IBLAND SKA JAG SKÄMMAS
Men det är inte det jag ska skämmas för.
Jag ska skämmas för att jag är optimistisk.
Då tänker jag - det är inget att skämmas för... Jag skäms mer över frågan
- Varför är du så glad och optimistisk.... Finns det någonting att vara optimistisk för....?
Den frågan får mig att skämmas en aning som människa.... vi tar bort så mycket av det som är förutsättningarna för att uppleva optimism och framtidstro.... det skäms jag för. Som människa. Men inte som Anne-Marie - då fortsätter jag obönhörligen att tro på det bästa, goda, finaste, möjligaste, vackraste för de som är unga och kommer efter.
Anne-Marie
Med glädje och positivism kommer man
längst...hos barn också!!!Kram från lilla Pite-jag!
Bra tänkt Anne-Marie!
Bra tänk spiller mentalt över på andra.
Jag älskar ord men protesterar vildsint mot de inskränkt kvävande, förminskande, tillbakabildande orden skuld och skam. Dem ska vi negligera - men under ansvar!
Tranströmer vet: "Skäms inte för att du är människa, var STOLT"!
Thord,
Det du säger är viktigt. Och Tranströmer - han tillhör det bästa jag kan få... Tackar och bugar. Anne-Marie
Förlåt....Men ordet SKÄMMAS väcker vemodiga minnen inom mej.I min barndoms värld var det ett uppfostringsord som användes inom o. utanför skolan.Inte hade vi någon skamvrå men fick ändå "skämmas".Jag kände ofta skammens rodnad på mina kinder...rodnaden gnagde sej långt till mitt inre och ligger kvar....Dessutom...En gång under tiden som praktiserande lärarkandidat sa min handledare att hon hört mej säga till ett barn ATT SKÄMMAS.Vad hjälpte mina protester.Hon hade hört det,sa hon.Henne glömmer jag aldrig.....aldrig..!
Ville bara berätta.Jag är "bortskämd" med att kunna läsa AnneMaries fantastiskt positiva bloggtexter!
Varma hälsningar Mie.
Mie. Tack för ditt inlägg. Jag vet att själva ordet SKÄMS och SKÄMMAS väcker obehag hos många. Skam är något oerhört förminskande... och gör nog de flesta beredda till försvar eller flykt. Vi vill den inte - skammen. Den sitter kvar. Jag får ibland en känsla av att jag ska förlåta min glädje... och får försvara den ibland. Varför förstår jag inte... tänker inte förstå det heller. Om du var här skulle jag säga ... nej, nej låt inte skammen sätta sig på dig... skamvrån... den är en plats för ordet... inte för det mänskliga. Ingen människa uppfostras i skam. Det är brist på medmänsklighet som leder till skamplatser... anser jag. Anne-Marie