Älskade författare... RÅD!!! NU!!!
Jag skrev i min avordsnavlingsförtvivlan till en författare ... om råd.
Jag fick ett så underbart svar. Genast.
Då gensvarsskrev jag till min författarvän och frågade:
- Du får jag skriva in dina ord i min blogg.
Då svarade han på en gång: Så klart du får.
Så då gör jag det.
Frågan är nu den.
Vad ställde jag för fråga till min författarvän?
Här är svaret:
Det kryper i mig när jag tvingas läsa mina egna texter om och om igen i redigeringsfasen. Sen vill jag inte se på dem längre. Men det magiska uppstår istället när man ett år senare eller kanske efter ännu längre tid plockar fram den där texten på nytt och läser. Plötsligt framstår den som briljant. Jag beundrar mina egna ordvändningar och förvånas över tankegångarna. Samtidigt som jag inser att jag omöjligt kan skriva lika bra som personen bakom den texten. Absurt, jag vet.
Jag tycker om svaret.
Anne-Marie
KÄRLEKENS VÄGBESKRIVNING
Jag läste något så vackert,
om den älskade som förlorat sin karta och sin kompass:
Den dag jag lärde känna dig
rev jag mina visioner
mina kartor...
en kärleksdikt och dess inledning
ur en mycket läsvärd samling
MÄNNISKOSAKER
dikter och noveller på liv och död från afrika, asien och latinamerika
redaktörer Wallin och Lannvik Duregård
KARLSSON PÅ TAKET
Astrid Lindgrens KARLSSON PÅ TAKET var min favoritläsning då jag var liten. Jag läste alla kapitel där Astrid skrev om längtan efter en hund. Eller om ensamhet. Eller om att äntligen få en hund. Om att aldrig mer vara ensam då man hade den där hunden. Min pappa dog då jag var sju. Jag tror att min pappas död förstärkte den där längtan efter hunden. Hmmm, min pappas död. Ensamheten blev ensammare då han var borta. Jag tror att jag hade för många frågor och jag vågade inte ställa dem till någon. Jag blev världens bästa hållatystochaldrigberättaförnågonperson - för att använda sig av Karlsson på takets ord om sig själv. Jag vet att jag fick tröst genom Astrid Lindgren. Tröst och glädje på en och samma gång. Hon gav mig ord för det jag inte kunde orda om. Så fungerar litteratur. För liten som för stor.
Idag läste jag Karlsson på taket för mina elever. Jag röst dramatiserar det hela. Jag blir Karlsson på taket, jag blir lillebror... jag blir hela texten. Men oj så fnissiga eleverna blev. Karlsson är en ganska rolig figur. Det är helt underbart hur han vill anfalla dammsugaren med en yxa ... och brottas med än det ena än det andra ... och kräva en aning för mycket av sin omgivning i sin självgodhet. Men det där självgoda är nog så roligt. Vi skrattade gott i klassen åt berättelsen. Jag tror jag ska ta upp den här sagan igen ,.. Jag älskar de ord Astrid Lindgrens förser sina karaktärer med.
Anne-Marie
TRANSTRÖMER - ett måste
..., rullar viktlös in i framtiden,
Tomas Tranströmer diktsamling Sanningsbarriären, 1978
Som alltid då jag läser Tomas Tranströmer blir jag tacksam.
Riktigt varför vet jag inte, men det gör ingenting, jag upplever tacksamhet.
Anne-Marie
Tomas Tranströmer diktsamling Sanningsbarriären, 1978
Som alltid då jag läser Tomas Tranströmer blir jag tacksam.
Riktigt varför vet jag inte, men det gör ingenting, jag upplever tacksamhet.
Anne-Marie
MÄNNISKOSAKER - NY BOK
Jag lutade mig mot dig fast jag visste att du bara var en våg.
Fast jag visste att du var ett moln lade jag mitt liv i dig.
Allt detta visste jag så väl när jag gav mig åt ditt sköra öde
och kunde därför inte gärna gråta när jag föll.
UR MÄNNISKOSAKER
dikter och noveller på liv och dör
från Afrika, Asien och LatinAmerika
red. Maria Lannvik Duregard
Birgitta Wallin
Fast jag visste att du var ett moln lade jag mitt liv i dig.
Allt detta visste jag så väl när jag gav mig åt ditt sköra öde
och kunde därför inte gärna gråta när jag föll.
UR MÄNNISKOSAKER
dikter och noveller på liv och dör
från Afrika, Asien och LatinAmerika
red. Maria Lannvik Duregard
Birgitta Wallin
GOD LÄS-BOK-DAG IDAG!
Goda läsare finns där man tillåter läsningen. Det räcker inte heller med att man tillåter den. Man måste tidlåta den. Det betyder att man ger tid åt läsning. Då betyder tid att man ger ordentligt med tid. Det är hur vi lärare ser på den aktiviteten - läsning - som gör att eleverna kan läsa. Om vi säger - ta upp boken de sista minuterna av lektionen - som om vi ville fylla ut den sista tiden med någon slags aktivitet. Då har vi satt krokben på läsningen. Det går inte att ta upp en bok för några minuter. Man arbetar sig in i sin läsning. Det tar tid. Läsning är en tidskrävande aktivitet. Den måste få tid. Eftersom det är läraren som håller i tiden i klassrummet så blir det läraren som kan skapa en plats för läsandet genom tillåtelse och tidlåtelse. Så tänker jag.
GOD LÄSDAG IDAG! Berätta om era läsaktiviteter vid era skolor!
Själv är jag läshungrig,
Anne-Marie
GOD LÄSDAG IDAG! Berätta om era läsaktiviteter vid era skolor!
Själv är jag läshungrig,
Anne-Marie
FÖRFATTARENS ANSLAG till LÄSAREN
Vackra ögon rullar just nu över dessa rader!
Ett läsanslag - orden är ur en dikt av Bruno K. Öijer.
Jag tackar. Ni läser.
Anne-Marie
Jag tackar. Ni läser.
Anne-Marie
NYFÖDD BOK
Det är spännande med något nyfött.
Man känner sådan plötslig omsorg, som nyväckt alldeles intill det nyfödda.
Så kände jag idag då en av mina vänner kom ut med sin, ja vilken tur i ordningen, alldeles nyfödda bok. Jag tog den varsamt i mina händer. Tittade på den ömma modern som under lugg tittade hur jag förvaltade mötet med hennes lilla. Jag höll lite försiktigt. Värmde mina sinnen, Öppnade ögonen och öppnade försiktigt boken. Jag tänkte... jag får låna dina ord ett tag. Och om jag har tur så får jag följa med din nyfödda ut i världen. Där ute i världen får alla andra förvalta mötet. Jag kan åskådliggöra din nyfödda en aning. Så - här är födelseannonsen:
Man känner sådan plötslig omsorg, som nyväckt alldeles intill det nyfödda.
Så kände jag idag då en av mina vänner kom ut med sin, ja vilken tur i ordningen, alldeles nyfödda bok. Jag tog den varsamt i mina händer. Tittade på den ömma modern som under lugg tittade hur jag förvaltade mötet med hennes lilla. Jag höll lite försiktigt. Värmde mina sinnen, Öppnade ögonen och öppnade försiktigt boken. Jag tänkte... jag får låna dina ord ett tag. Och om jag har tur så får jag följa med din nyfödda ut i världen. Där ute i världen får alla andra förvalta mötet. Jag kan åskådliggöra din nyfödda en aning. Så - här är födelseannonsen:
Jag ska läsa... så detta är lite reklam och ljus på något nytt. Nyfött med andra ord.
Anne-Marie
SVENSKLÄRARREDAKTIONEN HAR MÖTE
Svensklärarredaktionen träffas.
Det kommande nummret av tidningen Svenskläraren är under produktion. Blir bra.
Max Entin är vår illustratör. Han ritar oss då vi talar om ditten och datten (kan ju inte avslöja en tidnings nummer innan den kommer ut - vilket den gör i november).
Anne-Marie
SKOLBIBLIOTEKENS FRAMTID
Åh,
Åh,
Puh!
Äntligen.
Det ser ut som om skolbiblioteken ska få slippa kämpa med ATT-frågan och OM-frågan.
Att få finnas och om att få finnas över huvudtaget.
Det viskades om ett skydd av denna verksamhet.
Så nu kan skolbiblioteken börja tala innehåll igen.
VAD-frågorna kan börja utveckla verksamheten och för VEM-frågorna kan göras till levande svar.
Det är viktigt. Det är roligt. Det är som det ska vara.
Jag går igenom mitt skolbibliotek varje dag.
Den aktiviteten jag ser där är av helt annat slag än i den övriga skolan - och min bibliotikarie är värd all uppmärksamhet. För där är alla aktiva. Och där talas det läsning. För min bibliotikarie hon är av den där modellande sorten. Hon sitter och läser... och bakom datorn och utlåningen där sitter eleverna. Ja, dom sitter - eller ligger - lite överallt. De läser!
Framtidsvision - lärande rum - Beckmans elever 2008.
Anne-Marie
INLÄST MEDDELANDE
Det kändes som bomull. En inläst röst på min mobil. Det kom ett samtal igår och alldeles nyss lyssnade jag av det. Alldeles stilla satt jag med luren tryckt mot örat. Lyssnade in varje ord. Så ringde jag upp min telefonsvarare igen... lyssnade en gång till. Så vackert lät meddelandet. Jag ska behålla det inlästa så länge det går. Så länge det om möjligt går.
Anne-Marie
Anne-Marie
PLÖTSLIGT ENSAM
Det annars så folkrika London. De välbesökta tunnelbanestationerna. Så fann jag mig plötsligt ensam. Inte en människa. Som om jag vore som i min barndoms saga - ensam i hela världen. Sagan handlade om Palle. Palle vaknar upp och går omkring i sin välkända värld och kan göra precis det han vill - för han är ensam i hela världen - men det som först är roligt förändras till att bli tråkigt. Det är inte roligt att vara så fri från andra människor att man kan göra precis det man vill. Det är en mardröm och Palle vaknar upp till verklighetens tillhörande där människor befolkar hans närhet.
Då jag stod här kände jag mig som Palle. Men till skillnad från Palle var jag vaken och väldigt medveten om alla de människor jag har i min närhet - vänner, kollegor, elever, barn, släkt... och grannar, bloggvänner, förlagsfolk och ... inte är jag ensam. Jag fascineras av detta plötsliga ödsliga. Här är jag. Ensam i en tågstation i London. Det är en aning ovanligt. Jag knäpper av ett kort. Så jag kan minnas tillfället.
Allt gott därute, ni läsare,
Anne-Marie,
som minns min barndoms saga, tänker på mina vänner, tänker på att jag är tillhörande och samspelande med så många andra. Tågstationen till trots.
Då jag stod här kände jag mig som Palle. Men till skillnad från Palle var jag vaken och väldigt medveten om alla de människor jag har i min närhet - vänner, kollegor, elever, barn, släkt... och grannar, bloggvänner, förlagsfolk och ... inte är jag ensam. Jag fascineras av detta plötsliga ödsliga. Här är jag. Ensam i en tågstation i London. Det är en aning ovanligt. Jag knäpper av ett kort. Så jag kan minnas tillfället.
Allt gott därute, ni läsare,
Anne-Marie,
som minns min barndoms saga, tänker på mina vänner, tänker på att jag är tillhörande och samspelande med så många andra. Tågstationen till trots.
AUGUSTPRISET
Jo - jag såg att Bruno K Öijer var nominerad, Förlåt alla andra nominerade men jag fann genast min vinnare (kategorin skönlitteratur).
Anne-Marie
Anne-Marie
ATT LYSSNA TILL PETER ENGLUND
Det är många som väntar på Peter Englund på Akademibokhandeln i Stockholm. Jag kan inte uppskatta antalet människor men det är säkerligen ett par - tre hundra. Då han kommer är det i sin skinnjacka, med vänlig uppsyn och sin nyutkomna bok -
Stridens Skönhet och Sorg,
Första Världskriget i 212 korta kapitel,
Atlantis Förlag, 2008
Så berättar Peter Englund. Om första världskriget. Om personerna som skrev i sina dagböcker och i brev från ett dagsaktuellt världskrig, innan de ens hade en aning om att de ingick i det första världsomspännande kriget. De som berättade om detta krig en gång för länge sedan, i brev och dagböcker, kvarlämnade ord som gör att vi idag får höra dem med Peter Englunds röst och i hans ord. De sparade texterna är dagsaktuella vittnesbörder från då men som ett ständigt närvarande nu. En dagsberättelse blir en del av vår historia.
Mycket glöms bort, somligt blir kunskap om och vetskap kring. Peter Englund berättar att historia handlar om urval, men också om glömska. Peter Englund talar om den förvrängda optiken - att se tillbaka men inte minnas helt rätt. Det är så med historia, och att vara närvarande i den, inte vad utan hur och i, i människans inre och i deltagandet när det sker.
Jag köpte boken. Peter Englund skrev i den - en dedikation till min dotter. Hon är länkad från hans blogg. Jag måste erkänna min stolthet som mamma då jag sträckte fram min glada hand och tackade för författarskap och berättarstund. Bloggen skapar märkliga möten också i verkliga livet. Jag har följt Peter Englunds blogg under det att han beskrivit sitt skrivande och hur han kände sig då han stod utanför sitt förlag med manuset avlämnat och ...
Jag står här då boken är klar och utgiven. Som om jag vore deltagande ... som om jag vore det. Tack Peter Englund för denna stund. Tack också för boken och den kommande läsningen.
Mycket glöms bort, somligt blir kunskap om och vetskap kring. Peter Englund berättar att historia handlar om urval, men också om glömska. Peter Englund talar om den förvrängda optiken - att se tillbaka men inte minnas helt rätt. Det är så med historia, och att vara närvarande i den, inte vad utan hur och i, i människans inre och i deltagandet när det sker.
Jag köpte boken. Peter Englund skrev i den - en dedikation till min dotter. Hon är länkad från hans blogg. Jag måste erkänna min stolthet som mamma då jag sträckte fram min glada hand och tackade för författarskap och berättarstund. Bloggen skapar märkliga möten också i verkliga livet. Jag har följt Peter Englunds blogg under det att han beskrivit sitt skrivande och hur han kände sig då han stod utanför sitt förlag med manuset avlämnat och ...
Jag står här då boken är klar och utgiven. Som om jag vore deltagande ... som om jag vore det. Tack Peter Englund för denna stund. Tack också för boken och den kommande läsningen.
Anne-Marie
http://peterenglund.wordpress.com/2008/10/17/denna-helg/
PRINS ANNORLUNDA
Sören Olsson, Suneböckernas pappa, har tillsammans med sin hustru Yvonne skrivit en bok om sonen Prins Annorlunda. Jag lyssnar på Sören Olsson då han sitter i TV´s kvällssoffa och berättar om sin bok och om sin son med Downs syndrom. Det är gripande. Jag ska köpa boken. Det hoppas jag vi är fler som gör. Prins Annorlunda är bokens titel.
En februaridag 1991 föddes Ludvig, ett efterlängtat första barn. Hans föräldrar, Sören och Yvonne, hade förberett sig och föreställt sig hur livet med barn skulle bli. Redan efter några veckor visste de att inget skulle bli som de trott.
Med beskedet att Ludvig hade Downs syndrom började en ny resa, först en sorg över att de inte fått det barn som de drömt om, sedan en växande kärlek till Ludvig. Prins Annorlunda är boken om en pojkes uppväxt, omvärldens skräck inför det okända och om föräldraskapets glädje, kamp och sorg.
Bokens författare Sören Olsson (känd för bland andra böckerna om Sune) och Yvonne Brynggård-Olsson säger själva att:
"Boken är en inbjudan till ett annorlunda liv. Det är en biografisk berättelse om hur det är att ha ett barn som inte är som alla andra. Vi vill förmedla glädjen, sorgen och allt annat vi har känt genom åren med Ludvig."
Anne-Marie
En februaridag 1991 föddes Ludvig, ett efterlängtat första barn. Hans föräldrar, Sören och Yvonne, hade förberett sig och föreställt sig hur livet med barn skulle bli. Redan efter några veckor visste de att inget skulle bli som de trott.
Med beskedet att Ludvig hade Downs syndrom började en ny resa, först en sorg över att de inte fått det barn som de drömt om, sedan en växande kärlek till Ludvig. Prins Annorlunda är boken om en pojkes uppväxt, omvärldens skräck inför det okända och om föräldraskapets glädje, kamp och sorg.
Bokens författare Sören Olsson (känd för bland andra böckerna om Sune) och Yvonne Brynggård-Olsson säger själva att:
"Boken är en inbjudan till ett annorlunda liv. Det är en biografisk berättelse om hur det är att ha ett barn som inte är som alla andra. Vi vill förmedla glädjen, sorgen och allt annat vi har känt genom åren med Ludvig."
Anne-Marie
BEKANTAR MIG ...
... med nya bloggar. Det är roligt. Här fann jag en blogg... och en lista med de tio böckerna man måste ha läst innan man dör, alltså de man själv tycker att man borde läsa: http://lasdagboken.blogdns.com/index.php
De tio... hmmm?
Det är inte lätt att skriva en lista över dessa tio, men spontant och just nu ser min lista ut så här - det blir en manlig författarlista, så jag kommer att göra en kvinnlig också.
MANLIGA FÖRFATTARE:
Tomas Tranströmers samlade verk... (jag menar allt också den lilla bok om insekter).
Dostojevskijs Brott och Straff (som jag har läst väldigt många gånger och aldrig slutar förundras över).
Garcia Marques: Hundra år av ensamhet (lustläsning!).
Gyllensten - Sju vise mästare om kärlek (en fullkomligt underbar liten bok som jag ständigt återkommer till).
Svenska Ordboken.
Linna - Okänd soldat (som jag måste läsa om, samt triologin Linna skrev).
Bruno K Öijer - Samtliga dikter i en samlad volym (för jag vill ha läst allt).
Korzcak - Att älska ett barn (Barnkonventionens grundtankar är hämtade ur Korzcaks tänkande).
Gogol - Kappan (Gogols underbara novell ur vars kappa den ryska litteraturen föddes eller kläddes).
Pär Lagerkvist: Gäst hos verkligheten (En text jag läste som alldeles för ung, alldeles för ung).
Ja, så ungefär!
Anne-Marie
som återkommer om de kvinnliga författarna. Som genast hittar fler absoluta måsten; Hjalmar Söderberg - Doktor Glas. Nej... jag inser det omöjliga i uppgiften och uppdraget. Jag måste göra en 100 lista... och den kommer inte räcka. Det är exkluderande med listor. Det gillar jag inte. Jag är för inkludering.
De tio... hmmm?
Det är inte lätt att skriva en lista över dessa tio, men spontant och just nu ser min lista ut så här - det blir en manlig författarlista, så jag kommer att göra en kvinnlig också.
MANLIGA FÖRFATTARE:
Tomas Tranströmers samlade verk... (jag menar allt också den lilla bok om insekter).
Dostojevskijs Brott och Straff (som jag har läst väldigt många gånger och aldrig slutar förundras över).
Garcia Marques: Hundra år av ensamhet (lustläsning!).
Gyllensten - Sju vise mästare om kärlek (en fullkomligt underbar liten bok som jag ständigt återkommer till).
Svenska Ordboken.
Linna - Okänd soldat (som jag måste läsa om, samt triologin Linna skrev).
Bruno K Öijer - Samtliga dikter i en samlad volym (för jag vill ha läst allt).
Korzcak - Att älska ett barn (Barnkonventionens grundtankar är hämtade ur Korzcaks tänkande).
Gogol - Kappan (Gogols underbara novell ur vars kappa den ryska litteraturen föddes eller kläddes).
Pär Lagerkvist: Gäst hos verkligheten (En text jag läste som alldeles för ung, alldeles för ung).
Ja, så ungefär!
Anne-Marie
som återkommer om de kvinnliga författarna. Som genast hittar fler absoluta måsten; Hjalmar Söderberg - Doktor Glas. Nej... jag inser det omöjliga i uppgiften och uppdraget. Jag måste göra en 100 lista... och den kommer inte räcka. Det är exkluderande med listor. Det gillar jag inte. Jag är för inkludering.
FRUKOSTSAMTAL
Idag ska jag bjuda mina elever på frukost.
Igår bjöd jag på högläsning.
Då läste jag BULTEN - en klump med fyra ben.
http://www.kanalfilm.com/bulten.htm
ska hämta hem alfabetet därifrån!
Anne-Marie
NOBELPRISTAGAREN!
Le Clezio!
Jag läste honom för alldeles för länge sedan. Men måste ta upp läsningen igen.
Men jag saknar orden vilka är riktade till Tomas Tranströmer.
Han är min dagliga nobelpristagare.
Anne-Marie
I LENNART HELLSINGS ORDSPÅR
Jag går lite i Lennart Hellsings fotspår, nej jag menar, jag går i Lennart Hellsings ordspår. Bara lite grann. Absolut inte mycket. Nästan inte alls. Men jag träffar honom ibland och krakelspektakelpratar. En gång frågade jag om jag fick gå i hans fotspår. Det var den gång jag gick igenom ALLT vad Lennart Hellsing skrivit. För om man tittar på mängden av det Lennart Hellsing skrivit så inser man att det är oändligt mycket. Jag har skrivit väldigt lite. Någon bok, lite krönikor, ett och annat ord på någon annan plats. Här har Mattias på Piratförlaget fotograferat oss. Då har Lennart Hellsing och jag busat en aning på bokmässan i Göteborg. Vi gick omkring och besökte förlag och slog oss ned mitt i mingelplatser till vilka vi inte var inbjudna. Där tog vi ett glas av något slag och fortsatte diskussionen om något värdsligt av något annat slag Då man är i samtal med denna författare så skrattar man väldigt, väldigt ofta.
Anne-Marie,
som en gång gjorde en liten film med Lennart Hellsing. Den handlar om läsning. Bonnier Utbildning har den; Video för pedagogiska samtal.
Anne-Marie,
som en gång gjorde en liten film med Lennart Hellsing. Den handlar om läsning. Bonnier Utbildning har den; Video för pedagogiska samtal.
TRANSTRÖMER GER ORDET
Jag sökte mig till Tomas Tranströmers ord då mina dagar, nätter och evigheter saknade egna. Jag sökte mig till Tomas Tranströmers ordfamn likt en naken som behövde kläder. Jag tog, jag lånade, jag fick, jag åt, jag bar, jag läste, jag krävde!
Lyfter upp mina tummade böcker av Tomas Tranströmer. Kastar mig över de oceaner av bilder författaren målar upp. Jag behöver ord. Jag vill ha ett läkande recept med ord jag kan förkroppsliga.
Stackars Tomas Tranströmer. Jag kräver något han aldrig lovade mig. Inte har han lovat mig tröst. Aldrig har han begärt mina giriga ögon. Aldrig någonsin har han skrivit för att läka mig. Hur kan jag begära en författares ord?
Men jag gör det!
Denna morgon läser jag som en hungrig. I morgon läser jag som en mätt. Men alltid, alltid finner jag orden jag behöver. Om än så lånade:
Någonting vill bli sagt men orden går inte med på det.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974.
Vågorna är aktuella.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974
Och den där känslan av "just här är vi" som måste hållas kvar, som när man bär på ett bräddfullt kärl och ingenting får spillas.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974
Bara därinnanför finns frid, i krukans vatten som ingen ser, men på ytterväggarna rasar kampen.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974
Det finns dagar då Östersjön är ett stilla oändligt tak.
Tomas Tranströmer Östersjöar 1974
Anne-Marie,
som med respekt och ödmjukhet tackar författaren.
Tomas Tranströmer: Samlade Dikter 1954-1996, Albert Bonniers Förlag