Anne-Marie Körling Blogg

FALLA i PROCENT

Det faller överallt.
Fallen mäter man i procent.
Här är en fall-studie!
Hur faller figuren på skylten?
Hur många procent är fallet?
I vilken grad kan vi betrakta detta fall?
Eller kanske figuren tar sig upp ur ett fall.
Fritt för tolkning!

Anne-Marie

---

DET HÄNDER I FYRAN

Ett litet kort-drama från min lilla fyra.
Anne-Marie

---

GATANS LEENDE

Jag har hängt en aning med mitt huvud. Tittat ned, inte tittat upp. Men tittar man ned så får man se upp! Det finns meddelanden överallt. Någon har skrivit in sig här. Jag log tillbaka!

Anne-Marie

---

TIDStidningsOMSLAG

Detta omslag från 1956 får mig att tänka på återuppbyggnad. Familjen är samlad. Äppelpajerna bakade. TIll och med fyra stycken. Alla är med. Det är folkhemstanken i en veckotidning. Man anar att kvinnan bär en liten i sin mage. Den rödklädda flickan är glad och äppelkindad, pojken har hjälpt till med sin lilla paj, hängselbyxor och utblicksögon. Det har som tur är alla på det kolorerade fotografiet. Alla tittar ut mot oss läsare. Det är familjekänsla, trygghetsskapande, där pappan utgör den centrala punkten, han är i centrum, Man anar en begynnande jämställdhet mellan könen. Den rödklädda flickan har ställt sig med ryggen mot alltsammans. Hon har en underfundig blick, och hennes min är lite full i sjutton. Alla är välmående, alla har något matnyttigt att servera... Jämför detta folkhemstidningsomslag med det som samma tidning ger ut under andra världskriget...



Här är ett omslag från 1938. Flitens lampa lyser. Kvinnan, modern, vänder ryggen mot läsaren, den lilla flickan är bildens centrum. Här arbetas det. Bordet är tomt på mat, det syns blommor på bordet, tulpaner. Flickan stoppar strumpor. Jag känner igen strumpsstoppskulan som man stoppar in i strumpan så att man kan laga den utan att det blir knölar och knutar under fötterna. Männen saknas. Det är krigstider.

Så tänker jag...
Anne-Marie

---

DEN TALANDE TEXTEN

---

ENSAM, TVÅSAM, FLERSAM

Den här loggan ritade jag för många år sedan. Den var logga för Estoniaanhöriga.
Det går inte att vara ensam då man går igenom något svårt. Så tänkte jag då. Men
det märkliga är att då man går igenom något svårt så blir det väldigt ensamt. Tills
man hittar hem till någon som förstår och är beredd att möta det som är besvärligt.
Jag tycker om den här lilla loggan. Jag tycker om det där med att man är fler än en.

Anne-Marie

---

KAMERAÖGAT och DETALJSEENDET

Jag ser medvetet noga. Jag tror kameran har givit mig detta seende. Jag ser, ser, ser och så tänker jag.
Men när jag flyger iväg så är jag i en riktning, Den är bestämd av någon annan. Jag följer bara med. Resenär kallas jag då. Ibland reser jag ifrån men till något annat. Ibland tänker jag på det som jag lämnar, mina vänner, min lägenhet, en bok som jag har glömt därhemma, och kanske längtar jag inte alls bort utan hem. Då ser jag pilen som visar min tankeriktning. Vad pilen gör på vingen har jag ingen aning. Men jag fnittrar lite förtjust. Alla dessa rikningar, dessa pilar som visar hit och dit... det viktigaste trots allt ... att jag själv vet vart jag är på väg.

Anne-Marie

---

PERSPEKTIV

Allt är beroende på vilket perspektiv man antar, hur man vill se och hur man vill förstå. Det går att vända och vrida på det man ska titta på, det är nyttigt att göra det. Det kan betyda att man förändrar något.

Anne-Marie

---

PORTRÄTTLIKT

Flyktigt. Det är en slags rörelse. Man förnimmer något vackert. Det som inte vill låta sig inringas, omramas, fokuseras eller synas skarpt och tydligt. Något förnimbart. Det flyktiga. Likt ett leende i förbifarten. Likt ett ögonkast i det oväntade. En aning som sveper förbi och berör. Något flyktigt stannar kvar och påverkar. Det vackra.

Anne-Marie

---

VAD TÄNKER VI PÅ

Denna bild får mig att tänka. Illustrationen gör ont. Illustrationen får mig att tänka på gränser och begränsningar. Jag klär denna illustration i många ord och i fler situationer än vid första anblickens förfäran och förvåning. Jag börjar hitta på. Men jag har ett fokus i den illustration jag betraktar.

Jag ser skydd, jag ser begränsningar, jag ser åtskillnad, jag ser fångst, jag ser förtunning, jag ser brist på liv, jag ser vilja, jag ser värme, jag ser behov, jag ser en fågel, jag ser ett ljus, jag ser en betraktare, jag ser en mening, jag ser fler betydelser... jag ser kommunikationslåsningar, jag ser möjligheter för någon utifrånagerande...jag hör tystnad, jag hör ingenting, jag tänker... jag är den där som är utanför... betraktaren.

Om jag då klär illustationen i ord förändras den.



Låt säga att fågelns namn är Ikaros... och säg nu att Ikaros är visionär och vill lära sig att flyga.. att Ikaros tror sig kunna flyga upp till solen... och .... ja myten bränner sönder vingarna, smälter ned dem... men att någon hindrat framfarten och försöker hindra Ikaros genom att inte låta Ikaros ens pröva... vilket i så fall skulle innebära att myten inte skulle lära oss någonting alls... utan sätta igång oss andra att tänka... kanske vi kan flyga till solen...



Låt säga att jag ser ett experiment i en forskares rum.... låt säga att forskaren ska undersöka vilken låga som dör först, den brinnande lågan eller livslågan i fågeln...



Låt oss säga att vi tänker på kärleken hos den som älskar men inte når sin kärleks hjärta, där längtan hålls ensam och värmen hålls bortom. Låt oss tänka det åtskiljda.



Låt oss säga att jag berättar om fågeln som hade för litet utrymme och att vindarna utanför var isande kalla... och den livsviktiga värmen var inkapslad av någon som inte ville dela med sig....



Låt oss säga att det bara är en bild av något helt annat. Istället för ljus och låga är där en jordglob och istället för en fågel är där en marsmänniska...



Låt oss säga att någon vill skydda genom att inte låta det bli möjligt att pröva... och stänger in den som vill uppleva upplysning och håller kunskapens ljus långt ifrån den som vill lära...



Låt säga att det inte går att se ut utan bara se in i dessa kupor och att den lilla fågeln ser sig själv och inte ljuset.


Men varför står dessa två kupor på ett bord?
Vad vill bilden säga oss, vad säger den dig?

Anne-Marie

---

PORTRÄTTövningar

Det är inte skärpan. Det är något annat. Det är mycket svårt att ta porträtt. Jag gör mitt bästa för att utveckla konsten. Idag promenerade jag runt på Stockholms gator och tänkte att jag skulle göra en fotografirunda varje gång jag gick omkring. Jag skulle välja ansikten att fotografera, och fråga om jag får lov att göra det. Så nästa promenad tänker jag fråga, hålla ett tema... och då får jag öva mig. Här är ett porträtt. I förra blogginlägget var det min bror. Det blev bra säger de som känner honom. Jag tänker inte ge mig. Jag vill lära mig. Då måste jag öva.

Ja, jag fortsätter väl så här. Det är mycket roligt. Men man måste öva, och det mycket. Det krävs också mod. Mod att pröva.

Anne-Marie

---

NÄRBILD EDINBURGH FESTIVAL

---

KORS PÅ TAKET

Anne-Marie fotograferade en liten detalj i det stora hela.

---

DIALOG och ENTAL

Jag älskar att rita telefonsamtal och känslor. I många, många år har jag ritat dem. Som ni förstår tog det slut med mobilerna. Det måste finnas en sladd i mina bilder. Men alldeles nyss såg jag en detalj under min fotograferingspromenad:



Jag ser den där förtvivlan - där dialogen havererat till ett ental - och där lyssnaren slitit luren ur sitt fäste, slängt den ut ur alla sammanhang, ut genom fönstret... och där fann jag den. Jag såg upp... husets fönster blickade likgiltigt ned mot mig. Ingen ville ge sig till känna. Allt är som vanligt. Så ungefär.

Anne-Marie

---

GLASETS SKYDD

Tomas Tranströmer;

Vilken egendomlig och storslagen uppfinning är inte glaset - att vara nära utan att drabbas...

Anne-Marie

---

SJÄLVPORTRÄTT

---

NÄRBILD PRIDE 2008

---

BLOMMA FRÅN CHEFEN

Om den här blomman är från chefen,
då undrar jag,
hur ser personalens blomma till chefen ut.

Anne-Marie

---

TANGO och så skorna

Min stadspromenad med kamera visar upp överraskningar. Folk tar över små områden. Denna brygga är för några timmar tangodansarnas. Mitt i Stockholms stad. Det är kväll, det är dans, det är vackert.



Jag tror jag ska börja dansa tango. Jag har en bror som är tangolärare. Kan börja där.
Anne-Marie

---

SKÖRA SKÖRHET

Det sköra. Det oändligt sköra.
Hur förhåller vi oss till såpbubblans färd?
Vill vi genast sticka hål på den?
Vill vi värna dess begynnande resa?
Följer vi dess färd?
Sköra skörhet!

Anne-Marie

---