ett annat sätt att utvärdera kunskaper är att låta eleverna berätta för sina föräldrar hemma. Jag har skrivit brev om att föräldrarna aktivt ska lyssna till ?mina kunskaper om Medelhavet, historia och nutid och bett föräldrarna spontant beskriva hur de uppfattar sitt barns kunskaper. Jag har tre barn själv ? när de berättar spontant om sitt lärande hemma ? är de i en trygg miljö och berättar ledigt om vad de kan och hur de tänker. I en stor klass finns risken att elever sitter tysta med sina kunskaper, av olika anledningar, och när de ska skriva dem i prov, så blir det alldeles för kortfattat. Denna form av utvärdering har också resulterat i att föräldrarna fått en insyn i sitt barns lärande.
Prov är en svår sak. Själv är jag förtjust i de prov som har spännande och öppna frågor. Jag läser gärna Per Måhl Betyg på vad? och lär mig i de Lässtandards som Per Måhl har tagit fram. Vi får de svar vi ställer frågor om. Konsten att hitta elevens kunskap handlar om att rätt ställa frågor.
Det är lärarens utvecklingszon.
Prov och provsituationer ska verka för elevens rätt att lära. Jag tror vi ska föra en verklig diskussion detta ämne. Jag har givit en liten tanke. Förvalta och använd den som bollplank.
Anne-Marie
Kiwimetoden och En vinnande undervisningsform
Läraren antar fokus på stoff och den samlade gruppen.Läraren väljer ett undervisande fokus, en text, som inte tidigare är känd för eleverna. I denna undervisningsform ställer läraren öppna frågor som skapar möjligheter för eleverna att bidra med spontana tankar, visa på föreställningar om och synliggöra förförståelsen. Dessa öppna frågor hjälper eleverna att problematisera text utifrån egen förståelse samt att vidga kunskapen om textens budskap och underliggande betydelse. Läraren har förberett sin undervisning och vet vad att problematisera men har ett lyhört öra till de tankegångar som eleverna har. Den förförståelse eleverna visar ska utmanas, och skapa nya infallsvinklar och utveckla elevens strategier att ta sig an text.
Den vägledda undervisningen har många vinster:
1) En nära lärande undervisningsform där eleverna upplever att de är med och påverkar sitt lärande och
sitt förhållningssätt till text och bild.
2) Bryter upp sociala strukturer i klassrummet då läraren skapar möjligheter till dialog mellan klasskamrater i ett nära samspel. Detta främjar det goda klassrumsklimatet.
3) Läraren får syn på kunskaper som eleverna utvecklar kollektivt, men kan också inom denna form utveckla det individuella lärandet då eleverna visar upp olika behov och vilja till lärande utmaningar.
4) Undervisande fokus - den text - lärare och elever processar - är en modell för hur man kan göra då man läser, och hur man tar stöd i illustrationer - vilket gör det möjligt för eleven att senare självständigt förhålla sig till text på detta sätt.
5) Läraren utvecklar sin förmåga att ställa öppna frågor.
6) Den vägledda undervisningen bidrar till större elevansvar och elevinflytande för samtliga i klassrummet.
7) Fråga tre - att fråga tre kamrater innan man frågar sin lärare - bidrar till att läraren får tid att undervisa i flera
konstellationer, vilket maximerar undervisningsmöjligheterna.
Den vägledda undervisningen är överförbar till samtliga årskurser och till samtliga ämnen. Den kräver en annan organisation av undervisning, tilltro till elevernas vilja att lära, och en medveten tanke kring klassrumsorganisation - den tanken jag skulle vilja kalla den röda tråden!
Ni som prövar och utvecklar skriv gärna gensvar!
Ni som undrar - har frågor - varmt välkomna!
Anne-Marie
.
Kiwiföreläsning Helsingborg 15 mars 2007
Bästa deltagare.
Kiwimetoden skapar förutsättningar för lärarens rätt att undervisa och elevens rätt att lära. Organisation och tankar om hur att se lärande utveckling en process. Många tankar föds genom frågor och svar under en föreläsning. Hälsar er välkomna att fundera tillsammans med mig. Välkomna!
Anne-Marie
Vygotskij - att befinna sig i en utvecklingszon
Läroplanen LpO-94 har influerats av Lev Vygotskijs teorier. Jag inspireras av Vygotskijs tankegångar och försöker omsätta hans teori till praktik i mitt klassrum. Detta betyder att jag har ett medvetet förhållningssätt till läranderelationer och organisation av klassrummet som pedagogiskt rum. Jag strävar efter att utveckla samarbetet mellan mina elever. Och lyckas göra det genom Kiwitanken - Fråga tre. Fråga tre betyder att man frågar tre eller fler då man behöver stöd och hjälp i sitt tänkande. Det betyder att man tillåts samtala, låna, gissa, tänka tillsammans med en kompis eller fler. Fråga tre är en signal till samspel kring det vi gör i klassrummet. Detta har medfört att jag får mer tid att undervisa och i fler konstellationer. Jag tror på lärande modeller och att läraren är aktiv i att göra, använda reskap, och modella vägar in i hur att förstå.
Jag var i kväll och lyssnade på Leif Strandberg, författare till Vygotskij i praktiken , då han föreläste för förskolelärare i Rinkeby. På ett mycket åskådligt och underhållande sätt, med djup kunskap och med en stor portion humor, gav rika exempel på hur att förstå Vygotskij.
Vygotskijs tankar om utvecklingszonen berör ju också mig. Jag lyssnar på en föreläsare, Leif Strandberg, han besitter ett kunnande, jag vill lära mer, jag får mina utmaningar och påverkar därigenom min egen utvecklingsmöjlighet, jag är motiverad, fascinerad, känner att lärandet är inom räckhåll, och jag är med,
jag ställer mig nya frågor, klär min kunskap i nya begrepp, utvecklas, Och det är roligt.
Anne-Marie
Elevers erfarenheter är värdefulla
Tanke:
Skolan är inte en sluten värld. Eleverna bär med sig kunskap in i skolan som de har rätt att få äga, utveckla och hämta liknelser ur. Elevernas kunskaper och erfarenheter ska bemötas med respekt och vara en källa till fortsatt utveckling. Det finns en stor risk att ett barn annars lär sig att lära rätt - alltså skolans syn på hur man lär och vad man lär, från vem och ur vad - vilket gör att eleven utvecklar kunskap om skolkoden. De delar upp den kunskap i skolkunskaper och det-andra-som-man-lär-sig-vid-sidan-om.
Jag minns en undervisning jag höll. Det var ett nytt matematikområde, årskurs 5, som skulle introduceras. Jag lyckades inte få mina elever att förstå. Jag började om, gjorde nytt, men vi möttes aldrig - då en av mina elever reste sig upp och sa - Sätt Dig Anne-Marie. Jag tror jag vet hur vi ska fatta det här. Han frågade klassen vilka som spelade ett namngivet dataspel. De flesta gjorde det. Jaha, fortsatte eleven, det Anne-Marie försöker förklara är det här...ni vet när man kommer till det där hindret,... Huvuden nickade bejakande, glada miner, och aha-ansikten lyste av "nu vet jag" och ivern att börja arbeta tog överhand. De fick klä problemet i egen språkdräkt, hämta liknelser ur sin egen vardag, hämta exempel som hörde ihop med deras verklighet och de erfarenheter de redan ägde. Nu visste alla vad och hur att göra - den enda som satt som ett frågetecken i klassrummet - det var jag. Men målet var uppnått.
Vikten av att tillåta andra förmedla kunskap är något vi ständigt gör i mitt klassrum. Det är viktigt att eleverna tar med sig sina erfarenheter och kan problematisera utifrån dem. Detta gör klassrummet till ett aktivt lärande rum där grundtanken är att vi delar med oss av det vi kan.
Anne-Marie
Hartman: Det pedagogiska kulturarvet, 2005
Den rådande läroplanen är ett dokument med stort innehåll på några få sidor, grundskolans första läroplan lgr 62 var ett styrdokument som omfattade 474 sidor. Det här betyder en tilltro till lärarprofessionen, en tydlig signal att detaljstyrningen kring skolan ska förläggas hos de som verkar i skolan och i närhet till eleverna. Denna tilltro till lärarprofessionen får mig att trycka LpO-94 lite närmare hjärtat.
Anne-Marie