Anne-Marie Körling Blogg

Jag fick en tidning av min förläggare: Ordfronts tidning Tema Barn. Läste den idag. Stannade länge i artikeln om den danske psykologen Jesper Juul. Tänkvärt. Jesper Juul menar att då vi betraktar barnet som en människa, och verkligen gör det, relaterar vi till barnet som just en människa, dvs att vi förhåller oss autentiskt i vårt agerande och i våra samtal. Det betyder att vi vuxna skapar naturliga gränssättningar, inte i form av stränga fostrande tillrättavisanden eller i att ständigt ge barnet första parkett, utan just den sunda gränssättning som uppstår i att också värna sina egna behov - att vara autentisk - vara människa tillsammans med en annan människa - inte på bekostnad av någon annan.

Tanke:
Barn behöver tydliga vuxna - och autentiska vuxna - för att förstå hur det är att bli stor människa. För att utvecklas behövs människor som bidrar till utveckling. Det betyder att den vuxne är en verklig modell för hur det är att ha egna behov och värna dem - jag läser tidning och jag behöver den här tiden för mig själv - för att skapa samma möjlighet för barnet att förstå rätten att värna sina egna behov. Det betyder att den vuxne måste visa hur det är att ha behov, hur att värna dem utan att skada en annan människa eller göra det på bekostnad av någon annan.

Pedagogisk tanke:
Den autentiska situationen lärare och elev kan utvecklas i klassrummet. Vi märker den ofta då vi inte axlar rollen av att undervisa om - utan tänker tillsammans kring något - en situation där vi undrar ihop. För mig personligen är det att själv inte äga svaren utan skapa ett autentiskt möte med stoff och problem där jag som lärare befinner mig i en autentisk situation där jag delar processen att söka förstå tillsammans med eleverna. Jag kan då modella hur jag gör för att skapa eget lärande, hur jag angriper problem, vilka frågor jag ställer mig för att söka lösningar, och hur jag tar hjälp av andra för att öka möjligheten att få lära mig. Jag blir en modell för hur att göra, och jag gör det tillsammans med eleverna. Eleverna i sin tur kan påverka sin lärare genom sina frågor och tankar kring dilemman och stoff vilket gör att läraren får lära sig om elevens värld, vilka liknelser eleven tar stöd i. Denna dialog påverkar alla. Denna dialog kring stoffet och problemet blir sant då ingen antar en mästrande roll - jag vet svaret och det undanhåller jag er, jag kan svaret och mina frågor är kontrollerande  - eller ett förhållningssätt där läraren backar ur - gör själv - sök kunskapen själv. Nej - i en autentisk lärande process skapar vi lärande tillsammans. Lärarens roll som den som ställer sig själv frågor, blir nyfiken på, funderar kring är en levande modell för hur att göra.

Jag har i vägledda situationer möjligheter till ett mycket nära samspel med eleverna. Här finner jag möjligheter att undra och tänka tillsammans med mina elever. Samtalet och dialogen sker med respekt för våra tankar och lärande behov. Att utveckla elevens intresse för att lära sig betyder att jag också måste markera att jag har ett aktivt behov av att förstå det vi nu processar. Efter en vägledd undervisning utvärderar mina elever med orden:
"Det var ett bra samarbete. Jag, min lärare, alltså vi tillsammans gjorde att vi tillsammans förstod ... det var roligt med utmaningarna och vi lärde oss mycket tillsammans"

Jag är en medaktör, med egna lärande behov, som för autentiska funderingar med andra aktörer - mina elever -vilka också har lärande behov och lär sig värna om rätten att ha och utveckla dem,

Tack vare min förläggare sprang jag till bokhandeln och köpte
Jesper Juul och Helle Hansens bok RELATIONSKOMPETENS I PEDAGOGERNAS VÄRLD -
jag återkommer i ämnet.

Anne-Marie