BILDPROMENAD I DETALJ
Idag är jag på jakt efter detaljerna.
Hittar dem.
Ständigt.
Far och dotter på promenad. Jag undrar så om det är flickans gosedjur som pappan bär på, kanske är det en groda, kanske är det en liten gullig kanin. Flickan tittar mot pappans hand. Något av vikt är det säkert. Trots att det är något av vikt tror jag det väger lätt i den vuxnes hand.
Jojo - här går Tysta Mari. Flickan är här döpt. Självklart är hon tyst. För någon har förbjudit någonting. Skylten har ett rött streck över sig. Man får inte gå längre. Kanske får man inte längre hålla sin pappa i hand. Pappan i sin tur - trotsar alla konventioner. Han går vidare. Lite av en spelevink är han allt. Lekfull och busig. Kanske trotsar han skyltens maning att sluta promenera. Han är nämligen en S J Ö R Ö V A R E. Jag undrar så vilken underbar historia han berättar för Tysta Mari. Jag vill tro att hon är tyst för att pappan berättar en saga. De är säkert ute på de sju haven. Underbara pappa som berättar. Man vill inte störa dem.
Jaha - kepsdiskussionen igen. Näe. Den lämnar jag bakom mig. Den är inte relevant. Bara det som finns innanför är spännande att tala om. Det yttre... näe... jag är trött på kepsar som tycks störa. Ha keps och fortsätt gå.
Allt gott,
Anne-Marie
Vem säger att den är en dotter och inte en son?
Det här min absoluta favoritskylt ute på stan. För det första är barnet totalt könlöst och för det andra är det kanske den mest lågmälda formen av civil olydnad som går att hitta. Vem säger att det bara är kvinnans sak att ta hand om barnen?
Egentligen finns det ingen annan vägskylt som på ett lika klockrent sätt fångar hela den svenska mentaliteten så som den borde vara ;-)
Jag undrar hur turister reagerar när de ser en svensk gångbana...
För ett tag sedan gick jag förbi samma bild fast målad på marken 8för att markera gångbanan). Från barnets huvud hade någon målat till en tankebubbla där samma barn håller både en mamma och en pappa i handen. Som rubrik hade det spontana konstverket fått rubriken "Kan man lita på pappa?" På något sätt skvallrar det om vart vi är på väg...
//Killfröken