Anne-Marie Körling Blogg

BOKOMSLAG

Bok-om-slags-möte på Bok & Biblioteksmässan. För några förtrogna rullar jag ut min boks tilltänkta bokomslag. Det skedde under yttersta hemlighet vid ett av de många fikaborden på mässan. Sedan rullade jag snabbt ihop det igen.

Anne-Marie

---

SELMA LAGERLÖF på Bok & Biblioteksmässan

Selma Lagerlöf satt och tronade på Bok & Biblioteksmässan. Jag samtalade lite med henne. Frågade om hennes tankar kring barnen hon skrev för, om muntligheten i de värmländska skogarna, om Mårbacka... om... men hon svarade väldigt försiktigt...

- Du får söka svaren i mina böcker.

Anne-Marie

---

STIKKAN ANDERSON på BOK & BIBLIOTEK

---

BOK & BIBLIOTEK Författaren träder fram

Bokmässan betyder att böckerna får tillbaka sina författare.
Bakom bokryggarna kommer de fram, skriver sig tillbaka in i sina böcker.
Sätter muntliga ord på nedskrivna.



Anne-Marie,
som fick en pratstund med Lennart Hellsing. Det var krakelspektakeltokigt. Och roligt. Och ordigt.

---

JAG ÄR SANCHO PANZA

---

BERÖRA MED RÖSTEN - Högläsa!

 

Alltid högläsning i klassen.
Utmärkta högläsningsböcker är de böcker läraren kan, tycker om och gärna vill ge till en lyssnare.
Min lilla fyra och jag har hitills läst

Gunilla Borén Trollets hjärta, en konstsaga som fungerar som högläsning upp till årskurs nio
Jaenson; Stackars mig, en underbar saga om en flicka som ska fixa till det så att två vuxna som inte känner varandra ska bli kära och adoptera ett barn, berättaren själv...
Ulf Stark; Percys Magiska Gympadojjor, som har ett underbart inledande kapitel... Nakna bröst.... som får vilken lyssnare som helst att spetsa öronen...

Vidare har jag läst inledningsböckerna av
Ottesen; Drakherren
Ottesen; Sagan om Sigurd - vars böcker därefter inte går att ta ifrån eleverna, oavsett åldrarna så läser de som aldrig förr.

Jag läser också engelska barnsagor... men det är ett annat kapitel.

LÄS HÖGT FÖR ALLA!
Det är ett givande!
Anne-Marie

---

TRANSTRÖMER seende

"Det händer men sällan
att en av oss verkligen ser den andre:

ett ögonblick visar sig en människa
som på ett fotografi men klarare
och i bakgrunden
någonting som är större än hans skugga."

Tomas Tranströmer Galleriet ur Sanningsbarriären, 1978

Anne-Marie
läser ödmjukt författarens ord.

---

"MITT LIV" genom TRANSTRÖMER

Jag har träffat Tomas Tranströmer.
Tvärtom!
Han har träffat mig.
Tomas Tranströmer har träffat mig.
Mitt i prick.

Till en början förstod jag inte vad han ville.
Tomas Tranströmer trängde sig på.



Det började i en ödslig lägenhet.
Estonia hade skapat ny tideräkning.
Förlisningstiden.
Min mamma, inte död, men försvunnen i Estonia.

Vågorna är aktuella

Estonia hade förlist för 65 timmar, 38 minuter, 22 sekunder sedan.

Jag tvingades dödförklara min mamma
i den lägenhet hon fortfarande tycktes andas i.
En kaffekopp på köksbordet,
det olösta korsordet och den där pennan...
Nej hon var inte död!

Men:

Tysta rum.
Möblerna står flygfärdiga i månskenet.
Jag går sakta in i mig själv.
genom en skog av tomma rustningar.

Jag återkallade min mamma genom hennes saker.
Rörde teskeden på kaffefatet, luktade på en morgonrock,
lyfte på en tummad bok, slog upp sidan som fått ett hundöra;

Östersjön... Östersjöar

Detta enda ord jag inte kunde läsa...
här nedhamrade bokstäver svart på vitt.

Tomas Tranströmers dikt:
Ibland är Östersjön ett stilla tak

Jag skrek. Smällde ihop boken.
Nej, det är inget tak Tomas Tranströmer!

Men orden kom långsamt och under tid
att skapa en vilsam bild;

havet som rum med ett
vattentak över de döda.

bara därinnaför finns frid, i krukans vatten som ingen ser,
men på ytterväggarna rasar kampen.



Då jag packade ihop min mors saker
kom jag att titta i alla diktsamlingar hon ägde.
Böckerna av Tomas Tranströmer visade sig vara bildliga källor
men också källor av ett helt annat slag än jag väntat mig;

Mötet med min mammas inre tankar och hennes hemligheter.
Kärleksbrev efter kärleksbrev singlade ned på sängkammarmattan.
Som fjärilar vars vingar bar initialerna D.B

- Men mamma! Hur kunde du vara privat? Ha hemligheter? Älska någon?



Mina ord på den symboliska begravningen lånade jag begärligt av Tomas Tranströmer, nästintill girig; Jag tog, behövde och använde låneorden, jag ville äga dem. Vid mitt tal var de mina. Det var mina ord jag sände iväg över folkhavet och ut mot avskedets absoluta faktum, medan;

själen skavde mot landskapet såsom en båt skaver mot bryggan




Något år senare blev jag förälskad.
Vid en lyktas sken förklarad och besvarad.

Det första brevet handöverräcktes
av den man jag kom att älska under många, många år.
I det; en dikt av Tomas Tranströmer.
C-dur. Med kompassnålen riktad mot C.

och det hem den kärleken alltid innebar i form av riktning:
Jag liknade nålen i en kompass som orienteringslöparen bär genom skogen med bultande hjärta.




Så skrev sig Tomas Tranströmer in i mitt liv.
Gång efter annan dök han upp och med de synbart enkla orden
vars djupa, djupa innebörder förklarade mitt liv,
med skärpa konturritades jag.
Av en okänd.

Jag tog helt enkelt kontakt.
Med svajande, darrande, nervöshes röst... ringde jag till Tranströmers.
- Men kära du, svarade en av de vackraste röster jag vet, Kom hit och drick kaffe med oss.
Det gjorde jag. Jag klev in i orden och kom ut med människorna.



Mitt liv skrivs fortfarande av Tomas Tranströmer. Han sänder brev - utan kuvert eller frimärken.
I torsdags satt jag och finpolerade mitt yttre, och bad om några tidningsblaskor att förströ och understödja lättjan med. Jag hade mitt manus... i färdigt skick... åhhh, jag var färdig och klar. Det är en slags inre triumf, en dag att fira, man måste det när man är klar med ett skrivande. Sätta punkt. Men tillsammans med vem ska man basunera ut känslan? Vilken är känslan?

Jag slår upp tidningen... förväntar mig glättighetens och fåfängans slöjor...
men det som fångar mina ögon är en liten, liten, liten dikt, insprängd
mellan alla förgängliga ord, en dikt av Tomas Tranströmer;

...var stolt...

Anne-Marie

---

EN I ALLA

Kunde du bli alla kvinnor för mig
och jag alla män för dig?

.

ur "Sången om kvinnan" från Korsväg av Artur Lundkvist

---

FISKELYCKA I MIN FICKA

Hopvikt dikt i min ficka.
Den har jag fått av någon för många, många år sedan.

Anne-Marie

---

FÖRFÖRELSENS FRIHET

Min frihet möter din frihet.
Om jag tar din hand så tar jag mig friheten att ta din hand.
Om jag tar din hand och du inte väljer att dra undan din hand har du använt din frihet att välja att låta mig ta din hand.
Så ungefär förförde Jean Paul Sartre sina kvinnor.

Anne-Marie,

man kan alltid fundera på friheten, vilket Jean Paul Sartre gjorde. Det är en ångest att ha frihet att välja. Man kan alltid åberopa den.

---

BUTTON: KÄRLEK - EN BETRAKTELSE

Jag läser med stor behållning denna bok av Alain De Botton - Kärlek en betraktelse, 2007. Jag har läst hans tidigare böcker. Denna bok är en källa att citera ur, identifiera sig i och sätta ord på kärlekens mysterium, den där plötsliga svagheten, den där obändliga viljan att vara precis intill, den där strävan till och strävan ifrån... ja alla kärlekens krumbukter och kullerbyttor, himlasteg och krokbensfall.

Det där kärleksspråket, som Button beskriver som det förtroliga internspråket.

Jag tänker: Det som försvinner och avtar när kärlekens yttringar förtunnas och blir vardagliga. Man värdesätter inte längre, Man vanebildar varandra. Så tänker jag. Det viktigste tror jag är att man ser och undrar - Vem är du idag? Jag är nyfiken på dig!

Jag har nu läst om kärlekens början, förälskelsen, kärlekens fördjuning och vardagsinvänjning, kärlekens frågor, kärlekens tvivel och kärlekens påbörjade upplösning och tvivlet på fortsättningen.

Och oviljan att förstå uppbrottets faktum förklarar författaren med - att vara drabbad av smärtans analfabetism. Man förstår helt enkelt inte. Jag tycker så mycket om begreppet - Smärtans analfabetism... det säger en hel del om hur smärtsamt det är och behovet av tid för att verkligheten ska sippra in med sitt smärtsamma budskap. I en slags egen takt.

Rekommenderar denna bok, den har en personlig berättelse som länkas till de filosofiska dilemmafrågorna.
Anne-Marie

---

LITTERÄR AUTOMAT

Edinburgh flygplats...automat för böcker och tidningar.

Det är en del i att göra boken viktig på något märkligt sätt.
Hellre en bokautomat än inga böcker alls. Problemet för mig var det att jag inte kunde pröva. Hade inte ett pund, inte ett korvöre, fickorna ödsligt tomma. Annars hade jag stoppat i en peng och ivrigt undersökt hur den här apparaten krängde böcker åt en bokläsare.

Anne-Marie

---

LEKA MUMINTROLL

LEK ATT DU ÄR MÅRRAN - skrev en god vän till mig.

Näe tänkte jag - MÅRRAN är för kall - men lilla MY - hon är tydlig och väldigt väldigt bra på att vara arg utan att skada.
Hon sätter bara en helt underbar gräns för vad hon tycker, tänker och vill. Därför är hon så unik, så suverän, och så älskvärd i sitt krassa sanningssägeri. Ingen tar skada. Ingen alls.

Jag brukar för övrigt gå under beteckningen Muminmamman. Och det har jag alltid, alltid tagit som en god, god sak. För muminmamman är en mycket egensinnig, trofast och bejakande person. Det vet jag inte om jag är... men det är hennes förkläde och väska jag helst vill klä mig i. Där i hennes väska finns allt. Förklädet har inget med kvinnorollen att göra; utan mer till åskådliggörandet av vem som är vem. muminpappan har sin hatt, snorkfröken sin ring, mumintrollet är naken och muminmamman döljer något av sin kvinnlighet bakom ett förkläde. Tove Jansson vet vad hon gjorde. Det är karaktärerna som finns innanför som gör det som är utanför. Så är det väl med allting.

Mårror av det kalla slaget... de tar dessvärre död på värmen som skulle kunna tina upp dem. Mårror finns. Och de är ensamma betraktare av den värme som de själva inte kommer åt. En Morra gör landskapet kallt, trots att en Mårra någonstans vill ha det där varma. Men värmen dör nästan omedelbart i en Morras närhet.

Då jag var liten, blev jag oroligt skrämd på det där viset som är behagligt för barn, då Mårran kom. Idag skrämmer det mig mer att de mänskliga Mårror vars kyla inte omedelbart syns - utan känns - i omänsklig kylighet och likgiltighet.

Så är det!
Anne-Marie

---

TA HEM PERSONLIGHETEN

Alain de Botton har skrivit en filosofisk bok om kärleken.
Den är både fiktiv och filosofiskt. Den är lättläst och vacker.



Jag citerar;

"Vi kan inte få någon riktig uppfattning om oss själva om det inte finns människor omkring oss som kan visa oss hurdana vi är. "En människa kan uppnå vad som helst i ensamhet, utom en personlighet" skrev Stendahl och menade att personligheten uppstår i andra människors reaktioner på våra ord och handlingar. Våra jag är flytande och kräver de konturer som våra grannar tillhandahåller. För att känna oss hela behöver vi ha människor i närheten som känner oss väl, ibland bättre än vi känner oss själva." (Alain de Button, Kärlek en betraktelse, 2007 s.199)

Så skriver Alain De Botton och ger en lite berättelse om sitt fiktiva jag.

Plötsligt lutande hon sig fram, gav mig en kyss och viskade: "Nu ser du ut som en liten vilsegången föräldralös pojke igen". Ingen hade någonsin tillskrivit mig ett sådant utseende, men när Chloe gjorde det insåg jag att det stämde och märkte att det dämpade det förvirrade vemod jag råkade känna då. Jag greps av en intensiv /.../ kärlek till Chloe på grund av hennes anmärkning, hennes medvetenhet om vad jag hade känt men var oförmögen att uttrycka, hennes beredvillighet att gå in i min värld och objektifiera den åt mig - en tacksamhet över att hon påminde den föräldralösa pojken om att han var föräldralös och därmed återbördade honom hem." (Ibid 118)

Människan behöver en annan människa för att bli sedd och synliggjord.
Därför tittar det lilla spädbarnet, så nyfött, på sin mamma.  Det barnet finns inom oss alla. Därför behövs den trygga bekräftelsen mellan människor, lätt uttryckt - Se!

Anne-Marie

---

INIFRÅN BITTERFITTAN

Jag måste citera Bitterfittan:

"Kvinnorna här i frukostsalen sitter alla vända mot männen, med kroppen och blicken. Männen sitter antagligen frånvända eller tittar rakt fram. Hitills har jag inte sett ett enda par där mannen sitter vänd mot frun. Till och med när de sitter mitt emot varandra är hans blick nånstans långt bort i horisonten, medan hennes är uppmärksamt fäst vid hans.
Ständigt beredd att le eller parera." (s 137 Maria Sveland Bitterfittan)

Jag vet inte hur många gånger jag själv suttit och studerat hur människor förhåller sig till varandra. Hur de gensvarar på tilltal, hur de möter upp över en kopp kaffe, hur de distanserar sig i samma stund de borde vara intimt nära och småpratandes. Jag kan undra över människor, försöka förstå. Leta efter glädjen. Skratten och gemenskapen. Själv har jag suttit beredd att le eller parera och undrat varför jag inte duckat, eller allra helst - helt resolut rest mig upp och lämnat det hela - och gått.

Bitterfittan om mäns tystnad:
Bristen på respons /.../ är ett av de yttersta uttrycken för makt. Genom att mannen inte svarar tvingas kvinnan till underordning och hon blir en icke-person.

Tystnaden som omsluter två är mycket allvarlig aspekt av relationer. Det är kvaliteten i tystnaden - tystnaden kan vara mycket god och vänlig, och vittna om den djupaste kärlek och respekt för varandra - men den kvävande tystnaden där frågorna aldrig uttalas och där svaren aldrig ges... utrymmet är trångt och snålt. Där är tystnaden förödande. Dödande och tillintetgörande. Oavsett om man är man eller kvinna. Tystnad som makt ger jag inte mycket för. Alltså de som utövar makt genom tystnad. Med vilken rätt? undrar jag.

Anne-Marie

---

TITELN BITTERFITTAN?

Som sagt - jag läser just nu Bitterfittan av Maria Sveland. Det skrev jag om tidigare. Här är ett gensvar på det blogginlägget. Så bra så jag tycker ni alla ska läsa det;

Min mormor läste den under midsommarhelgen. Jag tror att hon gillade den, hon slukade den illa kvickt. Men hon fann titeln magstark (hon närmar sig ändå 90 år), så hon ändrade den till "Bitterflickan"

Anne-Marie

---

LÄSER JUST NU - BITTERFITTAN

Jag läser just nu Bitterfittan av Maria Sveland. Den känns angelägen. Greppbar. Skulle vilja diskutera den en aning under läsningens gång. Och jag upptäcker att jag kommit över min rädsla för att flyga. Så kan det vara!

Anne-Marie

---

POPULÄR LÄSNING

Jag har svårt att läsa böcker som ligger i travar,
eller som toppar alla försäljningslistor. Något i mig
säger - nej, den här ska jag INTE läsa. Det får mot-
satt effekt på mig. Jag tror det handlar om -
antingen - att jag anser mig som en udda läsare,
eller att jag är rädd för att att jag läser med för stora
förväntningar om den där goda, goda läsupplevelsen.

Igår sprang jag in i Pocketshop. Köpte två av de där
lite uddare titlarna (hur de nu kan anses udda när de
kommer ut i pocket) och priset på dessa två var högre
än om jag köpte en tredje bok.

- Rekommendera mig en, försökte jag.
- Den här, om du gillar Joyce Carol Oates... men lite enklare.
Oerhört spännande och svår att lägga ifrån sig.

Nu sitter jag med den boken, flyr vardag och funderingar, absorberad av händelserna.
En slags flykt jag behöver. Men jag flyr rakt in i ett annat öde, påhittat eller verkligt, det
gör mig detsamma. Mina ögon läser girigt och tiden försvinner.

Så kan det vara!
Så är det!
Anne-Marie

---

SARAS BETRAKTELSER

---