Anne-Marie Körling Blogg

FÖRÄLSKELSE I STENSTOD

På ett museum i Edinburgh går jag och min dotter omkring. Runt oss skådar stenstoderna ned. Männen som har gjort det och det, förkunnat det och det, basunerat ut det och det... lämnat avtryck i böcker, sten, hus och människor.

- Vem av de här statyerna skulle du kunna bli kär i? frågar jag min dotter.
- Hi hi, svarar hon.
Vi fick titta noga igen.
Vi tittar upp på alla ansikten med nya ögon. Låt se? Vem av dessa?

Då ser vi mungipor som pekar rakt ned mot marmorgolvet, ögon som ser stränga ut, händer som vrider sig i sin förstelning, pondus och makt....
- Usch så svårt! säger jag, som själv hittat på denna fåniga lek.
- Det är ganska många som man inte blir kär i, sa dottern.
- Ja faktiskt de flesta här, svarar jag.
Det är något med det där kalla blickarna. Det där hårda innanförhjärtat.
Men så ser vi en staty...

Stevenson... författaren Stevenson.... och tja... lite småförälskade blev vi båda två. Han såg lite vänlig ut, munnen lite pilimarisk.... på det hela taget ett lite äventyrligare utseende. Vi tittade noggrant på 30 stycken stenansikten. Försökte ge dem liv... och till vår förvåning var det inte en endaste en som log, eller ens lyfte på ögonlocken, gav oss en lekfull flirt - de satt där de satt - förstenande! Stackarna!

Vi trippade vidare in på en utställning - Vanity Fair - levande, glada och nyfikna.

Anne-Marie

Tänk - jag trodde det var Heidenstam

men näsan är lite för liten och håret därbak lite för långt.

Och varför skulle han stå som stod i Edinburgh?



Men jag uppskattade Stevensons "Treasure Island"!