UTKLIPP FÖR INBLICK
Läsa tidning. Ögna igenom. Flyga över med ögonen. Så ... jaha...nähä...vad betyder... men vissa nyheter blir viktigare än andra. Skola, lärande, ungdomar, barn, konst och litteratur...och jag försjunker i djupa funderingar i gemenskap med texten.
Denna artikel... Metro UK 13 july 2007.
Om skolorna har det svårt ekonomiskt...behöver rustas upp...så modellas i skyltfönstren hur man rustas upp för att gå i skolan - välklädd - Schoolwear.
En stilla fråga.
Innehållet?
Allt detta om det yttre - hur ser innehållet ut...eller hur förstå innehållet?
Skolans innehåll.
Anne-Marie
RÄDDA BARNEN och skolfrågor
Denna kväll har jag haft ett långt samtal per telefon kring elevdemokrati, elevens rätt, barnets rätt, lärande utveckling...skolplan, idéer med Rädda Barnen. Det rör Barnkonventionen. Det berör att prata om barnkonventionen, Det berör att tala om barns rätt att lära, utvecklas och rätten att ingå i lärande sammanhang såväl utanför som innanför skolan.
Tack till Rädda Barnen.
Jag vill genom detta säga att organisationer som BRIS, RÄDDA BARNEN, PAPPAGRUPPER - ja alla de som verkar för barn gärna samtalar med oss som är bland barn och ungdomar. Jag tror på nätverket runt barn. Det ska vara stort. Jättestort. Ju större desto bättre.
Anne-Marie
www.rb.se
Tack till Rädda Barnen.
Jag vill genom detta säga att organisationer som BRIS, RÄDDA BARNEN, PAPPAGRUPPER - ja alla de som verkar för barn gärna samtalar med oss som är bland barn och ungdomar. Jag tror på nätverket runt barn. Det ska vara stort. Jättestort. Ju större desto bättre.
Anne-Marie
www.rb.se
DEN DOLDA LÄROPLANEN...
Läs om den dolda läroplanen i Fredrik Svenssons blogg
http://jeppesenblog.blogspot.com/
Skolan har inte längre monopol på lärandet, lika lite som tidningspressen numera har monopol på textinformation och nyhetsförmedlande. Internet har tex för överskådlig framtid förändrat maktstrukturen kring lärandet, och det går inte att vrida klockan tillbaka. Vi måste alla anpassa oss till verkligheten istället för att vända den ryggen och längtande blicka bakåt.
Teckning A-M Körling - jag tänker...
Javisst!
Den dolda läroplanen? Den är dold men så härskande.
Sitt still. Vänta på din tur. Lär inte av andra. Fusk när du frågar.
Vilken arbetsplats skulle få behålla sina anställda om de behandlades så.
Ordning och reda?
Det blir ingen ordning och reda av stillasittande. Det blir frånvändhet. Likgiltighet.
Ingentinglärande. Det blir strategier för att klara av att orka sitta still, vara tyst,
lyssna och fylla på sig själv med kunskaper som man inte förstår värdet av.
Det är inte skola. Även om det sitter i väggarna.
Det är ingen skola. Det är en envägsorganisation.
Anne-Marie
LEMURER FRÅN MADAGASCAR - SKANSEN AKVARIET
IDAG HAR JAG TRÄFFAT LEMURER OCKSÅ. JAG HAR TAGIT NÄRBILDER PÅ LEMURER:
JAG HAR TALAT MED JAN BJÖRKLUND, MED BITTE KAJLER, MED LYTAH FRÅN MADAGASCAR
OCKSÅ. JAG HAR OCKSÅ TALAT MED MIN FÖRLÄGGARE, MED MIN REDAKTÖR, MED ...
VÄLDIGT MÅNGA. TILL LEMURERNA PEP JAG LITE SOM DOM BRUKAR GÖRA. DÅ FICK JAG
TA EN NÄRBILD - ELLER TVÅ.
IMORGON BERÄTTAR JAG MER.
Anne-Marie
Citat FREDRIKBLOGGEN - Fredrik Svensson
"Vi brukar här i debatten tala om att vi inte har en likvärdig skola,
men ta då en titt globalt så får du se vad ordet "olikvärdig" har för betydelse."
Läs hans inlägg:
HOW COOL ARE YOUR SCHOOL
http://jeppesenblog.blogspot.com/2007/06/how-cool-are-your-school.html
Anne-Marie
men ta då en titt globalt så får du se vad ordet "olikvärdig" har för betydelse."
Läs hans inlägg:
HOW COOL ARE YOUR SCHOOL
http://jeppesenblog.blogspot.com/2007/06/how-cool-are-your-school.html
Anne-Marie
SKOLUTVECKLINGSTANKAR - FRÅN MÖRKT TILL LJUSARE
Denna morgon viks bloggen åt skolan. Lite ljus över .... lite ljus.... varde ljus och det blev ljus...
något i den stilen. Vi väljer våra perspektiv.
Anne-Marie
något i den stilen. Vi väljer våra perspektiv.
Anne-Marie
GÄRDESSKOLAN i EDA KOMMUN VÄRMLAND - DOFTEN AV HEMLAGAT
ja, där var jag också. Åmotfors!
Där lärde jag mig hur man kan spara massor av pengar på att LAGA SKOLMATEN I SKOLAN och inte beställa den från ..... FAR AWAY....någonstans. Vinsterna var fler berättade den stolte rektorn:
- det luktar mat....det doftar av smaker.... det arbetas i köket... barnen mår bättre...råd till mer och bättre mat.
Vinsterna!
Tänk på den långkoket i köket... doften av nylagad mat. Det ger mig tankar på när min mormor blev liten igen, straxinnanhonblevborta - hon var 96 år. Låg i sin bädd...och jag huserade i hennes kök. Min mormor bakade varje dag, stort besök kom alltid, och det var något med hennes kardemummakaka. Lukten, bakdoften, värmen ifrån köket... som alltid får mig att tänka mormor när jag känner doft av kardemumma. Mormor i sin bädd, och jag i hennes kök.... jag saknade doften.... var den borta för alltid.... så jag bakade en kaka i mormors kök...och doften spred sig åter i huset. Det gjorde min mormor lycklig. Hon piggnade till.... och det var hela min tanke...
Vinsten med doften....är det så enkelt!
Jag tror det!
Anne-Marie
Där lärde jag mig hur man kan spara massor av pengar på att LAGA SKOLMATEN I SKOLAN och inte beställa den från ..... FAR AWAY....någonstans. Vinsterna var fler berättade den stolte rektorn:
- det luktar mat....det doftar av smaker.... det arbetas i köket... barnen mår bättre...råd till mer och bättre mat.
Vinsterna!
Tänk på den långkoket i köket... doften av nylagad mat. Det ger mig tankar på när min mormor blev liten igen, straxinnanhonblevborta - hon var 96 år. Låg i sin bädd...och jag huserade i hennes kök. Min mormor bakade varje dag, stort besök kom alltid, och det var något med hennes kardemummakaka. Lukten, bakdoften, värmen ifrån köket... som alltid får mig att tänka mormor när jag känner doft av kardemumma. Mormor i sin bädd, och jag i hennes kök.... jag saknade doften.... var den borta för alltid.... så jag bakade en kaka i mormors kök...och doften spred sig åter i huset. Det gjorde min mormor lycklig. Hon piggnade till.... och det var hela min tanke...
Vinsten med doften....är det så enkelt!
Jag tror det!
Anne-Marie
MONTESSORISKOLAN GLOBEN i ALINGSÅS
Jag var i Alingsås igår - föreläste - och nåde den som trampar på skolan efter ett besök i Montessoriskolan GLOBEN i Alingsås. Jag besökte men kunde inte hålla mig utanför gemenskapen med lärare och rektorer, med värdinna och lärandemiljön. När personalen avtackades för sina medverkande år - när de skulle byta arbetsplats och ort - kände jag mig också ledsen...berörd.
Det slog mig då att jag bara var besökare... men också en sökare... skolans roll och betydelse... det sitter inte i väggarna - det sitter i värmen och engagemanget hos dem som verkar där. Och när den finns, visionen om skolan, om arbetsglädjen utvecklas - så är det oerhört smittsamt - man känner sig delaktig. Om jag som besökare kände så - hur ska inte eleverna uppleva sin skola då?
Anne-Marie
Det slog mig då att jag bara var besökare... men också en sökare... skolans roll och betydelse... det sitter inte i väggarna - det sitter i värmen och engagemanget hos dem som verkar där. Och när den finns, visionen om skolan, om arbetsglädjen utvecklas - så är det oerhört smittsamt - man känner sig delaktig. Om jag som besökare kände så - hur ska inte eleverna uppleva sin skola då?
Anne-Marie
LILLA B GENSVARAR på ett BLOGGinlägg om MÖRKRET ÖVER SKOLAN
Så här svarade lilla B:
Det är viktigt det du skriver! Men när vi som arbetar inom skolan försöker visa att det finns mycket positivt, betydligt mycket mera än det framställs i media, kan man dessvärre bli beskylld för att mörka, att tala för sin sjuka moster, att inte inse fakta, att vara blåögd eller rent av förblindad. Då gäller det att belysa med egna exempel. Svepande argument är lika fort bortsvepta som uttryckta.
Överblick är bra, inblick likaså! Bara vi rätt läser kartan!
Så här tänker jag tillsammans med Lilla B
Håller absolut med - om man är positiv till skolan, till eleverna - så riskerar man att stämplas som en mörkande, blåögd, naiv och lite dum lärare - en lärare som inte har någon koll alls på hur det EGENTLIGEN är. Jag bär en tanke - om inte vi lyser - vem ska då lysa upp i detta mörker. Om inte jag tror på skolan - hur ska eleverna göra det? Om inte vi som arbetar i skolan tror? Hur ska eleverna förhålla sig till sin skola?
Jag tror på skolan!
Det får vara hur naivt som helst.
Men jag gör det!
v
Anne-Marie
Hälsa på Lilla B - länkad under Trädgårdspoesi - jag tycker hon skriver så vackert, om det hon skriver.
GLAD ÅT -
- att verkligheten är en annan - anne-marie
TRÖTT PÅ - DEN ENSIDIGT NEGATIVA BILDEN AV SKOLAN...
En sak kan vi göra klart - det finns problem i den svenska skolan. Precis som i vilka verksamheter som helst. Då var det sagt.
Men ett så ensidigt mörker som media tecknar upp tänker jag aldrig skriva under på att skolan har eller äger. Det är många lärare som bara suckar över vad som skrivs. En slags mättnad. Trötthet.
Men saken är den... att mina elever också läser om den dystra skolan. De läser också att pojkar inte kan, att skolan misslyckas... men de känner inte själva att det är så...
Det är också ett slag mot eleverna. Och det gillar inte jag!
De är unga, och de har rätt att få lära sig. De har också rätt att få känna stolthet för sin skolgång.
Likaså lärarkandidaterna som ständigt får sin lärarutbildning nedsågad till nästan ingenting. De utbildar sig till ett yrke som redan i sin linda trampas på. De tar studielån för att bli lärare.
Med vilken rätt?
Vi blundar inte för de problem vi har med våra skolor. Vi vet mycket väl vad vårt uppdrag är. Vi verkar för det . Det är bara det att ni som tittar på skolan utifrån någon endaste gång skulle försöka se till VAD SOM ÄR BRA och börja där. Där finns nämligen en positiv utvecklingspotential.
Jag tror att vi kan vända denna negativa trend genom att göra oss lite mer hörda, så att vi stör ensidighetens brus, kanske vi skulle RYTA till lite grann! Eller väldigt mycket.
LÄRAREN som TOG TILL orda!
Anne-Marie
Men ett så ensidigt mörker som media tecknar upp tänker jag aldrig skriva under på att skolan har eller äger. Det är många lärare som bara suckar över vad som skrivs. En slags mättnad. Trötthet.
Men saken är den... att mina elever också läser om den dystra skolan. De läser också att pojkar inte kan, att skolan misslyckas... men de känner inte själva att det är så...
Det är också ett slag mot eleverna. Och det gillar inte jag!
De är unga, och de har rätt att få lära sig. De har också rätt att få känna stolthet för sin skolgång.
Likaså lärarkandidaterna som ständigt får sin lärarutbildning nedsågad till nästan ingenting. De utbildar sig till ett yrke som redan i sin linda trampas på. De tar studielån för att bli lärare.
Med vilken rätt?
Vi blundar inte för de problem vi har med våra skolor. Vi vet mycket väl vad vårt uppdrag är. Vi verkar för det . Det är bara det att ni som tittar på skolan utifrån någon endaste gång skulle försöka se till VAD SOM ÄR BRA och börja där. Där finns nämligen en positiv utvecklingspotential.
Jag tror att vi kan vända denna negativa trend genom att göra oss lite mer hörda, så att vi stör ensidighetens brus, kanske vi skulle RYTA till lite grann! Eller väldigt mycket.
LÄRAREN som TOG TILL orda!
Anne-Marie
ATT BESÖKA SKOLOR I SVERIGE...
Det är en förmån jag har. Jag besöker många skolor i Sverige. Jag är inne i klassrum, personalrum, jag talar med rektorer, bidrädande rektorer, kokerskor, förskolelärare, värdinnor, lärare... och tittar på skolgårdar, lekplatser, grönbeten. Jag åker till platser jag inte besökt tidigare. Jag har förmånen att göra det. Jag föreläser. 
Men vid alla dessa besök får jag något med mig tillbaka. Jag reser hem med intryck, avtryck, tankar, idéer, en skolgård jag tycker om, en rektor som säger "så här tänker vi..." och en matsal där man tänkt om då det gäller färdiglagad mat eller skolplatslagad mat...jag får smaka av....skolans smörgåsbord.
Alla platser jag besöker ger mig en inblick i skolans värld. Jag har en förmån - den att jag får besöka. Jag väljer att titta på förutsättningarna, genomföranden, idéerna, visionerna, kaffestunden i personalrummet och skrattet som jag får dela med lärare... och jag har förmånen att lyssna till allt det goda som skolan vill sträva mot...
Det ger mig en motbild! Till allt det negativa som skrivs. Att vara på plats! Det ger perspektiv. Att vilja något är den bästa förutsättningen för utveckling. Den ser jag lite överallt.
Anne-Marie
VAD HAR VARIT BÄST DET HÄR LÄSÅRET?
frågan dyker upp lite varstans i Lärarnas Tidning nr 11 / 2007.
Oj - läsåret är långt - tillbakablickandet skyms av sommarlöften i gröngräset - men det som alltid lyser upp mig inifrån - det är eleverna. Så så blir det. Mitt svar: ELEVERNA!
Anne-Marie
Oj - läsåret är långt - tillbakablickandet skyms av sommarlöften i gröngräset - men det som alltid lyser upp mig inifrån - det är eleverna. Så så blir det. Mitt svar: ELEVERNA!
Anne-Marie
ATT FÖRPACKA GAMMAL PEDAGOGIK I NY TEKNIK
DET FÅR INTE BLI GAMMAL PEDAGOGIK I NY TEKNIK säger Eva Holm på Innovativa Lärare varje gång vi talar med varandra.
Då tänker jag:
Det är alltid tanken bakom som är Innovativ. All teknik som är ny förpackar det vi packar den med.
Då är det viktigt att packa innehållet rätt. Människo-och kunskapssyn är handlingar som alltid ska synas.
Anne-Marie
Gör ett besök bland innovativa lärare och följ tankegångar i matematik, biodiversity och språklig utveckling.
www.innovativalarare.se
ÄLGARNA DEMONSTRERAR INTE LÄNGRE...
James Hollingworth skrev en gång i tiden om älgarna, en sång om "hur ska vi komma över vägen..."
Nu har biologen Mattias Olsson studerat detta närmare... bygg broar för älgar.... så tar de sig över vägen. Demonstrationen lyckades. 70% minskade viltolyckorna med ... under den sträcka man hade broar vill säga.
Brobygge är alltid brobygge.
Vi kan bygga broar. Osynliga broar, synliga broar.
Byggnadstekniskt kan vi bygga broar.
Känslomässigt kan vi det också.
Börjar vi bygga dem visar vi att vi vill göra något åt saker och ting.
Anne-Marie
Utgångspunkt;
Värmlands Folkblad. www.vf.se onsdagen den 13 juni 2007
SKOLAVSLUTNING...
...imorgon är det skolavslutning för eleverna. För oss lärare fortsätter skolarbetet några dagar till. Det är stort kvällen innan. Jag samlar ihop mig. Varje skolavslutning samma känsla. Något ska avslutas. Något nytt ska komma.
Jag förbereder mig för det nya genom att avsluta det som varit. Så gör också mina elever.
Skolavslutning.
Anne-Marie
Jag förbereder mig för det nya genom att avsluta det som varit. Så gör också mina elever.
Skolavslutning.
Anne-Marie
TÄLLBERG FORUM - LÄRANDE...
Jag vill också vara där när ledare, tänkare och utvecklare möts för att diskutera pedagogikens, lärandet och framtiden... Vilket underbart ämne detta år. Vilken utmaning.
Anne-Marie
Anne-Marie
SKOLFRONT - och UR gensvarar om dagens möte...
Idag var jag på Skolfront, UR´s redaktion och deltog i lärarsamtal med skolskildrande producenter och reportrar, gensvaret på dagens möte kom omedelbart till min mail...
__________________________________________________________________så här löd det:
Hej!
Stort tack för era tankar och idéer! Oerhört värdefullt för oss att kontinuerligt föra dialog med lärare på olika sätt.
__________________________________________________________________så här löd det:
Hej!
Stort tack för era tankar och idéer! Oerhört värdefullt för oss att kontinuerligt föra dialog med lärare på olika sätt.
Denna gång hanns det ju inte med att titta på program eftersom vi hade många andra trådar uppe, och det är viktigt att höra från er vilka områden som känns angelägna.
Nästa gång kanske vi då i stället tar ett program som avstamp för diskussionen. Ett kompletterande sätt att prata om hur medier, i detta fall Skolfront, kan bidra på ett bra sätt till lärarprpfessionen..!
Nästa gång kanske vi då i stället tar ett program som avstamp för diskussionen. Ett kompletterande sätt att prata om hur medier, i detta fall Skolfront, kan bidra på ett bra sätt till lärarprpfessionen..!
XXXXX
_______________________________________________________________________________________
Det är viktigt att samtala om influenser utifrån och vilka tendenserna är just nu och en bit in i framtiden. TVprogrammen ser lovande och lockande ut... dagsaktuella.
Anne-Marie
MAKTEN ATT LYSSNA...
Makten att lyssna ... är större än makten att tala!
Svenska Dagbladet har artikelserier som är spännande att läsa. Precis som mina första ord så kanske författaren tror sig ha makten över ordet som ska läsas - men likaså där är det läsaren som har makten. Olästa ord når inte mottagaren. Olyssnade ord kommer aldrig över öronsnäckans gräns in i mottagaren.
Retoriken i all ära. Lyssnarens vilja betstämmer.
Jag fortsätter att fundera kring artikelserien om lyssnadet.
Mästarna på kommunikationsteknik fokuserar på samtalandet, på att nå fram med sitt budskap. Till den som ska nås - alltså lyssnaren. Men lyckas inte. Undersökningar visar att den som kommunicerar sitt budskap bara når fram till 25 % av dem som lyssnar.
LYSSNANDET I ETT KLASSRUM
Japp,
Klassrummet! Vi måste in där. Om det är så att vi lärare ensidigt dominerar samtalet i klassrummet så möjliggör vi för dessa 75% att inte lyssna till oss. Lyssnadet är påtvingat. Vi avkräver lyssnandet, men vi har inga garantier för att vi når det vi vill nå.
Vi kan säga än det ena, än det andra och när eleverna ska få göra - så kommer frågan - vad ska vi göra? vilket speglar den frånvaro som undersökningarna visar.
LYSSNA PÅ EN FÖRELÄSNING
Det slår mig också att jag under min lärotid aldrig någonsin diskuterade samtalet - lyssnadet som ämne. Den förutsattes. Redan salarna vi klev in i pekade på förhållandet - någon talar - andra lyssnar. När jag föreläser pekar jag på detta - jag talar - men ni väljer att lyssna. Jag talar - men har ingen aning om hur aktiviteten hos mina lyssnare ser ut - om mina ord når in eller om annat skapar hinder.
Det betyder att jag måste lyssna utåt - iaktta rörelser bland de som lyssnar - en rörelse efter mina ord är oftast en tanke som aktiverar - och bör få uttryckas. Jag bör lämna ordet till den som är inre talande - och göra mig till den lyssnare jag inte är där för att vara.
LYSSNA UNDER SAMTALET
Lyssnandet är en aktivitet. Intimt förknippad med orden som vill sägas och ge gensvara. Att lyssna färdigt är en svår konst i ett naturligt samtal - vi ringlar in i varandras samtal som maskor i en stickning - och så kanske det bör vara så länge vi lyssnar innan och under tiden. Det har med samtalskultur att göra. Min bästa vän och jag samtalar så här - vi ringlar kring i varandras ord - och vi kan skratta åt hur våra ämnen förändras och kringelikrokar under middagen. Vi lyssnar för att vi delvis känner varandra väl. Vi lyssnar igenkännande - men det kan också vara ett hinder - vi hör inte förändringarna och tvingar in i bekväma mönster.
LYSSNA PÅ MIG
är ofta en tvingande sak - jag ber om dina öron - jag ber om tiden - jag ber om aktiviteten. Men att lyssna när anslaget är - Jag måste få berätta...
eller - Det var en gång...
eller - Det här får mig att tänka på....
LYSSNA NÄR MAN SITTER PÅ EN BALKONG MITT I STOCKHOLM
Jag har lyssnat till min egen röst när jag ackompanjerar min läsning med inre högläsning. Jag har också lyssnat till en mamma som skriker på sina barn - vad gör ni? - Jag har hört barngråt som var så högt att de ekade mellan husen... jag har hört hur någon tömt sin diskmaskin, koppar och bestick i skåp och lådor ... men långt, långt en bit ifrån... hörde jag hammarslagen...
var det från en annan tid? Hammarslagen?
Nåväl - jag har lyssnat denna morgon - och precis som min inledning har jag ingen makt att få dig att läsa det jag skrivit - jag skriver ändå - du väljer. Kanske har jag skrivit för stumma ögon... kanske har jag skrivit det här för mig själv. Må så vara!
Anne-Marie
________________________________
________________________________________
Clarence Crawfoords bok - MÄNNISKAN ÄR EN BERÄTTELSE - är en mycket bra bok som jag rekommenderar i detta ämne.
En liten genväg kan vara att fördjupa sig Svenska Dagbladets artikelserie om lyssnandet - med start den 4 juni 2007.
Svenska Dagbladet har artikelserier som är spännande att läsa. Precis som mina första ord så kanske författaren tror sig ha makten över ordet som ska läsas - men likaså där är det läsaren som har makten. Olästa ord når inte mottagaren. Olyssnade ord kommer aldrig över öronsnäckans gräns in i mottagaren.
Retoriken i all ära. Lyssnarens vilja betstämmer.
Jag fortsätter att fundera kring artikelserien om lyssnadet.
Mästarna på kommunikationsteknik fokuserar på samtalandet, på att nå fram med sitt budskap. Till den som ska nås - alltså lyssnaren. Men lyckas inte. Undersökningar visar att den som kommunicerar sitt budskap bara når fram till 25 % av dem som lyssnar.
LYSSNANDET I ETT KLASSRUM
Japp,
Klassrummet! Vi måste in där. Om det är så att vi lärare ensidigt dominerar samtalet i klassrummet så möjliggör vi för dessa 75% att inte lyssna till oss. Lyssnadet är påtvingat. Vi avkräver lyssnandet, men vi har inga garantier för att vi når det vi vill nå.
Vi kan säga än det ena, än det andra och när eleverna ska få göra - så kommer frågan - vad ska vi göra? vilket speglar den frånvaro som undersökningarna visar.
LYSSNA PÅ EN FÖRELÄSNING
Det slår mig också att jag under min lärotid aldrig någonsin diskuterade samtalet - lyssnadet som ämne. Den förutsattes. Redan salarna vi klev in i pekade på förhållandet - någon talar - andra lyssnar. När jag föreläser pekar jag på detta - jag talar - men ni väljer att lyssna. Jag talar - men har ingen aning om hur aktiviteten hos mina lyssnare ser ut - om mina ord når in eller om annat skapar hinder.
Det betyder att jag måste lyssna utåt - iaktta rörelser bland de som lyssnar - en rörelse efter mina ord är oftast en tanke som aktiverar - och bör få uttryckas. Jag bör lämna ordet till den som är inre talande - och göra mig till den lyssnare jag inte är där för att vara.
LYSSNA UNDER SAMTALET
Lyssnandet är en aktivitet. Intimt förknippad med orden som vill sägas och ge gensvara. Att lyssna färdigt är en svår konst i ett naturligt samtal - vi ringlar in i varandras samtal som maskor i en stickning - och så kanske det bör vara så länge vi lyssnar innan och under tiden. Det har med samtalskultur att göra. Min bästa vän och jag samtalar så här - vi ringlar kring i varandras ord - och vi kan skratta åt hur våra ämnen förändras och kringelikrokar under middagen. Vi lyssnar för att vi delvis känner varandra väl. Vi lyssnar igenkännande - men det kan också vara ett hinder - vi hör inte förändringarna och tvingar in i bekväma mönster.
LYSSNA PÅ MIG
är ofta en tvingande sak - jag ber om dina öron - jag ber om tiden - jag ber om aktiviteten. Men att lyssna när anslaget är - Jag måste få berätta...
eller - Det var en gång...
eller - Det här får mig att tänka på....
LYSSNA NÄR MAN SITTER PÅ EN BALKONG MITT I STOCKHOLM
Jag har lyssnat till min egen röst när jag ackompanjerar min läsning med inre högläsning. Jag har också lyssnat till en mamma som skriker på sina barn - vad gör ni? - Jag har hört barngråt som var så högt att de ekade mellan husen... jag har hört hur någon tömt sin diskmaskin, koppar och bestick i skåp och lådor ... men långt, långt en bit ifrån... hörde jag hammarslagen...
var det från en annan tid? Hammarslagen?
Nåväl - jag har lyssnat denna morgon - och precis som min inledning har jag ingen makt att få dig att läsa det jag skrivit - jag skriver ändå - du väljer. Kanske har jag skrivit för stumma ögon... kanske har jag skrivit det här för mig själv. Må så vara!
Anne-Marie
________________________________
________________________________________Clarence Crawfoords bok - MÄNNISKAN ÄR EN BERÄTTELSE - är en mycket bra bok som jag rekommenderar i detta ämne.
En liten genväg kan vara att fördjupa sig Svenska Dagbladets artikelserie om lyssnandet - med start den 4 juni 2007.
INBJUDAN till MÖTE på UR
________________________________________detta kom till min mail___
Hej!
Nu ses vi snart här på UR.
Så mycket välkomna på torsdag! Vi ser stort fram emot att samlas kring lärares omvärldsfrågor och angelägna pedagogiska, didaktiska och ämnesmässiga perspektiv i dagens skola - och vilken Skolfronts roll kan vara där.
Tid: XXXX
Plats: UR, Tulegatan 7 (i hörnan Rådmansgatan)
Plats: UR, Tulegatan 7 (i hörnan Rådmansgatan)
Vi möter upp i receptionen.
Ha en skön nationaldag tills dess!
God hälsning,
___________________________________________________________________________________
Hejsan, hejsan och jag kommer givetvis. Jag har varit med här några år tror jag. Jag tycker mycket om att man resonerar med lärare, och tänker ihop med oss som är verksamma ute i skolorna. Detta anslag är viktigt. Jag efterlyser det från flera håll.
Anne-Marii
___________________________________________________________________________________
Hejsan, hejsan och jag kommer givetvis. Jag har varit med här några år tror jag. Jag tycker mycket om att man resonerar med lärare, och tänker ihop med oss som är verksamma ute i skolorna. Detta anslag är viktigt. Jag efterlyser det från flera håll.
Anne-Marii