Fånigt kreativ!
Måste bara göra något - har suttit på balkongen och läst om andras tankar och deras tankar var så spännande och ifrågasättande att jag måste göra något med mina händer ... innan jag funderar vidare i andras tankebanor.
Anne-Marie
Anne-Marie
Thinking conference with mr Richard Gatarski
En tänkarkonferens över en kopp kaffe och en stor kardemummabulle. Tack Richard för alla infallsvinklar och andra vinklar.
Anne-Marie
Sitta-still-pedagogiken
Jag hade en dröm - om sitta-still-pedagogiken. En del elever kunde sitta still, andra kunde det inte. Jag drömde att det inte spelade så stor roll om eleverna satt still i klassrummet eller om de rörde sig i takt med sitt lärande. Jag drömde att jag skrev ut pedagogiska uppdrag som bara kunde genomföras då eleverna var i rörelse. Matematiktalen gjordes två och två under en promenad i skogen. Jag drömde att jag och mina elever promenerade in hela multiplikationstabellen. Jag tänker undersöka praktiken - om vi rör oss hur lär vi oss?
Jag hade förmånen att delta i en europeisk nätverksträff för skolledare och skolutvecklare. Vi genomförde en walk-and-talk. Två och två vandrade vi ut i parkerna med de pedagogiska frågorna i våra rörliga intellekt - och solen värmde oss, luften stärkte oss, och promenaden fick att oss att röra oss i riktning mot lösning av de problem vi hade att lösa. Lärandet är mycket sällan rumsligt.
Anne-Marie
LÄS OCKSÅ DETTA INLÄGG I MIN BLOGG
www.annemariekorling.blogg.se/2009/april/utan-pedagogiskt-anslag-sitt-still.html
Skolavslutningar vs skolstarter
Jag gillar skolavslutningar.
Men jag skulle önska att vi lade ned ännu mer krut på skolstarterna.
Och inriktningen mot det gemensamma arbetet:
Tjoho! Nu börjar vi - välkomna! Åh så spännande det ska bli! Skolan har en plan för dig - en läroplan - hur vi ska göra med den det behöver vi din hjälp med!
Så ungefär.
Men jag skulle önska att vi lade ned ännu mer krut på skolstarterna.
Och inriktningen mot det gemensamma arbetet:
Tjoho! Nu börjar vi - välkomna! Åh så spännande det ska bli! Skolan har en plan för dig - en läroplan - hur vi ska göra med den det behöver vi din hjälp med!
Så ungefär.
Dikt till skolavslutningen: Sommarlivstankar
Spring ut i ledigheten!
Ligg i gröngräset och titta upp mot höga himlen!
Fantisera ihop molntussar till himladjur.
Drick saft i utflyktsmuggar.
Sitt och ha vilsamt tråkigt!
Kasta tankestenar i en sjö.
Grubbla på gammelgäddans långliv.
Trä hittesmultron på ett grönt strå.
Lyssna till skvallerfåglarnas kvitter!
Mumsa på ordet kardemummabulle.
Krasa hårda isglassar mellan tänderna.
Smaka på klöverblommans nektar.
Rädda en daggmask!
Flytta bort en snigel från gatulivet.
Redskapsgräv i en verktygslåda.
Bygg en lådbil och en egen koja.
Tjata dig till dataspelstid!
Chatta vänligt med en klassrumskompis.
Långfilmsäventyra med familjen.
Djupdyk i en popcornsskål.
Sommarlovstanka dig full.
Väderlekstrotsa och spring ut i regnet.
Drick solljus till frukost.
Ät av självvalda kunskapsäpplen.
Anne-Marie
Framtidens idag
Idag inträffar också framtiden. Framtiden behöver inte vara så framtida. Väldigt lite vet vi om den dagen vi just vaknar upp till. Jag är ingen vän av klyschor - fånga dagen - utan tänker att det viktigaste är att man är en aning nyfiken, lägger till en knippa ödmjukhet, satsar med en famn tacksamhet och springer lagom fort genom alla stunderna som dagen erbjuder.
Anne-Marie
Anne-Marie
Mr Bill Gates talks to us
Det är nästan ett helt år sedan jag var hos Microsoft, mötte innovativa lärare från alla världens hörn, lyssnade till Mr. Bill Gates fantastiska tankar om skola och uppleva det engagemang som alla lärande behöver mötas av. Väl härhemma, omtumlad och nyrik på friheten att tänka utanför alla ramar har ingen innanför skolväggarna frågat om vad vi talade om, hur vi tänkte globalt eller hur skolutveckling måste och bör äga rum i tider då världen behöver alla framtida innovationer och nytänk. Det känns märkligt att tänka att jag har suttit i tre dagar och klurar, funderat, diskuterat och globaliserat mitt lärartänk tillsammans med lärare från andra länder, utan att få något forum där jag själv hör hemma på plats i min skolvärld. Det är inte av bitterhet jag skriver det här, nej så vill jag inte bli förstådd, men jag hade jag arbetat inom ett företag hade ingen försuttit chansen att be mig om någon slags information.
Men som sagt - alla de innovativa lärarna världen över hade det gemensamt att de ville skapa något nytt och vi kunde ta varann i hand och inkludera oss i den stora ensamheten vi upplevde där vi verkade, För mig är skolan inte en plats, Det är en tanke. Redan det är innovativt.
Anne-Marie
Men som sagt - alla de innovativa lärarna världen över hade det gemensamt att de ville skapa något nytt och vi kunde ta varann i hand och inkludera oss i den stora ensamheten vi upplevde där vi verkade, För mig är skolan inte en plats, Det är en tanke. Redan det är innovativt.
Anne-Marie
Gå tillbaka
Ett steg framåt,
två steg bakåt...
Jag har gått tillbaka i min blogg - läst igenom förra årets inlägg under juni.
Det kändes som igår.
Anne-Marie
två steg bakåt...
Jag har gått tillbaka i min blogg - läst igenom förra årets inlägg under juni.
Det kändes som igår.
Anne-Marie
Ljusets styrka
I det mörkaste rum tjänstgör den allra minsta flämtande låga ljuskälla.
Anne-Marie
2 + 4 bärbara datorer i ett svensk klassrum
I mitt skolsverige fann jag ett klassrum för några årskurs treor. De var 26 elever och de hade 6 bärbara datorer i klassrummet. Så är det beslutat i kommunen. 6 bärbara datorer känns en aning mer än den jag burk jag har i mitt. Nåväl ... utveckling handlar om samspelet med det som finns utanför skolan.
Anne-Marie
Anne-Marie
Danmark och Norge ... men Sverige då?
Jo, jag funderar en aning efter att ha träffat de danska och de norska tänkarna. Det känns som om det händer mer i Danmark och i Norge då det gäller pedagogiskt tänk. Har jag förstått det hela rätt? Hur är det med den goda pedagogiska utvecklingen i Sverige?
Anne-Marie
Anne-Marie
I någons händer
Jag förlade inte en endaste sak hos min förläggare! Men min förläggare förlade min nästa bok. Om ömse sidor om det hela visste vi båda vad vi förlade och om vad och varför. Nu återstår bara det viktigaste - processordet HUR. Min redaktör har inte ett finger med i spelet. Mina ord vilar i hennes händer.
Anne-Marie
Anne-Marie
Lärarens utvecklingzon
Jag lärde mig något om lärande gemenskap med de lärare som visionerar om skolan. På den direkta frågan om vad som omslöt oss nytänkare (vi var 20 stycken från hela världen samlade för djupa diskussioner kring framtida lärande) var att vi upplevde oss ensamma. Då vi fick synliggöra hur vårt stöd såg ut från hemmaplan, den skola vi representerade, räckte ingen upp handen. Det var en allmän tråkig syn. Trösterik för oss som satt där. Men väldigt, väldigt tråkig.
För utveckling börjar i klassrummet. Och hos läraren. I samspel med eleverna.
Lärare behöver mycket ledande stöd då lärare tar utvecklingssteg. Lärare behöver mycket gensvar och support då lärare vill pröva något annat i sina klassrum. Pedagogik låter sig inte begripas på vid korta besök i klassrum och där elever agerar. Pedagogik är långsiktighet, planering och individualisering. De linjer man tar för undervisningen länkas samman med nästa länk och det lärande språnget som eleverna ska få möjlighet att göra dokumenteras och reflekteras kring. Den rådande läroplanen befäster lärarens uppdrag, skapar trygghet för läraren vad att göra och frihet att förstå, tolka och utveckla uppdragen. Jag längtar efter en övergripande läroplansförankring där lärarens kan utveckla profession en också hämta mod att skapa nytt, styrka att göra det samt god lärande vägledning.
Jag kan låta sorgsen då jag beskriver hur det kan vara. Kanske för att det gamla har en tendens att rotfylla skolan, stagnera den och hindra det viktiga samspelet med omvärlden och med framtida förväntningar på de som är i skolan idag.
Jag vill något. Kanske rubba några cirklar och tänka nytt. Jag vill ta skolord och vända och vrida på dem, titta närmare på vad som menas, diskutera och reflektera. Jag vill se utveckling i mitt klassrum. Jag vill se eleverna utvecklas i en miljö där de har koll på sitt lärande, får uttrycka sin lärande vilja, delta och skapa ett lärande klimat. Men för att det ska bli möjligt måste man börja i den ände som är professionen - dvs - hos lärarna. Och det med goda ord och ödmjukt intresse.
För utveckling börjar i klassrummet. Och hos läraren. I samspel med eleverna.
Lärare behöver mycket ledande stöd då lärare tar utvecklingssteg. Lärare behöver mycket gensvar och support då lärare vill pröva något annat i sina klassrum. Pedagogik låter sig inte begripas på vid korta besök i klassrum och där elever agerar. Pedagogik är långsiktighet, planering och individualisering. De linjer man tar för undervisningen länkas samman med nästa länk och det lärande språnget som eleverna ska få möjlighet att göra dokumenteras och reflekteras kring. Den rådande läroplanen befäster lärarens uppdrag, skapar trygghet för läraren vad att göra och frihet att förstå, tolka och utveckla uppdragen. Jag längtar efter en övergripande läroplansförankring där lärarens kan utveckla profession en också hämta mod att skapa nytt, styrka att göra det samt god lärande vägledning.
Jag kan låta sorgsen då jag beskriver hur det kan vara. Kanske för att det gamla har en tendens att rotfylla skolan, stagnera den och hindra det viktiga samspelet med omvärlden och med framtida förväntningar på de som är i skolan idag.
Jag vill något. Kanske rubba några cirklar och tänka nytt. Jag vill ta skolord och vända och vrida på dem, titta närmare på vad som menas, diskutera och reflektera. Jag vill se utveckling i mitt klassrum. Jag vill se eleverna utvecklas i en miljö där de har koll på sitt lärande, får uttrycka sin lärande vilja, delta och skapa ett lärande klimat. Men för att det ska bli möjligt måste man börja i den ände som är professionen - dvs - hos lärarna. Och det med goda ord och ödmjukt intresse.
Anne-Marie,
som tänker på de lärare som vill pröva och som inte riktigt kan ... vad är vi i för lärandemiljö om vi inte omsluter även lärarna i proximala utvecklingszoner, tänker i termer av utmaningar och tillåter misslyckanden som en del av processen utveckling.
Miljöombyte
Jag har varit på möten idag. Det blir miljöombyte då man möts på andra platser. Jag har träffat en och annan. Diskuterat pedagogik och utveckling. Jag blir så glad när pusselbitar lägger pussel ihop. En bit passar in där och en annan där. Så plötsligt känner jag hur visionerna får näring och vingarna... ja... jag vet att de bär.
Anne-Marie
Anne-Marie
Intresset har ingen klocka
Intresse!
Det är märkligt underbart och befriande att hamna mitt i en annan människas sysslor kring sitt intresse. Jag körde omkring och såg på lite av varje. Hittade en gammal bil som fångade mitt intresse och klev av. Intill bilen fanns ett garage. I garaget stod ett projekt. En annan bil. Ljud hördes överallt. En man höll liv i sitt intresse. Jag frågade om jag fick störa med min kamera. Det fick jag.
De frågorna jag inte fick svar på då jag promenerade runt och tänkte under det att jag intresserat tog några fotografier var:
- Hur lång tid lägger du ned på det här?
- När tror du att du är klar?
Intressen håller man vid liv. De har ingenting med tid att göra. Tiden är nästan en fiende. Men människorna som är runt omkring en annan människas passionerade intresse avkräver en tid för den tid som den intresserade har för sitt intresse dels hur mycket tid som personen lägger på sitt intresse, vad annat som försummas och hur lång tid det tar tills det är klart.
Inga frågor är mer kränkande tänker jag där jag går omkring och stör med min kamera. Jag avskyr frågor av det slaget:
Hur hinner du?
Min bror har byggt en båt. Tiden har aldrig varit klockan, frirummet som intresset tar av tidlöshet. Jag får ett sms då min bror lagt den sista handen på båten. Han sitter och fikar i solen - båten är klar. Sjösättning! Jag anar att en ny idé redan vilar i min brors huvud under det han njuter av kaffet och solen.
Anne-Marie
Ensamt eller porträtt av själv
När mailet kommer med bifogat fotografi känner jag mig väldigt ensam. Jag är ensam. Och den ensamheten gör stundtals ont. Jag har så mycket att berätta, visa, åskådliggöra, visionera, omsätta ... och jag tänker...
Det är väldigt ensamt.
Ensamt att vara tänkare.
Ensamt att vara igångsättare.
Ensamt att ha en vision.
Ensamt att bryta ny väg.
Ensamt att vara ensam.
En stund av eftertanke!
Jag som längtar efter före-tänket.
Anne-Marie
Det är väldigt ensamt.
Ensamt att vara tänkare.
Ensamt att vara igångsättare.
Ensamt att ha en vision.
Ensamt att bryta ny väg.
Ensamt att vara ensam.
En stund av eftertanke!
Jag som längtar efter före-tänket.
Anne-Marie
Minnesbilder: barndomen och farligheterna
Jag har roat mig med att läsa om läroplanshistoria och barnet i dåtiden. Efter andra världskriget var uppbyggligheten och framtidsivern - tja - varför inte glädjen över livet stor. Så syns det mig i berättelserna jag hämtar ur BARNEN LIVET OCH VI, del tre. Jag finner det lekande barnet, och jag ser mig själv sprungen ur den del av historien. 1951 fanns jag inte, men jag kom under slutet av femtiotalet. Det står här i boken från 1951 att man inte ska klandra barnen för deras handstilar, låta dem läsa för att få utlopp för fantasi, tid att göra annat än bara hemarbete och läxor, utelivet är sandlådor och gungor och faktiskt en viss befrielse från vuxna som omhändertar för mycket, alltså hindrar. Jag är ett barn med skrubbknän och sönderslagna armbågar, med tår i bandage för att jag snubblat då vi springlekt burken eller tävlat om att hoppa längst, högst och annat utmanande. Hoppa över stora vattenpölar för att hamna i dess mitt med konsekvenserna av dyblöta kläder och kanske till och med söndagsklänningen, den vita, blev nedsölad. Men oj så vi lekte. Så vi lekte.
VI hade förståss vakande ögon över alltsammans. Jag, storläsaren, fick inte läsa böcker för att ögonen kunde fara illa och gå sönder på något märkligt vis. Jag behövde absolut uteluften och leken ansåg man. Film och TV var cencurerade och hade vuxengränser om man idag inte kan förstå. Men det nya var farligt och barnen skulle skyddas.
Föräldrar skulle tona ned störande signaler vid exempelvis läxläsning. Ingen radio vid en läxläsande unge. Och jag som minns hur väderleksrapporten störde mig med sina märkliga ord om ost, doggers bankar, någon fyr och lite vind och regn.
Fantasin grodde i mig för att en dag ...
Anne-Marie
Den regniga bilden är överförd från
www.hypergrafi.blogspot.com
De övriga är från Barnen, livet och vi, En bok om barnets värld och föräldrarnas uppgifter, del 3, NoK 1951
Entreprenörsanda och framtidshopp
Min lilla fyra har på eget initiativ ordnat med ett fik för mellanstadiet. Mina elever har själva kommit på idén, genomfört den, skrivit till rektor, samtalat med alla berörda, dragit in sina föräldrar och sist och allra sist frågat mig. Jag brukar säga JA till egna initiativ så jag tror att de hade införlivat min syn på saken och förbegått mig. Vilken jag ser som en hedrande handling som speglar själva grundsynen på vem skolan är för och vilka som ska utvecklas där. Herregud, jag är femtio år, och om några år är mina elever en del av samhällsbygget. Det kommer krävas en hel del nytänkande, innovationer och entreprenörer som sätter lite sprätt på saker och ting.
Om det syns i skolan redan i årskurs fyra tycker jag att framtiden känns lovande. Om inte lovande, så mer spännande. Om inte spännande, så mer uppfinningsrik... om inte... någon lägger locket på.
Anne-Marie
Framtiden i dåtiden
Om det är så som orden säger är det av vikt att man går tillbaka till dåtiden och hämtar igen det man missat. Framtid i dåtid?! Tja, det är iallafall bättre än att inte förstå sin samtid.
Anne-Marie
DRÖMBILD och FRAMTIDSVISION
En bärbar dator, en läsebok, ett skrivbord, ett klassrum. Jag hade detta en dag i min skola. En liten lånad sak som eleverna samlades runt, prövade på och sedan i tur och ordning arbetade vid. Det var en stunds framtid.
Anne-Marie
Anne-Marie