Intresset har ingen klocka
Intresse!
Det är märkligt underbart och befriande att hamna mitt i en annan människas sysslor kring sitt intresse. Jag körde omkring och såg på lite av varje. Hittade en gammal bil som fångade mitt intresse och klev av. Intill bilen fanns ett garage. I garaget stod ett projekt. En annan bil. Ljud hördes överallt. En man höll liv i sitt intresse. Jag frågade om jag fick störa med min kamera. Det fick jag.
De frågorna jag inte fick svar på då jag promenerade runt och tänkte under det att jag intresserat tog några fotografier var:
- Hur lång tid lägger du ned på det här?
- När tror du att du är klar?
Intressen håller man vid liv. De har ingenting med tid att göra. Tiden är nästan en fiende. Men människorna som är runt omkring en annan människas passionerade intresse avkräver en tid för den tid som den intresserade har för sitt intresse dels hur mycket tid som personen lägger på sitt intresse, vad annat som försummas och hur lång tid det tar tills det är klart.
Inga frågor är mer kränkande tänker jag där jag går omkring och stör med min kamera. Jag avskyr frågor av det slaget:
Hur hinner du?
Min bror har byggt en båt. Tiden har aldrig varit klockan, frirummet som intresset tar av tidlöshet. Jag får ett sms då min bror lagt den sista handen på båten. Han sitter och fikar i solen - båten är klar. Sjösättning! Jag anar att en ny idé redan vilar i min brors huvud under det han njuter av kaffet och solen.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback