LUKTPROV
- Jag måste lukta ... ja... du är godkänd... jag luktprovar alla lärare...
En liten elev. Väldigt liten.
Man får räcka ut sin arm.
Hon förlitar sig på luktsinnet.
Det slår mig med ens att det är det första och sista sinnet som vi människor har.
Anne-Marie
En liten elev. Väldigt liten.
Man får räcka ut sin arm.
Hon förlitar sig på luktsinnet.
Det slår mig med ens att det är det första och sista sinnet som vi människor har.
Anne-Marie
GENSVAR PÅ GENOMFÖRANDE
En lärarkandidat ville göra en läsning ur en bok jag rekommenderat. Vi konsulterade lite via telefon. Idag kom ett mail...
Hej Anne-Marie
Jag ville bara berätta att det gick jättebra idag! Eleverna fick sitta eller ligga hur de ville och jag verkligen kände hur de njöt av berättelsen. Det blev bara lite lite småvisk några gånger och då fortsatte jag bara att läsa till dem som lyssnade och litade till fullo på att boken bar. Det gjorde den verkligen!
Min handledare blev dock lite nervös och sa till något barn två gånger...
Det var så härligt att se hur fängslade barnen blev av boken och deras ansiktsuttryck vid vissa händelser. När vi var klara frågade flera barn vart jag fått tag på boken. De ville läsa den själva. En pojke bad mig gå in på bibliotekets hemsida och se om boken fanns inne. Han skulle gå med mamma och låna den idag sa han. Några flickor som är med i en teatergrupp ville göra en pjäs av den.
Tecknigarna blev jättefina och alla barn utom två visade sin. Först var det fler som sa att de inte ville visa men de ändrade sig under tidens gång. Härligt! Det blev en fin pratstund om vad barnen ritat och efter samtal med min handledare efteråt verkade hon faktiskt lite förvånad över att det gått så bra och att även "busarna" skött sig så fint. Vad ska man säga...
Jag vill tacka för dina stödjande ord och tankar igår.
Ja, det är spännande med lärande möten!
Anne-Marie
Hej Anne-Marie
Jag ville bara berätta att det gick jättebra idag! Eleverna fick sitta eller ligga hur de ville och jag verkligen kände hur de njöt av berättelsen. Det blev bara lite lite småvisk några gånger och då fortsatte jag bara att läsa till dem som lyssnade och litade till fullo på att boken bar. Det gjorde den verkligen!
Min handledare blev dock lite nervös och sa till något barn två gånger...Det var så härligt att se hur fängslade barnen blev av boken och deras ansiktsuttryck vid vissa händelser. När vi var klara frågade flera barn vart jag fått tag på boken. De ville läsa den själva. En pojke bad mig gå in på bibliotekets hemsida och se om boken fanns inne. Han skulle gå med mamma och låna den idag sa han. Några flickor som är med i en teatergrupp ville göra en pjäs av den.
Tecknigarna blev jättefina och alla barn utom två visade sin. Först var det fler som sa att de inte ville visa men de ändrade sig under tidens gång. Härligt! Det blev en fin pratstund om vad barnen ritat och efter samtal med min handledare efteråt verkade hon faktiskt lite förvånad över att det gått så bra och att även "busarna" skött sig så fint. Vad ska man säga...
Jag vill tacka för dina stödjande ord och tankar igår.
Ja, det är spännande med lärande möten!
Anne-Marie
RAST!
- Rast! kvittrar jag.
- Nej, nej! Kan vi få fortsätta efter rasten?
- Fortsätta? Absolut, svarar jag lyckligt.
Arbetsveckans sista lektion.
Anne-Marie
SKILLNADER
Skillnader?
Vad är nu det?
En fråga som dyker upp om och om igen, i prov allra helst.
Nu prövar vi vad skillnader är och hur man förklarar dem.
- Aha, sa en tänkande liten och fortsatte, ungefär som skillanden mellan en mamma och en pappa är att mamman har tre örhängen i ett öra och pappan har bara ett.
Ja - så ungefär!
Anne-Marie
SE PÅ TILLVARON
- Vi ska inte se bakåt, vi ska se framåt, manar jag eleverna.
- Men jag ser åt sidan, replikerar eleven.
Anne-Marie
- Men jag ser åt sidan, replikerar eleven.
Anne-Marie
RESURSSTARK-RESURSSVAG
Ny avhandling om den kulturgeografiska betydelse för skolresultaten. Bor eleverna i ett resursstarkt område är förutsättningarna i skolan större. Bor de i rersurssvaga bostadsområden är elevernas förutsättningar mindre.
Avhandling; Uppsala Universitet Kulturgeografi.
Då tänker jag på skolorna i Harlem. Där tar man denna fråga på stort allvar. Skapar förväntningar på eleverna trots deras kulturgeografiska förutsättningar. Detta - trots allt. Jag mötte lärare vid skolor på Nya Zeeland som menade att det är lärarens förväntningar på eleverna som avgör hur deras skolgång blir. Jag hade ett långt samtal med en lärare vid en skola i Wellington. Läraren påstod att eleven trots sin bakgrund hade rätt till samma lärande utveckling.
- Jag kan inte ta hänsyn till elevens kulturgeografiska utgångspunkt. Jag tar hänsyn till den då det gäller behovet av vila och att det ibland kan vara stökigt innan eleven kommer till ro, men ... jag förväntar mig samma saker av denna elev som av vilken annan elev.
Detta med förväntningar om...
Detta med en skola för alla...
Detta med demokrati...
Anne-Marie,
som funderar och tänker, och på inget vis har tänkt färdigt, det tänker jag heller inte göra. Frågan är så viktig. Den handlar om varje elevs rättighet att försättas i lärande och utveckla sina kunskaper i skolan. Det är också viktigt att skolan får de resurser de behöver för att verka så att eleverna når sina mål. De flesta skolor resurskämpar.
Avhandling; Uppsala Universitet Kulturgeografi.
Då tänker jag på skolorna i Harlem. Där tar man denna fråga på stort allvar. Skapar förväntningar på eleverna trots deras kulturgeografiska förutsättningar. Detta - trots allt. Jag mötte lärare vid skolor på Nya Zeeland som menade att det är lärarens förväntningar på eleverna som avgör hur deras skolgång blir. Jag hade ett långt samtal med en lärare vid en skola i Wellington. Läraren påstod att eleven trots sin bakgrund hade rätt till samma lärande utveckling.
- Jag kan inte ta hänsyn till elevens kulturgeografiska utgångspunkt. Jag tar hänsyn till den då det gäller behovet av vila och att det ibland kan vara stökigt innan eleven kommer till ro, men ... jag förväntar mig samma saker av denna elev som av vilken annan elev.
Detta med förväntningar om...
Detta med en skola för alla...
Detta med demokrati...
Anne-Marie,
som funderar och tänker, och på inget vis har tänkt färdigt, det tänker jag heller inte göra. Frågan är så viktig. Den handlar om varje elevs rättighet att försättas i lärande och utveckla sina kunskaper i skolan. Det är också viktigt att skolan får de resurser de behöver för att verka så att eleverna når sina mål. De flesta skolor resurskämpar.
KUNSKAPSHUNGER
- Anne-Marie, jag får in en hel potatis och en halv fiskpinne i munnen - i en enda tugga!
Det är kunskap det!
Samma hunger förväntas i klassrummet!
Anne-Marie
LADYBIRD
....ladybird says: Don´t you ever...
Eleven läser en engelsk bok....
Jag undrar...ladybird?
- Ja du vet, en tjejfågel!
Anne-Marie
Å-HÖRA-RE och Å-SKÅDA-RE
Det krävs platser för åhörare. Det krävs platser för åskådare.
Det krävs utrymme för att skapa något av det man har sett och det man har hört.
Det kräver ett slags görande.
Hela tanken är en skolfråga.
Anne-Marie,
efter min publicering av detta gick jag en bloggvandring. Hos Tysta tankar tyckte jag en del av det jag tänkte fick en annan dimension rent tekniskt och min text fick göra en ytterligare tankevända,
nu länkar jag till http://lumaol.wordpress.com/2008/03/03/natverkslararen-overallt-hela-tiden/
och uppmuntrad av Mats gensvar tillägger jag:
PÅ - HEJA.
PÅ - ANNONSERA.
PÅ - SEENDE.
PÅ - GÅENDE.
Samtliga aktiviteter. ÅHÅ-jaja!
KLOKA KLOKA JESPER JUUL
Lördagens citat hämtar jag ur Jesper Juuls bok DITT KOMPETENTA BARN.
"I ett kärleksförhållande mellan två jämstälda vuxna är båda lika ansvarig för samspelets kvalitet, medan de vuxna har hela ansvaret för kvaliteten på samspelet med barnen. Det gäller samspelet mellan barn och föräldrar, barn och förskollärare på daghem och i förskolan, barn och lärare i skolan och barn och vuxna i samhället.
/.../
Det är helt enkelt så att även om barn och ungdomar påverkar processen i samspelet med vuxna, så är de inte i stånd att ta ansvar för den. I de sammanhang då ansvaret av olika anledningar hamnar hos barnen utvecklas de inte på ett bra sätt."
Jag tänker:
Jesper Juul talar om principer som skapar utvecklingsbefrämjande processer. Det är ett vuxenansvar att främja växande och skapa samspelmöjligheter för de som växer. Jesper Juul menar att det är vi vuxna som har makten över samspelsprocesserna och att dessa avgör utveckling och likvskvaliteter för de unga. Översatt till lärarens roll i klassrummet så är det samma principer där som för alla andra platser där människor växer. Vi påverkar oavsett hur vi ser på det. Ett medvetet förhållningssätt främjar processerna för lärande, växande och utveckling.
Ansvarsmedvetenhet. Kort gott.
Anne-Marie,
som sänder Jesper Juul en god tanke...
"I ett kärleksförhållande mellan två jämstälda vuxna är båda lika ansvarig för samspelets kvalitet, medan de vuxna har hela ansvaret för kvaliteten på samspelet med barnen. Det gäller samspelet mellan barn och föräldrar, barn och förskollärare på daghem och i förskolan, barn och lärare i skolan och barn och vuxna i samhället.
/.../
Det är helt enkelt så att även om barn och ungdomar påverkar processen i samspelet med vuxna, så är de inte i stånd att ta ansvar för den. I de sammanhang då ansvaret av olika anledningar hamnar hos barnen utvecklas de inte på ett bra sätt."
Jag tänker:
Jesper Juul talar om principer som skapar utvecklingsbefrämjande processer. Det är ett vuxenansvar att främja växande och skapa samspelmöjligheter för de som växer. Jesper Juul menar att det är vi vuxna som har makten över samspelsprocesserna och att dessa avgör utveckling och likvskvaliteter för de unga. Översatt till lärarens roll i klassrummet så är det samma principer där som för alla andra platser där människor växer. Vi påverkar oavsett hur vi ser på det. Ett medvetet förhållningssätt främjar processerna för lärande, växande och utveckling.
Ansvarsmedvetenhet. Kort gott.
Anne-Marie,
som sänder Jesper Juul en god tanke...
UPPMUNTRAN EDBOSKOLAN
Min rektor, Edboskolan, la ut min blogglänk i veckobrevet till kollegorna. Det är en gest.
Jag skriver om min skola. Om mina kollegor. Det är så mycket gott som sker där på skolan. Skolsköterskans omsorg (om ni bara visste), kuratorn som lyssnar in (kan jag få ett litet samtal med dig), matsalstanter som skrattar (nästan 800 personer äter där varje dag), kollegor i vars klasser jag önskar jag vore elev och alla samtal där lärare och skolpersonal talar om eleven, och där eleven är i fokus. Vaktmästarna som bara säger - javisst, vi kommer.
När jag lämnar skolan idag öppnar en elev dörren för mig. Han bär en fantastisk fin tröja. Jag säger det till honom.
- Jag gillar den där tröjan du har på dig.
Jag får ett så trevligt svar tillbaka... ett svar jag bär med mig i ett leende från skolbyggnaden ut till min bil.
Jag undrar så, när nu skoldebatten hårdnar kring lärare och elever: var och hur, när och varför, vem och vilka den omfattar. Jag är heller inte naiv och blåögd, men jag har ett öga för det goda som sker. De där små åtbörderna av omsorg som de vuxna visar sina elever. Det som inte får de stora rubrikerna. Hur skriver man i en dagstidning om läraren som skrattade tillsammans med sin klass... hur gör man det? Eller den elev som rusar mot mig i matsalen och utbrister
- tjena, tjena... du är min kompis!
Anne-Marie
Jag skriver om min skola. Om mina kollegor. Det är så mycket gott som sker där på skolan. Skolsköterskans omsorg (om ni bara visste), kuratorn som lyssnar in (kan jag få ett litet samtal med dig), matsalstanter som skrattar (nästan 800 personer äter där varje dag), kollegor i vars klasser jag önskar jag vore elev och alla samtal där lärare och skolpersonal talar om eleven, och där eleven är i fokus. Vaktmästarna som bara säger - javisst, vi kommer.
När jag lämnar skolan idag öppnar en elev dörren för mig. Han bär en fantastisk fin tröja. Jag säger det till honom.
- Jag gillar den där tröjan du har på dig.
Jag får ett så trevligt svar tillbaka... ett svar jag bär med mig i ett leende från skolbyggnaden ut till min bil.
Jag undrar så, när nu skoldebatten hårdnar kring lärare och elever: var och hur, när och varför, vem och vilka den omfattar. Jag är heller inte naiv och blåögd, men jag har ett öga för det goda som sker. De där små åtbörderna av omsorg som de vuxna visar sina elever. Det som inte får de stora rubrikerna. Hur skriver man i en dagstidning om läraren som skrattade tillsammans med sin klass... hur gör man det? Eller den elev som rusar mot mig i matsalen och utbrister
- tjena, tjena... du är min kompis!
Anne-Marie
LOVA LOV
Isgömma.
- Fotografera det här, säger mina elever. Lägg dig ned på isen. Ta nära!
- Vad kan det vara? undrar några elever.
De ställer sig nära och intill.
Tillsammans utgör vi tyngd. Tillsammans är vi en massa.
På samlad yta utgör vi en kraft som kan knäcka isen.
Isen sjunger.
En ton klingar från våra fötter ut över sjöns isgolv.
Det är lov!
Anne-Marie
LÄRT DIG IDAG?
Dagens viktigaste fråga.
Vad har du lärt dig idag?
Eleverna summerar det faktiska:
- Skillnaden på talspråk och skriftspråk när man skriver!
Alltså... fatta kan man säga men inte skriva - då skriver man fattade... Typ så, va?!
- Sen det där du sa under lunchen... en balja bläck och en ultraviolett... femtiotalsslang... kul allssssååå!
Anne-Marie summerar dagens tänkta lärdomar:
Engelska sagan,
Berättelsen om det sorgliga,
Översättningarna från svenska till engelska,
Utmaningarna...
men mina berättelser om "engångförlängesedan" sitter som ...
det är den viktigaste lärdomen för mig själv. Vid lunchen nästa gång ska vi tala matematik.
Man måste alltid fundera när man är lärare.
Anne-Marie
Vad har du lärt dig idag?
Eleverna summerar det faktiska:
- Skillnaden på talspråk och skriftspråk när man skriver!
Alltså... fatta kan man säga men inte skriva - då skriver man fattade... Typ så, va?!
- Sen det där du sa under lunchen... en balja bläck och en ultraviolett... femtiotalsslang... kul allssssååå!
Anne-Marie summerar dagens tänkta lärdomar:
Engelska sagan,
Berättelsen om det sorgliga,
Översättningarna från svenska till engelska,
Utmaningarna...
men mina berättelser om "engångförlängesedan" sitter som ...
det är den viktigaste lärdomen för mig själv. Vid lunchen nästa gång ska vi tala matematik.
Man måste alltid fundera när man är lärare.
Anne-Marie
ATT GÅ TILL PLATSER
Promenad med elever. Vi går till platser. Jag förvånas alltid. Undrar ofta. Jag bär min kamera med mig. Eleverna visar vad jag ska fotografera. Som om mitt kamerahus ger dem förstärkta ögon. De ser mer. Större. Fler detaljer. Delger mig. Vill visa. Åskådliggöra.
- Kom, kom, fotografera det här... och det här... kan du... och jag gör som de säger. Tekniken är generös. Minns dåtidens filmer, framkallning och hur begränsad fotograferingen blev, lite för ekonomisk. Nu, idag, tänker jag... så generöst att jag kan ta de bilder de vill att jag ska ta. Jag kan låna ut min kamera... men ingen frågar. Däremot ber de mig...
- Ta kort på det här... titta vilken spricka i isen... den måste du fotografera.
I mitt inre fotograferar jag helheten. Hit kom vi. Promenerandes. Det är svårt att tro att dagens unga kan stå vid ett stort vatten och titta på en isspricka. Det är först då man är vid platser vid ett stort vatten, vid en isspricka med en kamera som man kan förstå... att vi måste gå till olika platser. Vi behöver det som är främmande och olikt. Inför detta står vi en stund och undrar. Jag tänker i vidare banor... men så är jag deras lärare. Rörd av det hela... berörd.
Anne-Marie
GODMORGON ALLA HJÄRTAN
Jag såg detta hjärta när jag flög från Skåne till Stockholm.
Det är en vacker dag. Alla hjärtans dag.
Man kan göra skillnad för de som har ett slarvigt hjärta,
de som slarvat med sitt hjärta, de som glömt att de har ett hjärta,
och man kan sända varma tankar till de som har hjärtan men sitter långt ifrån,
man kan också tänka att mitt hjärta slår fint och rytmiskt och att hjärtat slår
ett extra slag för någon speciell...eller många fler.
Idag slår mitt hjärta för mina elever.
Det gjorde igår också,
och det gjorde det i förrgår också,
Anne-Marie,
som gärna såg en ytterligare dag
ALLA BARNS FÖDELSEDAG
SKOLK
Vilket fruktansvärt ord för strategin att undvika något. Eller ... försök att säga något.
Jag ser det som en undran om:
- Finns jag? Behövs jag? Märks jag? Vad händer om jag är borta? Vilka gränser råder? Hur gör människor runt mig? Behövs jag? Finns jag?
Jag har hört flera elever säga
- Jag skolkar - det märks inte.
Jag tror inte på polisutryckningar - men jag tror definitivt inte på axelryckningar - jag tror på medmänsklighetsyttringar -
- Du fattas mig! Du fattas oss! Du ingår.
Det är inte lätta saker, trots att orden jag skriver försöker göra det lätt.
Det är svåra saker. Men vi är aktörer kring dessa skolkande elever också då vi inte gör något.
Elever som behöver registrerar alla aktioner.
Dessvärre har elever det inte lätt.
Dessvärre är omvärldar kring barn inte enkla.
Men när en unge tassar iväg till skolan igen - möt upp då.
Jag har mött elever som dragit sig undan och bort efter att ha gjort ett första skolnärmande igen. Lärare har mött dem med cynism och falskt välkomnande:
- Jasså - vi har storbesök!
Anne-Marie
som räds lite för det snabba och generaliserande och länkar till DN
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=741192
Jag ser det som en undran om:
- Finns jag? Behövs jag? Märks jag? Vad händer om jag är borta? Vilka gränser råder? Hur gör människor runt mig? Behövs jag? Finns jag?
Jag har hört flera elever säga
- Jag skolkar - det märks inte.
Jag tror inte på polisutryckningar - men jag tror definitivt inte på axelryckningar - jag tror på medmänsklighetsyttringar -
- Du fattas mig! Du fattas oss! Du ingår.
Det är inte lätta saker, trots att orden jag skriver försöker göra det lätt.
Det är svåra saker. Men vi är aktörer kring dessa skolkande elever också då vi inte gör något.
Elever som behöver registrerar alla aktioner.
Dessvärre har elever det inte lätt.
Dessvärre är omvärldar kring barn inte enkla.
Men när en unge tassar iväg till skolan igen - möt upp då.
Jag har mött elever som dragit sig undan och bort efter att ha gjort ett första skolnärmande igen. Lärare har mött dem med cynism och falskt välkomnande:
- Jasså - vi har storbesök!
Anne-Marie
som räds lite för det snabba och generaliserande och länkar till DN
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=741192
FEBER o ALVEDON
Det går nästan inte att vara sjuk när man är lärare.
Man kan inte. Man vill inte.
Och ändå...
Hur många alvedon ska man ta innan man inser att man bör vara hemma?
Anne-Marie
Man kan inte. Man vill inte.
Och ändå...
Hur många alvedon ska man ta innan man inser att man bör vara hemma?
Anne-Marie
FÅR JAG?
De bästa frågorna i klassrummet är de som kommer spontant från eleverna.
Jag funderar över inledningen - Får jag?
Det torde vara ett påstående och inte en fråga när det gäller lärande.
Inte behöva fråga om lov utan begära sin lärande fortsättning,
Beteendet lärande eller bete sig som lärande?
När mina elever frågar - får jag?
har de börjat ta lärandet på självständigt allvar.
Detta försiktiga steg fram som i andra sammanhang är självklart.
Man lär sig för att man vill, behöver och är motiverad.
Man ingår också i sammanhang där lärandet pågår.
Det finns bara ett svar.
Självklart.
Anne-Marie
KOLLEGOR EDBOSKOLAN
Jag har bara goda tankar när jag tänker på mina kollegor. Jag ser så många möten med elever där lärare vänder och vrider på allt för att göra det mesta och det bästa. Jag hör så många diskussioner där frågeställningarna kretsar kring vad som gör skillnad och hur vi gör det möjligt för eleverna att verkligen lära och förstå. Jag deltar i så många sammanhang där barnet står i centrum.
Så är det på skolan där jag är. I det arbetslaget där jag ingår.
Jag upplever en oerhörd glädje över att ingå där jag är.
Då jag går igenom korridoren möts jag av en skuttande världens gladaste unge.
Hon rusar mellan två lärande rum. Hon sjunger och skrattar...
- Jag är så jäääääääääääääääääääätte glaaaaaaaaaaaaaaaaad!
Det borde stoppa alla tidningspressar.
Bli förstasidesstoff.
Anne-Marie
Så är det på skolan där jag är. I det arbetslaget där jag ingår.
Jag upplever en oerhörd glädje över att ingå där jag är.
Då jag går igenom korridoren möts jag av en skuttande världens gladaste unge.
Hon rusar mellan två lärande rum. Hon sjunger och skrattar...
- Jag är så jäääääääääääääääääääätte glaaaaaaaaaaaaaaaaad!
Det borde stoppa alla tidningspressar.
Bli förstasidesstoff.
Anne-Marie
INTE ENS SKUGGORNA
Detta med att följa en modell. Lära utifrån att befinna sig i närheten av någon som gör det man vill lära sig. Då måste vi tillåta och främja härmandet. Härmandet som väg att börja göra eget. Det är inte det fula härmandet som gör till åtlöje och förminskar, utan härmandet som har till syfte att göra något för att börja våga göra eget. Hjärnforskarna talar om spegelneuronen - vilket betyder att vi är rustade för att härma, göra efter och börja där.
Jag tycker mycket om detta härmande. Det är tryggt att lära sig så. Det är inte fullt att göra efter, snarare tvärtom. Det är bra att göra efter. Detta sätter också lärarna i fokus. Jag har myntat begreppet TEACHING BY DOING, vilket betyder att lärarna gör det eleverna ska göra. LEARNING BY DOING sa John Dewey. Jag är beredd att gå så långt att jag tror att vi har missförstått John Dewey. Han ser lärandet som en hel process där lärarna ingår. Det är således fel översatt. Learning är ett större begrepp i det engelska språket tänker jag men i det svenska gör vi det till en aktivitet som eleverna ska försättas i. Eleverna är aktörer precis som lärarna. LEARNING är en process som omsluter alla skolans aktörer.
När jag tittar på spegelneuronen - ser jag den i det faktiska. Här fotograferar jag ett räcke... men solljuset kastar andra skuggor på gatan där jag går, alldeles exakt återgivet blir inte skuggan. Så är det också med härmandet. Det liknar modellen, men mycket snart skapas något alldeles unikt eget då tryggheten att lära och pröva är mättad, då utvecklas lärandet att bli något alldeles, alldeles eget.
Anne-Marie