ÅNGEST HOS BARN
Ångest och oro kryper ned i åldrarna säger nyheterna. Oro, ångest, sömnstörningar blir allt vanligare. Detta är allvarliga rapporter som gör att vi som är i skolan ska vara mer uppmärksamma på hur eleverna mår.
Jag frågar mig om vuxenvärlden (den samlade vuxenvärlden) svarar på unga människors behov. Jag har skrivit en storbok - JAG BLIR GLAD - med tanke på Barnkonventionen. Jag har utgått från behovet av tidlöshet... och människans behov av relationer.
Lycklig över boken tog jag den till mina möten med unga människor.
Jag modellade bokens innehåll, levandegjorde texten och inledde bildpromenader med mina elever från årskurs fyra till årskurs nio. En av bilderna visade en mamma, ett pussel och hur en ung människa i gemenskap lär sig steka pannkakor. En kille i nian stannade kvar efter lektionen. Han ville prata. Under lugg sa han
- Det är fel titel på boken.
- Hmm, bekräftade jag.
- Den borde heta - JAG BLIR LEDSEN..
- Hmmm? bekräftade jag ...
- Den där teckningen med middagen... den där med morsan och pannkakorna... det finns ju inte...
- Hmmmm, lyssnade jag ...
- Hemma hos mig pratar vi nästan ingenting. Mamma kastar sig över datorn när hon kommer hem...
- Hmmmmm...?
- och pannkakor skulle jag älska att lära mig att göra...
- Joooo.... svarade jag.
- Den borde heta JAG BLIR LEDSEN... faen vad jag skulle vilja ha det som det är i den där boken....fattaru de?
- Jo jag förstår. Jag förstår...
Det var just därför jag skrev den. Det är just detta jag vill göra synligt. Att vi människor springer för fort förbi, att annat kommer emellan ett du och ett jag. Att middagarna inte längre är långa, på fasta tider, med bekräftande tilltal och samtal, diskussioner och funderingar. Att morgonstressen följer hela dagen, att mackan som följer med eleverna in i klassrummet har fått ersätta en stilla stund med frukost innan allvaret sätter fart.
Det är bara fart.... hela tiden.... inte undra på att vi ibland sätter stopp ... att ångesten, stressen tar överhand.
JAG BLIR GLAD - kanske skulle den ha en annan titel.... Men man kan trycka på titelns möjlighet i BLIR.
Det går att göra om, göra nytt, hittta tillbaka...
Anne-Marie
Jag frågar mig om vuxenvärlden (den samlade vuxenvärlden) svarar på unga människors behov. Jag har skrivit en storbok - JAG BLIR GLAD - med tanke på Barnkonventionen. Jag har utgått från behovet av tidlöshet... och människans behov av relationer.
Lycklig över boken tog jag den till mina möten med unga människor.
Jag modellade bokens innehåll, levandegjorde texten och inledde bildpromenader med mina elever från årskurs fyra till årskurs nio. En av bilderna visade en mamma, ett pussel och hur en ung människa i gemenskap lär sig steka pannkakor. En kille i nian stannade kvar efter lektionen. Han ville prata. Under lugg sa han
- Det är fel titel på boken.
- Hmm, bekräftade jag.
- Den borde heta - JAG BLIR LEDSEN..
- Hmmm? bekräftade jag ...
- Den där teckningen med middagen... den där med morsan och pannkakorna... det finns ju inte...
- Hmmmm, lyssnade jag ...
- Hemma hos mig pratar vi nästan ingenting. Mamma kastar sig över datorn när hon kommer hem...
- Hmmmmm...?
- och pannkakor skulle jag älska att lära mig att göra...
- Joooo.... svarade jag.
- Den borde heta JAG BLIR LEDSEN... faen vad jag skulle vilja ha det som det är i den där boken....fattaru de?
- Jo jag förstår. Jag förstår...
Det var just därför jag skrev den. Det är just detta jag vill göra synligt. Att vi människor springer för fort förbi, att annat kommer emellan ett du och ett jag. Att middagarna inte längre är långa, på fasta tider, med bekräftande tilltal och samtal, diskussioner och funderingar. Att morgonstressen följer hela dagen, att mackan som följer med eleverna in i klassrummet har fått ersätta en stilla stund med frukost innan allvaret sätter fart.
Det är bara fart.... hela tiden.... inte undra på att vi ibland sätter stopp ... att ångesten, stressen tar överhand.
JAG BLIR GLAD - kanske skulle den ha en annan titel.... Men man kan trycka på titelns möjlighet i BLIR.
Det går att göra om, göra nytt, hittta tillbaka...
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback