VAD HÄNDE MED ELLEN KEY...
Vad hände med Ellen Keys visioner om barnets århundrande...
I och för sig gällde det de 100 åren mellan 1900 och 1999...
men jag trodde i mitt stilla sinne att dessa hundra år skulle göra
oss vana vid tankegångarna... och inkorperera dessa i vårt handlande
och agerande mot och för barn och ungdomar.
Nu döms inte längre tillfogad smärta utifrån den oskyddades perspektiv,
mottagaren, utan ur den slagkraftige vuxne. Ystads dom är märklig.
En tidsmarkering om ett hårdnande klimat kring unga människor.
Vem för den lilla flickans talan... undrar jag?
Vem avgör när något gör ont?
Vem kan föra den drabbades talan?
Vem skriver nästa 100 års visioner för barn och unga?
Det är nog bara att fatta pennan... som läget är nu!
Anne-Marie
I och för sig gällde det de 100 åren mellan 1900 och 1999...
men jag trodde i mitt stilla sinne att dessa hundra år skulle göra
oss vana vid tankegångarna... och inkorperera dessa i vårt handlande
och agerande mot och för barn och ungdomar.
Nu döms inte längre tillfogad smärta utifrån den oskyddades perspektiv,
mottagaren, utan ur den slagkraftige vuxne. Ystads dom är märklig.
En tidsmarkering om ett hårdnande klimat kring unga människor.
Vem för den lilla flickans talan... undrar jag?
Vem avgör när något gör ont?
Vem kan föra den drabbades talan?
Vem skriver nästa 100 års visioner för barn och unga?
Det är nog bara att fatta pennan... som läget är nu!
Anne-Marie
SLÅ FÖR HÅRT?
Man får slå sina barn... daska... i uppfostringssyfte....slagen har inte tillfogat tillräcklig smärta för att kallas misshandel. Kontentan av en dom i Ystad, Sverige, Europa, Världen... Fallet berör en flicka på fem år.
Jag ställer mig oändligt frågande..
Vem avgör hur stor smärtan är?
Vem kan avgöra när något gör ont?
När övergår ett dask till ett slag?
Hur ont ska det göra för att vara smärtsamt juridiskt sett?
Handlingens art - hur ska den vägas in?
Hur skiljer man på ordet daska som ges... och slaget som fås?
Hur förvaltar man en juridisk rätt så att slaget inte blir dubbelt tungt att bära?
Hur syns människosynen?
Jag tycker det är en farlig dom.
Anne-Marie
BOKSTAVSBARN

Alla barn är bokstavsbarn.
Bokstäverna ska flytta in i barnet.
Inte läggas utanpå och förklaras ovanför huvudet.
Bli ett bokstavsbarn tillsammans med mig.
Jag är bokstavsvuxen.
Tillsammans är vi bokstavsmänniskor.
Anne-Marie
för att förtydliga;
Alla har rätt till sin utveckling. Alla har rätt att få utvecklas utifrån sin egen förmåga. Alla har rätt att bli respekterade. Alla har rätt att få uttrycka sina svårigheter och alla har rätt att få stöd i sin unika väg till språk och kunskap.
VATTENPÖL - EN OCEAN FÖR LEK

Gatubelysningen söker upp vattenpölen.
Regndropparna hoppar glada i vattenpölen.
Mörkret ovanför speglar sitt ansikte i vattenpölen.
Detta är ett vuxet perspektiv på vattenpölen.
Vattenpöl! Ett världshav för en lekande liten.
Små barn ska upptäcka detta lekhav.
Hur ofta tillåter vi dem?
När jag var liten. Då stannade jag och min bror vid vattenpölen.
Vi gick fram och tillbaka i den.
Vi blötte ner våra kläder och tinade upp vår leklust.
Ibland ser jag föräldrar som stannar med sina barn vid vattenpölar.
Då stannar jag också...
tittar ned på mina vuxenskor ... men om... så skulle jag hoppa högt i vattenpölen.
Anne-Marie
FÖRSKOLEKLASSEN INTILL

Besök intill.
Förskolans pedagogik.
Den känns nära.
Tavlan visar de bokstäver barnen har arbetat med.
Hur är de valda? undrar jag.
- Barnen är med och påverkar.
Det är H för det är Höst och ... svarar den näranära läraren.
Jag ska tillbaka dit in.
Näranära sexårs... väldigt nära.
Anne-Marie
TECKEN SOM VILL BERÄTTA

Min kvällspromenad går dit där det är tomt. Den tomma lekparken. Då ser jag annat. Här ser jag en lekparksskylt. Den grinar illa. Den är arg. Den vill säga något. Kanske den vill säga... här inne leker vi nu... men vänta bara tills vi växer upp... då...

Det är uttryck för någonting. Vi är skyldiga att lyssna till svaren. Vi är skyldiga oss frågorna. Jag tänker så mycket när jag ser dessa uttryck. Den ena är en varning. Det andra är en uppmaning. Allvarliga tecken.
Anne-Marie
LÄNKA MELLAN NYHETERNA
Lokalnyheterna ABC tar upp
* ungdomsvåldet som ökar
för att i nästa inslag ta upp
* nedskärningarna i skolan och minskad lärartäthet
Kopplingarna är inte så svåra att göra.
Allt som har med unga och barn att göra handlar om att ta ifrån...
aldrig att lägga till...
och sedan de stora rubrikerna, med rätta förstås, varför detta våld?
Hur gör vi för att förmedla det självklara?
Anne-Marie
MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER
Att studera Konventionen om barnets rättigheter skapar en mängd frågor. Frågorna skapar ögon?
Mina frågor gör att jag börjar titta på ett annat sätt, jag byter perspektiv. Det är mänskliga rättigheter vi talar om. Ett barn är en människa. Det är en mycket viktig utgångspunkt.
Jag berör det här ständigt. På ett eller annat sätt.
Att vrida och vända på perspektivet... en skyldighet.
Anne-Marie
Mina frågor gör att jag börjar titta på ett annat sätt, jag byter perspektiv. Det är mänskliga rättigheter vi talar om. Ett barn är en människa. Det är en mycket viktig utgångspunkt.
Jag berör det här ständigt. På ett eller annat sätt.
Att vrida och vända på perspektivet... en skyldighet.
Anne-Marie
MOBIL (@) ETTÅRINGAR

De är infödda.
Dessa barn.
De är i all teknik.
Mobila.
Nyfikna.
Rörande röriga.
Denna teknik såg jag födas.
Denna teknik såg detta barn födas.
Anne-Marie
BRIS och BEREDD ATT HJÄLPA

BEREDD ATT HJÄLPA...
Vi arbetar vidare på BRIS.
Jag har skänkt min idé dit.
För Er som undrar.
Den behövs mer än någonsin.
Vuxna som är beredda på att bistå, hjälpa, larma, närvara, finnas...
Ansvarsberedda - handlingsberedda!
Anne-Marie
SKRIFTSPRÅKETS LJUD
Skriftspråket är tyst språk.
Trots att orden kan skrika i texten.
Det är vi som i våra läsande huvuden skapar ljud.
Vi kan höra, känna, uppleva, rysa, gråta... uppleva.
Det gör vi för att vi kan läsa.
Men de som är i färd med att lära sig behöver
textens muntliga uttryck.
Högläsning! Kort och gott!
Anne-Marie
Trots att orden kan skrika i texten.
Det är vi som i våra läsande huvuden skapar ljud.
Vi kan höra, känna, uppleva, rysa, gråta... uppleva.
Det gör vi för att vi kan läsa.
Men de som är i färd med att lära sig behöver
textens muntliga uttryck.
Högläsning! Kort och gott!
Anne-Marie
MITT I RÄTTEN

Barns bästa ska alltid vara den vuxnes fokus.
Det betyder inte att alltid vara i fokus utan att få tillhöra och ingå.
Att få vara mitt i ... ingå i det som är fokus.
Anne-Marie
Teckningen är ur boken JAG BLIR GLAD... min bror ritade till min text. Bonnier Utbildning.
FÖRÄLDRA-RÄTT?
Barnen har rätt att ha båda föräldrarna!

Har föräldrarna rätt att vid delad vårdnad ha en barnfrivecka?
Hur ser föräldraskapet ut när man delar veckor?
Detta är en fråga?
Hur ser vi på den?
Om mitt/ditt barn ringer... och det är vårt gemensamma barn... hur svarar man då... om man tycker att man har sin rätt att vara barnfri... en barnfrivecka... vad är det?
Är det en barnfrivecka... fysiskt... i rummet... men hur är det med ansvaret och helhetsföräldraskapet?
Jag undrar.
Jag har börjat läsa på Universitet - Barns rättigheter i ett tvärvetenskapligt perspektiv.
Anne-Marie

Har föräldrarna rätt att vid delad vårdnad ha en barnfrivecka?
Hur ser föräldraskapet ut när man delar veckor?
Detta är en fråga?
Hur ser vi på den?
Om mitt/ditt barn ringer... och det är vårt gemensamma barn... hur svarar man då... om man tycker att man har sin rätt att vara barnfri... en barnfrivecka... vad är det?
Är det en barnfrivecka... fysiskt... i rummet... men hur är det med ansvaret och helhetsföräldraskapet?
Jag undrar.
Jag har börjat läsa på Universitet - Barns rättigheter i ett tvärvetenskapligt perspektiv.
Anne-Marie
ETT MÄNSKLIGT ÖGONBLICK
"Ett samtal på fem minuter kan vara ett djupt meningsfullt mänskligt ögonblick /Harward Business Review/. För att det ska fungera måste du sluta med det du har för händer, lägga ifrån dig artikeln du höll på att läsa, slita dig från din dator, släppa din dagdröm och fokusera på den person du är tillsammans med".

Jag läser och funderar, antecknar och noterar i boken SOCIAL INTELLIGENS - Den nya vetenskapen om mänskliga relationer av vetenskapsjournalisten Daniel Goleman, 2007 - Jag intresserar mig för den nya hjärnforskningen och läser otaliga böcker i ämnet. Sist Torkel Klingbergs bok om DEN ÖVERSVÄMMADE HJÄRNAN... samtliga verkar till min förståelse och utveckling som lärare. Jag länkar till ett av mina tidigare inlägg. Vi är skyldiga att skapa mänskliga ögonblick för våra unga. Det är inte en skolsak. Det är en mänsklig sak.
Anne-Marie
TUNNELBANANS POESI

Bland alla textade ord och i trängseln av budskap är det nästan vilsamt att hitta en dikt på tunnelbanan. Denna dikt manar till försiktighet i barnens värld. Vi prackar på... och det är inte bra. Vi ska låta processen ha sin gång. Vi kan mana fram, intressera oss för men inte ge en hoper av för mycket. Det kan vara bra att veta. Det är budskapet bland alla andra budskap på tunnelbanan. I form av en dikt.
Anne-Marie
IBLAND SKA JAG SKÄMMAS
Skämmas bort tänker jag?
Men det är inte det jag ska skämmas för.
Jag ska skämmas för att jag är optimistisk.
Då tänker jag - det är inget att skämmas för... Jag skäms mer över frågan
- Varför är du så glad och optimistisk.... Finns det någonting att vara optimistisk för....?
Den frågan får mig att skämmas en aning som människa.... vi tar bort så mycket av det som är förutsättningarna för att uppleva optimism och framtidstro.... det skäms jag för. Som människa. Men inte som Anne-Marie - då fortsätter jag obönhörligen att tro på det bästa, goda, finaste, möjligaste, vackraste för de som är unga och kommer efter.
Anne-Marie
Men det är inte det jag ska skämmas för.
Jag ska skämmas för att jag är optimistisk.
Då tänker jag - det är inget att skämmas för... Jag skäms mer över frågan
- Varför är du så glad och optimistisk.... Finns det någonting att vara optimistisk för....?
Den frågan får mig att skämmas en aning som människa.... vi tar bort så mycket av det som är förutsättningarna för att uppleva optimism och framtidstro.... det skäms jag för. Som människa. Men inte som Anne-Marie - då fortsätter jag obönhörligen att tro på det bästa, goda, finaste, möjligaste, vackraste för de som är unga och kommer efter.
Anne-Marie
ÅNGEST HOS BARN
Ångest och oro kryper ned i åldrarna säger nyheterna. Oro, ångest, sömnstörningar blir allt vanligare. Detta är allvarliga rapporter som gör att vi som är i skolan ska vara mer uppmärksamma på hur eleverna mår.
Jag frågar mig om vuxenvärlden (den samlade vuxenvärlden) svarar på unga människors behov. Jag har skrivit en storbok - JAG BLIR GLAD - med tanke på Barnkonventionen. Jag har utgått från behovet av tidlöshet... och människans behov av relationer.

Lycklig över boken tog jag den till mina möten med unga människor.
Jag modellade bokens innehåll, levandegjorde texten och inledde bildpromenader med mina elever från årskurs fyra till årskurs nio. En av bilderna visade en mamma, ett pussel och hur en ung människa i gemenskap lär sig steka pannkakor. En kille i nian stannade kvar efter lektionen. Han ville prata. Under lugg sa han
- Det är fel titel på boken.
- Hmm, bekräftade jag.
- Den borde heta - JAG BLIR LEDSEN..
- Hmmm? bekräftade jag ...
- Den där teckningen med middagen... den där med morsan och pannkakorna... det finns ju inte...
- Hmmmm, lyssnade jag ...
- Hemma hos mig pratar vi nästan ingenting. Mamma kastar sig över datorn när hon kommer hem...
- Hmmmmm...?
- och pannkakor skulle jag älska att lära mig att göra...
- Joooo.... svarade jag.
- Den borde heta JAG BLIR LEDSEN... faen vad jag skulle vilja ha det som det är i den där boken....fattaru de?
- Jo jag förstår. Jag förstår...







Det var just därför jag skrev den. Det är just detta jag vill göra synligt. Att vi människor springer för fort förbi, att annat kommer emellan ett du och ett jag. Att middagarna inte längre är långa, på fasta tider, med bekräftande tilltal och samtal, diskussioner och funderingar. Att morgonstressen följer hela dagen, att mackan som följer med eleverna in i klassrummet har fått ersätta en stilla stund med frukost innan allvaret sätter fart.
Det är bara fart.... hela tiden.... inte undra på att vi ibland sätter stopp ... att ångesten, stressen tar överhand.
JAG BLIR GLAD - kanske skulle den ha en annan titel.... Men man kan trycka på titelns möjlighet i BLIR.
Det går att göra om, göra nytt, hittta tillbaka...
Anne-Marie
Jag frågar mig om vuxenvärlden (den samlade vuxenvärlden) svarar på unga människors behov. Jag har skrivit en storbok - JAG BLIR GLAD - med tanke på Barnkonventionen. Jag har utgått från behovet av tidlöshet... och människans behov av relationer.

Lycklig över boken tog jag den till mina möten med unga människor.
Jag modellade bokens innehåll, levandegjorde texten och inledde bildpromenader med mina elever från årskurs fyra till årskurs nio. En av bilderna visade en mamma, ett pussel och hur en ung människa i gemenskap lär sig steka pannkakor. En kille i nian stannade kvar efter lektionen. Han ville prata. Under lugg sa han
- Det är fel titel på boken.
- Hmm, bekräftade jag.
- Den borde heta - JAG BLIR LEDSEN..
- Hmmm? bekräftade jag ...
- Den där teckningen med middagen... den där med morsan och pannkakorna... det finns ju inte...
- Hmmmm, lyssnade jag ...
- Hemma hos mig pratar vi nästan ingenting. Mamma kastar sig över datorn när hon kommer hem...
- Hmmmmm...?
- och pannkakor skulle jag älska att lära mig att göra...
- Joooo.... svarade jag.
- Den borde heta JAG BLIR LEDSEN... faen vad jag skulle vilja ha det som det är i den där boken....fattaru de?
- Jo jag förstår. Jag förstår...







Det var just därför jag skrev den. Det är just detta jag vill göra synligt. Att vi människor springer för fort förbi, att annat kommer emellan ett du och ett jag. Att middagarna inte längre är långa, på fasta tider, med bekräftande tilltal och samtal, diskussioner och funderingar. Att morgonstressen följer hela dagen, att mackan som följer med eleverna in i klassrummet har fått ersätta en stilla stund med frukost innan allvaret sätter fart.
Det är bara fart.... hela tiden.... inte undra på att vi ibland sätter stopp ... att ångesten, stressen tar överhand.
JAG BLIR GLAD - kanske skulle den ha en annan titel.... Men man kan trycka på titelns möjlighet i BLIR.
Det går att göra om, göra nytt, hittta tillbaka...
Anne-Marie
TAVLAN I BARNDOMEN
Vuxna gör tavlor. Barn ser tavlor. Tavlan i barndomen. Jag har mina bilder. Andra har sina.
http://hypergrafi.blogspot.com/
http://hypergrafi.blogspot.com/
VAD GÖR VI? VARFÖR?

Budskapet på skylten.
DOING WHAT YOU´RE TOLD.
Vad ska jag göra?
Vem talar om för mig vad att göra?
Det är passivt att bara göra något som någon sagt till att man ska göra.
Det måste till en känsla.
Rådjuret är så oskuldsfullt.
Jag vill värna.
Denna känsla skapar en aktivitet.
Ingen behöver säga till mig vad att göra.
Anne-Marie
BITTE KAJLER - HURRA!
BITTE KAJLER - Vi är så stolta över dig. Du är så BRA!
BILD PÅ BITTE KOMMER... ska träffa henne ikväll...
MICROSOFTS MEST INNOVATIVA LÄRARE - VÄRLDEN ÖVER...
HURRA!
Här hurrar en i Stiftelsen TWINSCHOOL MADAGASCAR...
Bakom dig står vi många glada...

Stiftelsen hurrar för dig. Detta är inte Bitte... utan Eva! Anne-Marie