Anne-Marie Körling Blogg

Minnesbilder: barndomen och farligheterna

Jag har roat mig med att läsa om läroplanshistoria och barnet i dåtiden. Efter andra världskriget var uppbyggligheten och framtidsivern - tja - varför inte glädjen över livet stor. Så syns det mig i berättelserna jag hämtar ur BARNEN LIVET OCH VI, del tre. Jag finner det lekande barnet, och jag ser mig själv sprungen ur den del av historien. 1951 fanns jag inte, men jag kom under slutet av femtiotalet. Det står här i boken från 1951 att man inte ska klandra barnen för deras handstilar, låta dem läsa för att få utlopp för fantasi, tid att göra annat än bara hemarbete och läxor, utelivet är sandlådor och gungor och faktiskt en viss befrielse från vuxna som omhändertar för mycket, alltså hindrar. Jag är ett barn med skrubbknän och sönderslagna armbågar, med tår i bandage för att jag snubblat då vi springlekt burken eller tävlat om att hoppa längst, högst och annat utmanande. Hoppa över stora vattenpölar för att hamna i dess mitt med konsekvenserna av dyblöta kläder och kanske till och med söndagsklänningen, den vita, blev nedsölad. Men oj så vi lekte. Så vi lekte.

VI hade förståss vakande ögon över alltsammans. Jag, storläsaren, fick inte läsa böcker för att ögonen kunde fara illa och gå sönder på något märkligt vis. Jag behövde absolut uteluften och leken ansåg man. Film och TV var cencurerade och hade vuxengränser om man idag inte kan förstå. Men det nya var farligt och barnen skulle skyddas.



Föräldrar skulle tona ned störande signaler vid exempelvis läxläsning. Ingen radio vid en läxläsande unge. Och jag som minns hur väderleksrapporten störde mig med sina märkliga ord om ost, doggers bankar, någon fyr och lite vind och regn.

Fantasin grodde i mig för att en dag ...

Anne-Marie

Den regniga bilden är överförd från

www.hypergrafi.blogspot.com
De övriga är från Barnen, livet och vi, En bok om barnets värld och föräldrarnas uppgifter, del 3, NoK 1951

Hej!

Ingen kommentar om bilden - jag låtsas som om det regnar.

Nejdå. Underbar är den - fantasieggande, suggestiv, surrealistisk.



Fast bilden på det läsande barnet gör mig yr och aningens varm.

Barnets intensiva förmåga till inlevelse går genom märg och ben på betraktaren - ett sting av saknad över ännu en ägd men borttappad förmögenhet.



Hoppas på en fin skolvecka för dig!

Jag gillade (och gör det nog fortfarande) väderleksrapporten. Det är något lugnande med all denna information som ändå döljer mycket dramatik.



Men mitt favoritprogram var faktiskt börsnyheterna

"Alfa laval 2,50:- plus 3

stora kopparberg 3,75 minus fyra"



Idag har jag tappat intresset för dessa siffror!