KRISTINA LUGN
Låt inte smärtan gå över
Låt smärtan gå över i någonting annat.
säger Kristina Lugn i radion just nu.
Jag tyckte det var vackert. Så jag skriver det här
så att ni alla får möjlighet att begrunda hennes ord.
Låt smärtan gå över i någonting annat.
säger Kristina Lugn i radion just nu.
Jag tyckte det var vackert. Så jag skriver det här
så att ni alla får möjlighet att begrunda hennes ord.
FÖRSENT?
Det är nästan aldrig för sent
När allting tycks dött och förtorkat
skjuter ett friskt skott fram
skriver Urban Andersson i sin dikt Det är nästan aldrig försent ur diktsamlingen Stjärnor drömmar mörka vatten.
så tänker jag ibland.
Nästan aldrig försent!
Anne-Marie
När allting tycks dött och förtorkat
skjuter ett friskt skott fram
skriver Urban Andersson i sin dikt Det är nästan aldrig försent ur diktsamlingen Stjärnor drömmar mörka vatten.
så tänker jag ibland.
Nästan aldrig försent!
Anne-Marie
STRUNTA I DIG!
Citat igen - MUMINPAPPAN OCH HAVET av Tove Jansson.
Muminpappan kämpar med att vara behövd.
Han vill också skriva något klokt. Han vill förstå havet. Men förstår sig inte på havet.
- Tänker du strunta i havet nu då?
- Inte alls, utbrast pappan. Struntar jag i dig fast jag inte förstår varför du bär dig fånigt åt?
Alla skrattade.
- Ni förstår, sa pappan och lutade sig framåt. Havet är en stor varelse som ibland är på gott humör
och ibland är på dåligt humör. det är alldeles omöjligt för oss att veta varför. Men om vi tycker om
havet så gör det ingenting...man tar det ena med det andra.
Så kloka de är de där mumintrollen. De accepterar egenheter.
De accepterar att inte förstå.
Tycker om ändå.
Det är stiligt tycker jag.
Anne-Marie
Muminpappan kämpar med att vara behövd.
Han vill också skriva något klokt. Han vill förstå havet. Men förstår sig inte på havet.
- Tänker du strunta i havet nu då?
- Inte alls, utbrast pappan. Struntar jag i dig fast jag inte förstår varför du bär dig fånigt åt?
Alla skrattade.
- Ni förstår, sa pappan och lutade sig framåt. Havet är en stor varelse som ibland är på gott humör
och ibland är på dåligt humör. det är alldeles omöjligt för oss att veta varför. Men om vi tycker om
havet så gör det ingenting...man tar det ena med det andra.
Så kloka de är de där mumintrollen. De accepterar egenheter.
De accepterar att inte förstå.
Tycker om ändå.
Det är stiligt tycker jag.
Anne-Marie
MUMINTANKAR en SÖNDAGSMORGON
Kloka Tove Jansson.
Jag citerar ut Pappan och Havet.
Men just då tändes två ljus i fyrens fönster,
mamman hade kommit hem.
När de kom in satt hon och lagade en handduk.
- Var har du varit! utbrast pappan.
- Jag? sa mamman oskyldigt. Jag tog bara en liten tur för att lufta mig.
- Du får inte skrämmas sådär, sa pappan. Du måste tänka att vi är vana att ha dig inomhus om kvällarna.
- Det är just det som är det förskräckliga, suckade mamman. Man behöver omväxling. Man blir för van vid
varandra och allting blir likadant, inte sant älskling?
Anne-Marie,
som tänker en aning som muminmamman.
Det finns mycket klokhet i en muminbok.
Det är en hel värld att bekanta sig med.
Människohoristonten är mäktigt vid.
Jag citerar ut Pappan och Havet.
Men just då tändes två ljus i fyrens fönster,
mamman hade kommit hem.
När de kom in satt hon och lagade en handduk.
- Var har du varit! utbrast pappan.
- Jag? sa mamman oskyldigt. Jag tog bara en liten tur för att lufta mig.
- Du får inte skrämmas sådär, sa pappan. Du måste tänka att vi är vana att ha dig inomhus om kvällarna.
- Det är just det som är det förskräckliga, suckade mamman. Man behöver omväxling. Man blir för van vid
varandra och allting blir likadant, inte sant älskling?
Anne-Marie,
som tänker en aning som muminmamman.
Det finns mycket klokhet i en muminbok.
Det är en hel värld att bekanta sig med.
Människohoristonten är mäktigt vid.
PAPPAN OCH HAVET - Tove Jansson
Jag är uppväxt med muminböckerna. Har läst dem alla.
Läser om dem då och då. Nu läser jag Pappan och Havet.
Det är en underbar berättelse om vuxenheten.
Om pappan som vill behövas.
Om mamman som ett uppmuntrande nav kring vilka alla har friheten att vara det de vill vara.
Om My som värnar ilskan och självständigheten.
Citerar lite hur som helst från var som helst i boken.
Om att vara arg.
"Hej, sa pappan. Jag är arg!
Det är bra, sa lilla My gillande. Du ser ut som om du hade fått en lämplig fiende, det kan lätta upp saker och ting."
Om att behövas!
"Jag vill bygga stora, starka saker, jag vill så hemskt mycket, och så gärna - men jag vet inte...det är så hemskt svårt att vara pappa!"
Om att fiska!
"Naturligtvis tyckte pappan om att fiska, det gör väl de flesta pappor av en viss sort. Men han tyckte inte om att komma hem utan fisk. Han hade fått svirvelspöt på sin födelsedag för ett år sen, det var mycket fint. Men ibland hängde det på sin knagg på ett alldeles särskilt otrevligt sätt. Som en uppmaning."
Om att samtala!
"Han hade aldrig träffat på nån som det var så svårt att prata med. Allt blev bakvänt och obestämt."
Mina tankar om muminmamman.
Och som det nav är muminmamman, bekräftande, återspeglande och insiktsfull -
- Det är just precis som bara du kan räkna ut!
Men hon behöver också sin fristad och den värnar hon.
Sin vedhög, sina blomsterarrangemang och frågan är om inte hela överlevnaden för familjen på denna övergivna fyrvaktarön hänger på muminmammans omsorg om dem alla.
"De andra hade blivit vana vid sågande mamman som det syntes mindre och mindre av bakom vedstapeln. I början var pappan upprörd och ville överta vedbacken. Men då blev mamman förargad och sa: Dethär är mitt. Jag vill också leka."
Sen är det det där med kaffet.
I muminhuset kokas det kaffe.
Morgonkaffe!
Godmorgon kära bloggläsare!
Anne-Marie
KYSSA GRODAN
Jag tycker om sagan. Men jag tror aldrig jag skulle kyssa grodan. Den är fin som den är!
Anne-Marie
TRANSTRÖMER I STEN
Det kommer att bli mycket vackra gator i Västerås.
Haiku dikter av Tomas Tranströmer kommer slås i sten och bli inre vägar för människor i Västerås.
Så skriver en författare in sig i hjärtat, själen, evigheten, marken, himlen, världen och jag kan inte tänka mig en vackrare plats att sakta flanera förbi, absolut inte över, där Tranströmers ord kan läsas. Gatan blir dikt. Men orden gör en mycket längre resa.
Anne-Marie
Haiku dikter av Tomas Tranströmer kommer slås i sten och bli inre vägar för människor i Västerås.
Så skriver en författare in sig i hjärtat, själen, evigheten, marken, himlen, världen och jag kan inte tänka mig en vackrare plats att sakta flanera förbi, absolut inte över, där Tranströmers ord kan läsas. Gatan blir dikt. Men orden gör en mycket längre resa.
Anne-Marie
SPRÅKTIDNINGEN RESER UT
Hemkommen från en presentation hos SPRÅKTIDNINGENS redaktion. Intresset för tidningen är stort och upplagan ökar för varje nummer. Nu anordnar Språktidningen resor tillsammans med Volontärresor och Världens resor. Nu vill jag åka till Kina... resa runt... och besöka minoritetsfolket i Kina, besöka platser som man knappt kan föreställa sig. Jag är ressugen. Språkligt bevandrad med andra ord.
Anne-Marie
http://www.spraktidningen.se/
NUETS SNÖFLINGA
"En pojke har utvalt en snöflinga åt sig
och väntar på dess ankomst till jorden."
Werner Aspenström Dikt I Maria Församling, Månpocket 1995
och väntar på dess ankomst till jorden."
Werner Aspenström Dikt I Maria Församling, Månpocket 1995
DET POLITISKA
Skolan är alltid en politisk fråga. Jag värjer mig ibland. Vill inte ringas in av politiska långtifrån tankar om skolan. Jag letar i det bekanta. I skolan. I böckerna. I verkligheten. I dikten. Då fann jag en dikt av Werner Aspenström - Staden. Den inleds såhär:
"Jag är ingen opolitisk person.
Jag har en åsikt om hur slipstenarna
borde dras i detta land.
Jag anser freden vara
vår största tanke.
Men jag vill inte med den stora drömmens sax
klippa sönder den mindre drömmens väv"
Där ungefär! tänker jag.
Anne-Marie
VARDAGSÄVENTYRET
- Ursäkta, var kan jag hitta strösockret
Man kommer i kontakt med nya, spännande människor.
Solja Krapu skriver dikt så att leendet spricker upp i läsarens ansikte. Jag ler under min läsning av "Det började så oskyldigt med diskbänken" . Vardagen blir ett fantastiskt äventyr. Detta äventyr har vi runt omkring oss ständigt. Det är bara att börja med diskbänken, hyllorna i mataffären, tanten på sätet intill i bussen och inse att om man vill kan man sätta några potatisar i en hink på balkongen. Då får man nyskörda till midsommar. Balkongodlat. Nära!
Anne-Marie
Solja Krapu; Det började så oskyldigt med diskbänken, Alfabeta 2006
Man kommer i kontakt med nya, spännande människor.
Solja Krapu skriver dikt så att leendet spricker upp i läsarens ansikte. Jag ler under min läsning av "Det började så oskyldigt med diskbänken" . Vardagen blir ett fantastiskt äventyr. Detta äventyr har vi runt omkring oss ständigt. Det är bara att börja med diskbänken, hyllorna i mataffären, tanten på sätet intill i bussen och inse att om man vill kan man sätta några potatisar i en hink på balkongen. Då får man nyskörda till midsommar. Balkongodlat. Nära!
Anne-Marie
Solja Krapu; Det började så oskyldigt med diskbänken, Alfabeta 2006
BOKTITELN till TALAR
Titeln!
Nobeller!
Lysande! Lekfullt!
Omslaget synliggör genustänket - här delar man och kvinna lika stor yta.
Allt känns rätt då jag grabbar tag i ett ex!
Men verklighetens glömska - plånboken låg inte där den skulle och jag hindrades att betala den lilla summa bokhandlaren krävde. Jag får gå tillbaka och göra om. Det hoppas jag att bokförlaget En Bok För Alla slipper. Jag vill att de får fortsätta framåt och vidare.
.
Anne-Marie
SOLITUDE
Ensamhet, loneliness... Jag upplever solitude. Det engelska ordet som inte har någon motsvarighet i det svenska språket. Slår man i den engelska-svenska ordboken översätts ordet till ensamhet, men talar man med en engelskspråkig så är det inte riktigt den där ensamma ensamheten som menas. Solitude har jag hämtat ur Thoreaux Skogsliv vid Walden - one chair for solitude... vilket är precis vad det är för mig. En stol att sitta för mig själv på. Där är jag ensamrådande och blickar ut över mina minnen, mina visioner och min verklighet.
Det är långfredag.
Eftertankens dag.
Det är inte fel att ha dagar som är som denna.
Anne-Marie
BOKENS BEGÄR
BOKHANDELSJAKT!
Besök i bokhandeln!
Jag är på ensamjakt. Jag registrerar hungrigt titelryggar, omslag, nyhetsbord, faktaböckernas travar, personalens favoriter. Men nej... personalens favoriter ögnar jag mig igenom, Jag vill vara på ensamjakt. Strövar omkring bland hyllorna för att få tag i något att bita i. Mina ögon springer i förväg. Mina fötter vill stanna in. Hjärtat söker sina ord och intellektet sina. Mitt luktsinne hjälper mig föga. Men ögat leder mig. Hörseln vill jag stänga av. Vill inte höra handlingar och eventuella - den här är huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur bra som helst! Känseln är en viktig komponent. Jag gillar tyngden av boken. Själva känslan av volymen. Men sen är det den där magiska stunden med boken i hand. Jag läser aldrig baksidestexten. Jag öppnar boken. Oftast i mitten. Som för att överblicka språket. Sedan till inledningen. Hur börjar författaren?
" Två år efter att min mamma hade dött blev min pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bomb, rörde om i grumliga vatten, rev upp ett slam av gamla begravda minnen tilll ytan och gav familjespökena en rejäl känga i baken."
Anne-Marie,
som just nu värmt på en kopp kaffe, tänt några ljus, och med tystnaden som sällskap ska boken få samtala sig in i min lördag.
Jag är på ensamjakt. Jag registrerar hungrigt titelryggar, omslag, nyhetsbord, faktaböckernas travar, personalens favoriter. Men nej... personalens favoriter ögnar jag mig igenom, Jag vill vara på ensamjakt. Strövar omkring bland hyllorna för att få tag i något att bita i. Mina ögon springer i förväg. Mina fötter vill stanna in. Hjärtat söker sina ord och intellektet sina. Mitt luktsinne hjälper mig föga. Men ögat leder mig. Hörseln vill jag stänga av. Vill inte höra handlingar och eventuella - den här är huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur bra som helst! Känseln är en viktig komponent. Jag gillar tyngden av boken. Själva känslan av volymen. Men sen är det den där magiska stunden med boken i hand. Jag läser aldrig baksidestexten. Jag öppnar boken. Oftast i mitten. Som för att överblicka språket. Sedan till inledningen. Hur börjar författaren?
" Två år efter att min mamma hade dött blev min pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bomb, rörde om i grumliga vatten, rev upp ett slam av gamla begravda minnen tilll ytan och gav familjespökena en rejäl känga i baken."
Anne-Marie,
som just nu värmt på en kopp kaffe, tänt några ljus, och med tystnaden som sällskap ska boken få samtala sig in i min lördag.
TILLITENS INRE LEDSTÅNG
Tomas Tranströmer, vars ord jag många gånger lånar och klär mig i, skriver i diktsamlingen Sanningsbarriären:
"Så mycket vi måste lita på föratt kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!
/.../
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer - med förtroende - den blinda ledstången som hittar i mörkret."
Mitt fotografi är till Monika och Tomas Tranströmer. Med alla tankar som denna vandring upp eller ned medför.
Anne-Marie
Tomas Tranströmer: Sanningsbarriären, Albert Bonniers Förlag AB, 1978
"Så mycket vi måste lita på föratt kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!
/.../
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer - med förtroende - den blinda ledstången som hittar i mörkret."
Mitt fotografi är till Monika och Tomas Tranströmer. Med alla tankar som denna vandring upp eller ned medför.
Anne-Marie
Tomas Tranströmer: Sanningsbarriären, Albert Bonniers Förlag AB, 1978
BOKTITLAR
UNDER VALNÖTSTRÄDET
goda idéer från vårt kök
Anna och Fanny Bergenström
Varför Anne-Marie?
- Jag måste köpa en bok med en vacker titel.
- Det är en kokbok, inte en poesibok?
- Jamän! Under valnötsträdet vill jag sitta! Kan inte laga mat, men läsa kan jag göra.
- Jo, det ska läsas matböcker, inte tillagas ur matböcker? Snyggt jobbat!
- Jag tycker om att ta orden: Ingefära, mynta, kardemumma, schalottenlök i min mun,
Därför köpte jag denna bok.
- Hmm... kan inte föreställa mig smaken...
ANNE FRANKS DAGBOK
- Varför Anne-Marie?
- Min gamla försvann i någon flytt.
- Men har du inte läst den, något fastnar väl i minnet?
- Viktig bok, Alla påminnelser om det vi inte får glömma måste ständigt vara aktuella.
OM NI INTE HADE MIG...
Av Ulf Nilsson.
Varför Anne-Marie?
- Tjatig du är som frågar varför.
- Ja... förklara dina bokinköp...
- Denna gång köpte jag nästan ingenting... jag behöver inte försvara mina bokinköp...
- Varför köpte du så få böcker förklara dig?
- Finns inget att förklara. Jag köper böcker VARJE gång jag är inne i en boklåda...
- Men den här titeln var så tilltalande...
DET VAR TUR!
Thomas Halling och Eva Eriksson.
Varför Anne-Marie?
- Det är en liten barnbok... vaddå varför?
- Därför?
- Därför att jag vill ha denna bok, den är en evighetsläsning om den evinnerliga turen... för att annars kunde något väldigt annorlunda hända... så vänder man på boken... och då händer någonting annat... så vänder man på boken... oändligt underfundig. Därför.
Ovanligt lite böcker för att vara Anne-Marie.
Ovanligt lite.
Anne-Marie,
som inte har fått sin lön insatt på sitt konto... därför!
goda idéer från vårt kök
Anna och Fanny Bergenström
Varför Anne-Marie?
- Jag måste köpa en bok med en vacker titel.
- Det är en kokbok, inte en poesibok?
- Jamän! Under valnötsträdet vill jag sitta! Kan inte laga mat, men läsa kan jag göra.
- Jo, det ska läsas matböcker, inte tillagas ur matböcker? Snyggt jobbat!
- Jag tycker om att ta orden: Ingefära, mynta, kardemumma, schalottenlök i min mun,
Därför köpte jag denna bok.
- Hmm... kan inte föreställa mig smaken...
ANNE FRANKS DAGBOK
- Varför Anne-Marie?
- Min gamla försvann i någon flytt.
- Men har du inte läst den, något fastnar väl i minnet?
- Viktig bok, Alla påminnelser om det vi inte får glömma måste ständigt vara aktuella.
OM NI INTE HADE MIG...
Av Ulf Nilsson.
Varför Anne-Marie?
- Tjatig du är som frågar varför.
- Ja... förklara dina bokinköp...
- Denna gång köpte jag nästan ingenting... jag behöver inte försvara mina bokinköp...
- Varför köpte du så få böcker förklara dig?
- Finns inget att förklara. Jag köper böcker VARJE gång jag är inne i en boklåda...
- Men den här titeln var så tilltalande...
DET VAR TUR!
Thomas Halling och Eva Eriksson.
Varför Anne-Marie?
- Det är en liten barnbok... vaddå varför?
- Därför?
- Därför att jag vill ha denna bok, den är en evighetsläsning om den evinnerliga turen... för att annars kunde något väldigt annorlunda hända... så vänder man på boken... och då händer någonting annat... så vänder man på boken... oändligt underfundig. Därför.
Ovanligt lite böcker för att vara Anne-Marie.
Ovanligt lite.
Anne-Marie,
som inte har fått sin lön insatt på sitt konto... därför!
NYHET VYGOTSKIJ
Jag har väntat och väntat.
På Petri Partanens bok:
FRÅN VYGOTSKIJ TILL LÄRANDE SAMTAL.
Jag har följt bokens tillblivelse.
Jag har lyssnat till Petri Partanens föreläsningar.
Jag har föreläst tillsammans med Petri.
GJort en film om hans tankar.
Petri har besökt mitt klassrum och iakttagit samspelsformer och elevinflytande.
Det samtal som följde efter alla iakttagelser tillhör de samtal där jag funnit mest utvecklingspotential för mitt yrkesutvecklande arbete.
När så boken kom, alldeles nyss, så tar jag emot den med all värme.
Det kanske inte är så konstigt.
Anne-Marie,
som har läst den i lösa ark, nu ska jag läsa den i bunden form.
CITAT MARIA WINE
...beskydda glädjens lilla snigel som upplyser vår vardag....
Maria WIne ÄN, Dikter i urval 1942-2000, Bonniers 2000
A-M tänker:
Glädjen kan verkligen vara en liten snigel.
Den behöver sitt gensvar.
Om så i ett självständigt eko.
SPONTANT FÖRFATTARMÖTE
Idag var jag på ett stort varuhus mitt i staden.
En kvinna ursäktade sig...
- Är du...? frågade hon mig.
- Nej det är jag inte, svarade jag, för det var inte jag, och jag är inte den som är den.
- Åh, ursäkta då, ursäktade sig kvinnan, utan att alls behöva ursäkta sig.
- Men vem är du, frågade jag, för när man har någon så nära inpå sig blir man ju nyfiken.
- Jag är... svarade kvinnan...
- Och jag är ... svarade jag...
- Jag tyckte jag kände igen dig, samtalsutvecklade kvinnan.
Visst är det så, något var bekant, och då finns det alltid en liten koppling, frågan är vilken den är...
- Vilken är kopplingen? tror du, frågade jag... som letade i hela minnesbanken efter möjligheterna att återfinna något namn, tidigare möte,,, men icke sa Nicke, så jag frågade vad hon hade för profession.
- Vad gör du när du gör? frågade jag.
- Jag är författare.
Och så blev det... fram med boken.... namnet... titta och bläddra sidan... varför slår jag upp en ny bok på detta viset... kastar ögon på skriven text, dikt, vackra meningar...och dikt blir verklighet.
Anne-Marie,
som alltid öppnar en bok precis i mitten... och alltid undrar jag varför, och vad jag tror jag ska finna på mittenuppslaget...