KYSSEN
TROTS-REKLAM
Det är lite roligt när den flotta herraffären protesterar mot den vardagliga locken utanför.
Anne-Marie
SPEGELSEENDE
Jag är förälskad i speglar. Detta fantastiska återsken av bilder,
Vattenpölens speglingar, den flyktiga fönstrets spegel, ögonen som speglar själen.
Men det blir aldrig detsamma i en spegel.
Bara nästan lika syns saker och ting i speglar.
Det kan vara bra att minnas då man återser sig själv i en spegel.
Här syns husfasaden i bilens lack.
Anne-Marie
BRO
Det är något med broar. Det är något med broar över mörka vatten.
Det är något med viljan att bygga broar. Det är något med viljan
att ta sig över och knyta samman två punkter. Det är något med broar.
Jag är broviss. Tror på alla brobyggen.
Anne-Marie
VINTAGE LITE TILL MANS
I mitt kvarter finns det en second-hand-affär för blommor som har kommit en bit på avvägar. Omhändertagna har dessa blommor blivit. De får en kruka att bo i, lite omsorg, och så alla vi som tittar in i affären och beskådar små trasiga växter och deras livsförbättringsmöjligheter. Här ett brustet hjärta. Jag tror de vårdar denna lilla bräckliga växt med oförtruten kärlek och omsorg. Hjärtan som gått sönder är så självvattnande. Kanske de behöver få torka ut jorden, men behöver något litet växande samtal - ungefär - så fint du tar dig i din kruksituation. Så kanske!
Vissa blommor envisas med att växa. Och de tål vad som helst. Lite vanvård hindrar inte deras grönska och deras förmåga att slå rot i jorden och tveksamt växa upp ur den. Som om det gröna tittade fram... och uttrycker... jag växer trots att jag får så lite... jag envisas med att göra det. Men vanvårdnad är inget någon liten blomma tål. Måhända lite svalkande likgiltighet ifall omsorgen är för stor. För mycket av det goda kan också kväva växtligheten.
Och så finns de räddare i nöden. Har man hamnat i ett soprum verkar ju det mesta peka mot ett slags slut. En endaste soppåse kan begrava en liten bortkastad växt. Men då kan det hända att någon växtriddare ser.. och plockar fram och tar upp växten i ljuset... går med den till vintage store och ber ägarna där att vårda fram det som slängts bort.
Så ungefär.
Anne-Marie
LEKSAKSSIGNALER
Omslaget till denna kartong kräver sin genomgång.
Jo - det är en symaskin i paketet. Det är en child-sewing-machine - men allt signalerar vuxenhet. Redan titeln på leksaken Vulcan Senior anger att denna hör vuxenvärlden till. Flickan är ett mellanting mellan flicka och kvinna.
Hennes blick och mun är nästan vansinniga. Handrörelsen vill liksom hejda hennes framfart. Flickan kommer inrusande i bilden. En symaskin... en symaskin... jo då... visst är det kul med en symaskin. Jag hoppas bara att den fungerade bra och gav flera sorters alternativstygn än bara de raka. Jag behöver lekfullheten.
Anne-Marie
OSYNLIGA BROAR
Broar över vatten. Gråa korsvägar ovanför mitt huvud. Broar byggs för att möjliggöra något.
Det svåraste brobygget är det mellan människor. Osynliga som de är syns inte det varsamma bygget till en annan, inte heller när brobygget faller samman. Det handlar också om att vilja skapa en bro till en annan människa. Eller inte vilja göra det. Jag räcker ut min brohalva och väntar in det bygget som krävs från den andra parten. Jag är bro-viss.
Anne-Marie
BILDPROMENAD I DETALJ
Morgonpromenad runt i min/vår/din/allas stad!
Idag är jag på jakt efter detaljerna.
Hittar dem.
Ständigt.
Far och dotter på promenad. Jag undrar så om det är flickans gosedjur som pappan bär på, kanske är det en groda, kanske är det en liten gullig kanin. Flickan tittar mot pappans hand. Något av vikt är det säkert. Trots att det är något av vikt tror jag det väger lätt i den vuxnes hand.
Jojo - här går Tysta Mari. Flickan är här döpt. Självklart är hon tyst. För någon har förbjudit någonting. Skylten har ett rött streck över sig. Man får inte gå längre. Kanske får man inte längre hålla sin pappa i hand. Pappan i sin tur - trotsar alla konventioner. Han går vidare. Lite av en spelevink är han allt. Lekfull och busig. Kanske trotsar han skyltens maning att sluta promenera. Han är nämligen en S J Ö R Ö V A R E. Jag undrar så vilken underbar historia han berättar för Tysta Mari. Jag vill tro att hon är tyst för att pappan berättar en saga. De är säkert ute på de sju haven. Underbara pappa som berättar. Man vill inte störa dem.
Jaha - kepsdiskussionen igen. Näe. Den lämnar jag bakom mig. Den är inte relevant. Bara det som finns innanför är spännande att tala om. Det yttre... näe... jag är trött på kepsar som tycks störa. Ha keps och fortsätt gå.
Allt gott,
Anne-Marie
Idag är jag på jakt efter detaljerna.
Hittar dem.
Ständigt.
Far och dotter på promenad. Jag undrar så om det är flickans gosedjur som pappan bär på, kanske är det en groda, kanske är det en liten gullig kanin. Flickan tittar mot pappans hand. Något av vikt är det säkert. Trots att det är något av vikt tror jag det väger lätt i den vuxnes hand.
Jojo - här går Tysta Mari. Flickan är här döpt. Självklart är hon tyst. För någon har förbjudit någonting. Skylten har ett rött streck över sig. Man får inte gå längre. Kanske får man inte längre hålla sin pappa i hand. Pappan i sin tur - trotsar alla konventioner. Han går vidare. Lite av en spelevink är han allt. Lekfull och busig. Kanske trotsar han skyltens maning att sluta promenera. Han är nämligen en S J Ö R Ö V A R E. Jag undrar så vilken underbar historia han berättar för Tysta Mari. Jag vill tro att hon är tyst för att pappan berättar en saga. De är säkert ute på de sju haven. Underbara pappa som berättar. Man vill inte störa dem.
Jaha - kepsdiskussionen igen. Näe. Den lämnar jag bakom mig. Den är inte relevant. Bara det som finns innanför är spännande att tala om. Det yttre... näe... jag är trött på kepsar som tycks störa. Ha keps och fortsätt gå.
Allt gott,
Anne-Marie
UPP I DET BLÅ
Det är svårt att föreställa sig ett övergångsställe här.
Det är snarare så att det är några steg närmare himlen man kommer om man fortsätter.
Som om övergångsskylten visar vägen till, ja, kanske sjunde himlen.
Men dit är det långt. Och dit går man heller inte ensam.
Sjunde himlen...?
Jag nöjer mig gott med den fjärde.
Fniss!
Anne-Marie
FÄRGERNA
Det finns färger i den åldrande cykeln.
De lyser igenom,
Så vackert är det som har några år på nacken.
Det gäller för övrigt människor också.
Anne-Marie
SKYLTDOCKAN PÅ VIFT
När skyltdockor sticker iväg från sina uppdrag - ja - då väljer de att slänga kläderna i en hög i skyltfönstret. Att bara stå där i fönstret och blicka ut mot allt och alla - det kan inte vara roligt. Bättre att vända oss betraktare ryggen, göra slag i saken och bryta upp.
Anne-Marie
SAKTA NED!
Ja ja!
Vi ska sakta ned. Inte vill man köra över någon som är under konstruktion. Absolut inte. Man får kryssa mellan delarna antar jag. Skylten hittade jag på en utställning.
Det här är en annan skylt. Där kan det bli pingvindelar om man börjar köra.
Det gäller att se efter innan man kör sin lilla bil.
Anne-Marie
FÖRÄLSKELSE I STENSTOD
På ett museum i Edinburgh går jag och min dotter omkring. Runt oss skådar stenstoderna ned. Männen som har gjort det och det, förkunnat det och det, basunerat ut det och det... lämnat avtryck i böcker, sten, hus och människor.
- Vem av de här statyerna skulle du kunna bli kär i? frågar jag min dotter.
- Hi hi, svarar hon.
Vi fick titta noga igen.
Vi tittar upp på alla ansikten med nya ögon. Låt se? Vem av dessa?
Då ser vi mungipor som pekar rakt ned mot marmorgolvet, ögon som ser stränga ut, händer som vrider sig i sin förstelning, pondus och makt....
- Usch så svårt! säger jag, som själv hittat på denna fåniga lek.
- Det är ganska många som man inte blir kär i, sa dottern.
- Ja faktiskt de flesta här, svarar jag.
Det är något med det där kalla blickarna. Det där hårda innanförhjärtat.
Men så ser vi en staty...
Stevenson... författaren Stevenson.... och tja... lite småförälskade blev vi båda två. Han såg lite vänlig ut, munnen lite pilimarisk.... på det hela taget ett lite äventyrligare utseende. Vi tittade noggrant på 30 stycken stenansikten. Försökte ge dem liv... och till vår förvåning var det inte en endaste en som log, eller ens lyfte på ögonlocken, gav oss en lekfull flirt - de satt där de satt - förstenande! Stackarna!
Vi trippade vidare in på en utställning - Vanity Fair - levande, glada och nyfikna.
Anne-Marie
UTPLACERAD FARA
Denna vackra plats i Edinburgh lockar ögonen att titta runtomkring, lite i ögonhöjd så att säga.
Inte ser jag upp... nej... jag ser mig omkring i lagom höjd. Väl vid denna träbro traskar jag aningsölöst på. Ovetandes om faran med att gå här om det är regnigt och blött. Vilket det för övrigt är så ofta att man inte tänker på att alla platser förmodligen är väldigt hala och att man kan trampa i vilka vattenpölar som helst. Är man i Skottland är regnet inte det man funderar över. Man funderar inte alls på var man sätter fötterna heller, ifall det nu är så halt, eller om det skulle innebära fara. Nej i - drizzling rain - oh it´s a wonderful drizzling rain today - så går man på. Skulle jag av formodan se upp, se varningsskyltarna, skulle faran komma över mig med kraft - och jag skulle glad i hågen - gå över denna träbro med orden - Hit med lite farligheter!
Vilket mod!
Vilket övermod att sätta skyltarna så högt!
Men å andra sidan - vad vore livet utan utmaningar och lite faror!
Anne-Marie
SVARTVIT
Fotografier och filmer i svartvit har en oändlig mängd nyanser vilka man inte med lätthet uppfattar i ett fotografi i färg.
Anne-Marie
som för övrigt hänvisar hit http://hypergrafi.blogspot.com/2008/07/handbag-lady-bracknell-exclaimed.html där berättelsen om kvinnan och den från henne stulna handväskan kan läsas i samma anda - i svart och vitt.
SKYLTAT FÖR
Det är skyltparad i Stockholm - alla möjliga skyltar av de mest absurda anledningarna - hur roliga som helst.
Anne-Marie
RIVALER RUNT BIOGRAFEN RIVAL
Det är världspremiär av Björn och Bennys MAMMA MIA. Detta äger rum på biografen Rival vid Mariatorget. Jag promenerade förbi av en händelse... och tog några fotografier... men det var svårt att få plats att fotografera på. Det blev rivalitet kring platserna runt biografen Rival.
Anne-Marie
som länkar till Saras betraktelser för hon har blivit fnattigt förälskad i ...
http://sarasbetraktelser.blogspot.com/2008/07/colin-colin-colin.html
MITTiSTOCKHOLMSfotografier
Detta är en Stockholmsbild. Hängmattorna finns tydligen lite varstans. Jag blev så omedelbart lycklig över den här hängmattan. Hängmattan signalerar en absolut egen stund, en lässlumrarstund, en titta på himlen och trädtopparnastund, en gungaliteframochtillbaka stund... och kanske också...hur man vänder och vrider på sig för att slutligen hamna i gröngräset...
Detta är också ett mittistockholmsfotografi. Det är nästan så att man kan tro att man är precis någon helt annan stans. Ute på landet eller så?
Anne-Marie
KASSA TANGENTER
Det var så enkelt förr.
Man knappade in beloppet på tangenterna.
Betalade kontant för sin vara.
Nu finns denna apparat i en liten antikaffär på en gata i Edinburgh.
Under rubriken - nostalgi i detaljhandeln.
En detalj ur den historiska detaljhandeln lägger jag till.
Allt gott mina läsare,
Anne-Marie
DUBBELKLOTTER
Först ser jag klottret - de svarta strecken. Det tycker jag är mycket fult. Sen ser jag ansiktet.
Blir berörd.
Anne-Marie