Förflyttningar
Jag kan älska Winston Churchills ord till mannarna under andra världskriget, jag citerar ur minnet:
If in hell
Keep walking
Det är stagnationen som är farlig menade Churchill.
Bättre rörelse i helvetet än att stå stilla, det är att utmana rörelsen. Och genom rörelse skapa riktning.
Och genom riktningen, slutligen gränsen som betyder att man passerar ut och förbi.
Så rör man sig kommer man slutligen att ha förflyttat sig.
If in hell... keep walking ...
Anne-Marie
Tripp trapp trull
Måndag,
Tisdag,
Onsdag
sen springer eleverna ut på sommarlov.
Jag får lov att vara kvar i skolmiljön ytterligare någon vecka.
Hur fyller ni era sista dagar?
Hur gör ni skolavslutningar?
Hur skiljs ni åt ni som skiljs åt?
Hur tänker ni om framtiden?
Anne-Marie
Tisdag,
Onsdag
sen springer eleverna ut på sommarlov.
Jag får lov att vara kvar i skolmiljön ytterligare någon vecka.
Hur fyller ni era sista dagar?
Hur gör ni skolavslutningar?
Hur skiljs ni åt ni som skiljs åt?
Hur tänker ni om framtiden?
Anne-Marie
Vindarna
Ledarskap ska alltid hjälpa till med vinden.
I stilltje sker ingen rörelse.
Också motvind är kreativt.
Medvind fungerar tills man gemensamt möter nästa vindpust eller stormby.
Stilltje...
för att hämta andan, lyssna in, andas ut, skapa karta över händelse, område och för att se åt vilket håll...
men sedan behövs det återigen vind i seglen.
Därför är ledarskapet, oavsett var det är en ledare, en viktig kraft. Och stormar det väldiga runt manskapet så kan ledaren säkerligen skapa ordning i den naturhamn som kreativiteten skapar. Kanhända att vid riktiga oväder att någon inom gruppen visar sig vara just den rätte att leda ut ur den tillfälliga kris som samtliga har hamnat i.
Men stilltje...
Anne-Marie
I stilltje sker ingen rörelse.
Också motvind är kreativt.
Medvind fungerar tills man gemensamt möter nästa vindpust eller stormby.
Stilltje...
för att hämta andan, lyssna in, andas ut, skapa karta över händelse, område och för att se åt vilket håll...
men sedan behövs det återigen vind i seglen.
Därför är ledarskapet, oavsett var det är en ledare, en viktig kraft. Och stormar det väldiga runt manskapet så kan ledaren säkerligen skapa ordning i den naturhamn som kreativiteten skapar. Kanhända att vid riktiga oväder att någon inom gruppen visar sig vara just den rätte att leda ut ur den tillfälliga kris som samtliga har hamnat i.
Men stilltje...
Anne-Marie
Lärarförbundets samtal
Idag var jag på ett litet möte hos Lärarförbundet. Jag vill kalla det litet, för jag vill gärna kliva in försiktigt. Jag är sådan. I de ljusa lokalerna syntes ett litet rum för ett litet mindre möte. En kaffekopp och en till och två vackra bullar stod redo för att omsluta ett samtal. Solen lyste in över alltsammans. Kakorna var sockerstinna och jag behövde pedagogiska utmaningar. Näring med andra ord. Medan jag mumsade bullar och sockerstinna kakor med ett och annat russin i tänkte jag;
Jag trivs att samtala om yrkesetik och yrkesutveckling. Jag tror på lärarna!
Hej alla ni lärare. Hör ni vad jag skriver här:
JAG TROR PÅ LÄRAREN!
Anne-Marie
Rapport från ett klassrum
Vi pysslar om våra arbeten.
Samlar in vårt lärande i förpackningar.
Doserar sommarlov i framtidsdrömmar.
Det är sju sagodagar kvar för eleverna.
Det är sjutton arbetsdagar kvar för lärarna.
Anne-Marie
Redan vaken - är läraren
Jag är redan vaken då DN dimper ned på dörrmattan. Jag tittar på klockan. Hon är strax efter fyra. Det är morgon. Men alldeles för tidigt.
Jag läser DN. Om lärarna som är så stressade att de anmäler sin arbetssituation till Arbetsmiljöverket . De upplever sin situation omöjlig. Jag tycker dessa lärare är både modiga och sannenliga. Arbetet som lärare är så omfattande att det svårligen går att begripa om man inte befinner sig i verksamheten som skola betyder. En lärare vill och är lärare främst med tanke på eleverna. Lärare är nära eleverna och MÅSTE få utveckla lärandet i denna absoluta närhet.
Läraren är också en av de få vuxna som omsluter ett barn idag. Och barn behöver många vuxna för att själva bli vuxna. Jag har skrivit i boken Vägen till Skriftliga omdömen att lärare måste värna och förklara sin närhet till eleverna. Lärare besitter också stor kunskap om hur barn är idag, vad barn behöver och vad barn måste få för redskap för att utvecklas. Och barns behov är lärarens utmaning. Barns behov är stora och kräver mycket av lärarens empatiska förmåga, härbärgerande andre och samtidigt allt det vi ska lära oss i en gemenskap med andra.
Jag tänker också att lärare måste få den näring som fortbildning, fördjupade pedagogiska diskussioner ger och utvecklar. Tid för det eftertänksamma, för det rent professionella pedagogiska samtalet med ett tydligt fokus. Lärare behöver närande utmaningar som påverkar läraren positivt och samtidigt skapar ramar för yrket och yrkesutövandet. Det behövs en omsorg om läraren, från alla håll. Kanske det viktigaste att yrket omges av positiva ord utifrån och att vi som är lärare definierar yrket inifrån.
Jag har många pedagogiska tankar. Hade jag inte min blogg, mitt skrivande, mitt nätverk, mina näringstillförare som omger mig, andra verksamheter, mitt arbetslag i skolan, mina elever skulle jag inte orka med mitt arbete. Jag behöver den pedagogiska diskussionen för att orka. Även om den kräver en hel del av mig. Jag ser också mitt uppdrag som givet av mina elever. De är om dem jag tänker då jag tänker profession.
Jag är vaken tidigt en morgon, det är onsdag, det är skolveckans tredje dag ...
Anne-Marie
Ögonvittnet i klassrummet
Hej!
Jag har så många gånger den sista tiden tänkt
att jag skulle ge mej till känna på din blogg.
Jag läser den regelbundet och beundrar ditt
förhållningssätt till eleverna, din givmildhet att
dela med dej av din erfarenhet och ditt tänk,
och din tydlighet i ditt skrivande och beskrivande.
Tack! Det är verkligen utvecklande.
Jag fick också möjligheten att besöka din
klass för ca ett och ett halvt år sedan.
Det var en dag i november och du tog emot mej,
trots kort varsel och ny klass.
Jag bär med mig många tankar från den dagen,
som jag fortfarande ofta kommer tillbaka till.
Jag har läst din bok "Vägen till skriftliga omdömen",
och tycker den är bara så.. WOW-bra.
Jag läser den om igen, stryker under
och antecknar, funderar på frågor.
Du beskriver hur den praktiska vardagen kan fungera,
gentemot skolverkets intentioner.
Igår rekommenderade jag varmt boken...
Vänliga hälsningar
Jag publicerar ibland brev som kommer till mig
- inte för att rosa mig själv utan för att de
som besökt min klass, sett mig i min läraraktion och anat elevernas
ansvarstagande och utmaningsberedskap tjänstgör som ögonvittnen.
Jag kan inte tala pedagogik och framtidslärande
och bedriva en verksamhet i verkligheten som ingen ser.
Jag har alltid haft öppen dörr tänk.
Många kommer och besöker,
några slår sig ned en stund och deltar,
andra studerar organisation,
lärarroll och framför allt hur eleverna
skapar sitt lärande om de ges möjlighet till det.
Jag tackar varmast för gensvaret.
Jag blir gensvarande tillbaka!
Kollega!
Anne-Marie
Uppdragsgivarens tilltro
Att få ett uppdrag - är att få en utmaning - jag ser det som en slags gåva. Om jag tilltros uppdraget har jag dessutom fått ett ansvar. Ansvar växer man med. Därför ska ansvar ges och inte tas ifrån. Uppdragstagare är den som vill sin utmaning. Ibland kan det vara så att den som får ett uppdrag inte tror sig om uppgiften. Men uppdragsgivaren har genom sin fråga utmanat och har i sin grundtanke en tilltro till den som får uppdraget. Denna tilltro betyder att den som får uppdraget kan vila i tilltron och därmed tänka - utmaning.
Att vara uppdragstagare handlar inte om att ta något utan mer att bekräfta att uppdraget har bytt plats - ungefär som om jag skulle säga - jag antar utmaningen, uppdraget kittlar min förmåga och min vilja. Jag tar ansvar för detta och återkopplar sedan med min utvärdering. Om jag behöver stöd i mitt uppdragsutförande kan jag alltid återkoppla till uppdragsgivaren.
Så tänker jag om uppdraget att lära i skolan. Som lärare måste jag också modella att jag tilltror mina elever sitt egna lärande och sin uppdragsvilja och ansvar.
Anne-Marie
Att vara uppdragstagare handlar inte om att ta något utan mer att bekräfta att uppdraget har bytt plats - ungefär som om jag skulle säga - jag antar utmaningen, uppdraget kittlar min förmåga och min vilja. Jag tar ansvar för detta och återkopplar sedan med min utvärdering. Om jag behöver stöd i mitt uppdragsutförande kan jag alltid återkoppla till uppdragsgivaren.
Så tänker jag om uppdraget att lära i skolan. Som lärare måste jag också modella att jag tilltror mina elever sitt egna lärande och sin uppdragsvilja och ansvar.
Anne-Marie
Fina, fina, fina elever
Idag har jag haft förmånen att
* diskutera matematik med en elev och få utmaningarna att tänka som eleven.
* delta i underbara skratt då mina elever dramatiserat att vi ska ta sprutor mot stelkramp.
* få lyssna till hur elever tänker och funderar kring sina livsituationer.
* höra en elev fråga om det verkligen, verkligen är sant att han får ta hem matteboken.
* få höra hur entreprenörerna i klassen är stolta över sitt genomförande av det fik och framgångarna med det.
* läsa några utvecklande texter som eleverna skrivit själva.
* uppmuntra några som har en idé om hur de ska bli riktiga kockar som gör verkliga soppor. De har fått låna kokböcker av mig - och tar med sig egna - och i kokböcker både läser de och räknar samt hittar på nya maträtter. Killarna ska bli kockar...
* säga ja till de som BEEEEEEEEEEEEEEER om att få läsa sina böcker.
* medvetandegöra för en elev som inte uppfattar att jag talar engelska då eleven svarar på svenska. - Va, talar du engelska med mig? Men jag... fattar ju inte engelska... men jag förstår ju allt som du säger... NÄE nu fattar jag ingenting?! Fattar jag engelska? Ja men det gör jag ju. Pratade du verkligen engelska med mig?
* hålla en hand i min genom alla korridorna ned till lunchen och maten ...
* samtalet mellan en lärare och en elev under det att vi äter upp allt vi har på tallriken...
* och förmånen att få frågor som jag inte kan svara på men måste grubbla en aning över.
* se föräldrar bli stolta över sin unge under ett utvecklingssamtal.
och då jag går igenom korridoren snubblar jag till... och några elever jag inte kan namnen på skrattar för det ser fånigt ut ... och jag skrattar tillbaka efter att jag räddat mig från att falla och fortsätter min vandring och hör eleverna säga:
- Hon är jättesnäll... du behöver inte vara rädd för henne för att hon ramlar... hon är en snäll lärare som ramlar.
Då log jag för femtioåttonde gången under min skoldag!
Anne-Marie
Ögonvittnet rapport från mitt klassrum
Jag har haft förmånen att få vara besökare i Anne-Marie Körlings klass. Att få möjlighet att få se hur eleverna arbetar, hur Anne-Marie tänker kring sitt uppdrag och få en stund att diskutera med Anne-Marie var verkligen inspirerande.
Det låter väldigt enkelt när jag läser Anne-Maries böcker, Vägar till skriftliga omdömen och Kiwimetoden, man gör si eller man gör så, men inser efter att ha diskuterat med Anne-Marie att det ligger många, många, många års erfarenhet och tänk bakom hennes sätt att arbeta tillsammans med eleverna. Det är genomtänkt, precis allt! Att få se eleverna ta ett eget ansvar över sitt lärande och att de inte har Anne-Marie som sin mottagare, det gjorde starkt intryck på mig. Eleverna lär för sin egen skull, inte för någon annans.
Jag behöver de här orden på min blogg. Pedagogiska visioner behöver näring. Och jag behöver det just nu. Så jag tackar Öpedagogen som skrev om besöket i klassrummet och tänkte till efter att jag skapat ett pedagogiskt kaos inom en annan lärare i varenda tanke vi lyfte fram i ljuset. Jag strävar efter medvetenheten i yrket.
Anne-Marie
Det låter väldigt enkelt när jag läser Anne-Maries böcker, Vägar till skriftliga omdömen och Kiwimetoden, man gör si eller man gör så, men inser efter att ha diskuterat med Anne-Marie att det ligger många, många, många års erfarenhet och tänk bakom hennes sätt att arbeta tillsammans med eleverna. Det är genomtänkt, precis allt! Att få se eleverna ta ett eget ansvar över sitt lärande och att de inte har Anne-Marie som sin mottagare, det gjorde starkt intryck på mig. Eleverna lär för sin egen skull, inte för någon annans.
Jag behöver de här orden på min blogg. Pedagogiska visioner behöver näring. Och jag behöver det just nu. Så jag tackar Öpedagogen som skrev om besöket i klassrummet och tänkte till efter att jag skapat ett pedagogiskt kaos inom en annan lärare i varenda tanke vi lyfte fram i ljuset. Jag strävar efter medvetenheten i yrket. Anne-Marie
Frånvaro
Jag tycker inte om att vara borta från min klass.
Jag tycker inte om att inte känna oro för min klass då jag är borta ifrån min klass.
Jag tycker inte om att vara krasslig i en skolmiljö.
Jag tycker inte om att hänga med huvudet i klassrummet.
Jag tycker inte om att inte känna mig pigg tillsammans med ungarna.
Jag tycker inte om att ... vara hemma då det är arbetsdag.
Jag tycker inte om...
Anne-Marie
Matematik: Tiokamraterna och telefonnummer
Den här undervisningen slår två flugor i en smäll; tiokamraterna och telefonkatalogen (har sparat den här lektionen - den är 14 år gammal, idag skulle nog eleverna hämta telefonnummer ur andra källor). Eleverna fick gå in på gula sidorna och ta telefonnummer till det som intresserade dem. Den här eleven var intresserad av bilar. Jag ser att jag redan tidigt genomförde tanken om det utvidgade samarbetet, här syns vem eleven samarbetat med. Idag har jag samarbetspartners och samtalspartner i klassrummet. Det är en självklar aktivitet att samarbeta. Det gör oss alla mer lärande och individen syns. Arbetet är från årskurs två.
Arbetet är också ett underlag för lärartänk och undervisningsfortsättningar. Den bedömningen gör jag alltid. Vad leder detta till för min undervisning? Vad kan jag utveckla? Vad bör jag återigen åskådliggöra? Det är inte eleven jag först bedömer utan min undervisning jag funderar kring. Eleven har givit sitt gensvar. Frågan är vad jag gör av den kunskap jag får? Det är min utvecklingstanke och mitt uppdrag.
Anne-Marie
Arbetet är också ett underlag för lärartänk och undervisningsfortsättningar. Den bedömningen gör jag alltid. Vad leder detta till för min undervisning? Vad kan jag utveckla? Vad bör jag återigen åskådliggöra? Det är inte eleven jag först bedömer utan min undervisning jag funderar kring. Eleven har givit sitt gensvar. Frågan är vad jag gör av den kunskap jag får? Det är min utvecklingstanke och mitt uppdrag.
Anne-Marie
Lärarens arbetsdag
Anne-Marie
Ansvarstänk - uppdraget att klura på hur
Jag hittade denna rubrik i en gammal tidning. Hela artikeln handlade om barns lärande i ett klassrum. Nja, riktigt så var det inte. Men rubriken kunde ha varit en artikel om det spännande uppdraget att vara lärare bland ungar som tänker, tycker, funderar och utvecklas. Rubriken manar till ansvarstänk. Hur barn tänker är lärarens gåta. Och den har en mängd lösningar. En del gåtor tar längre tid att klura ut mångfaldssvaren till.
Anne-Marie
Anne-Marie
Streetsmart
Ja, varför inte!
Anne-Marie
DET PEDAGOGISKA ANSVARET
Det säger jag ofta:
- Det pedagogiska ansvaret ...
Då tänker jag väldigt, väldigt ofta på att jag är utbildad att förvalta det pedagogiska ansvaret.
Ju närmare individen jag kommer så prövas min kunskaps- och människosyn. Det är det som är det pedagogiska ansvaret. Att pröva principerna och se uppdraget i förhållande till individen.
Anne-Marie
SJÄLV-PORTRÄTT
Jag är bland de första därute runt vattnen. Går Stockholm runt. Fotograferar. Jag fokuserar på detaljer. Det minsta blir oftast något stort. Barn blir det. Därför tänker jag i princip att allt som är litet kan bli något stort. Det kan vara bra att tänka om man börjar förminska sig själv. Så ungefär tänkte jag.
Anne-Marie
Anne-Marie
DEN (O)FÖRÄNDERLIGE LÄRAREN
Vad är en lärare?
Det undrar jag ständigt. Vad är en lärare för en som studerar till lärare? Vad är en lärare för föräldrar som har barn i skolan? Vad är en lärare på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet? Vad är en lärare i framtiden? Det sista tycker jag är mest intressant. Lärarrollen är inte en konstant och permanentat roll, trots att det förefaller så då jag ser hur de som inte är lärare uttrycker lärarrollen. Jag tänker - vi som är lärare idag - kan skapa konturer kring lärarrollen, synliggöra den genom att markera den. Jag ser också att framtiden kräver lärare och lärarkompetens. Men frågan bör ständigt vara dessa frågor:
Vad är uppdraget en lärare har? Hur omsätta uppdraget? Hur förvalta elevernas framtid?
"Se framtiden i lärarens yrke snarare än dåtiden"
parafraserar jag Vygotskijs tanke om synen på barnet och framtiden.
Anne-Marie
Det undrar jag ständigt. Vad är en lärare för en som studerar till lärare? Vad är en lärare för föräldrar som har barn i skolan? Vad är en lärare på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet? Vad är en lärare i framtiden? Det sista tycker jag är mest intressant. Lärarrollen är inte en konstant och permanentat roll, trots att det förefaller så då jag ser hur de som inte är lärare uttrycker lärarrollen. Jag tänker - vi som är lärare idag - kan skapa konturer kring lärarrollen, synliggöra den genom att markera den. Jag ser också att framtiden kräver lärare och lärarkompetens. Men frågan bör ständigt vara dessa frågor:
Vad är uppdraget en lärare har? Hur omsätta uppdraget? Hur förvalta elevernas framtid?
"Se framtiden i lärarens yrke snarare än dåtiden"
parafraserar jag Vygotskijs tanke om synen på barnet och framtiden.
Anne-Marie
LESS OF THE SAME
I skolan är det mer av samma.
Men mer av samma är inte alltid framgångsrikt,
Det må vara bekant och välkänt.
Men mer av samma leder oftast till mer av samma igen.
I stort och i smått är det kanske bättre att tänka
LESS OF THE SAME
Då har man i allafall vänt på perspektivet.
Vad händer då?
Mindre av det vi gör mer av.
Det kanske blir lagom då.
En blandning av nytt och gammalt.
Jag vill nog gärna gå ännu längre.
Jag vill ha mer av "less of the same"
Anne-Marie
Men mer av samma är inte alltid framgångsrikt,
Det må vara bekant och välkänt.
Men mer av samma leder oftast till mer av samma igen.
I stort och i smått är det kanske bättre att tänka
LESS OF THE SAME
Då har man i allafall vänt på perspektivet.
Vad händer då?
Mindre av det vi gör mer av.
Det kanske blir lagom då.
En blandning av nytt och gammalt.
Jag vill nog gärna gå ännu längre.
Jag vill ha mer av "less of the same"
Anne-Marie
DENNA DAG ETT LIV! sa Melker men jag hakar på.
DENNA DAG ETT LIV!
sa Melker på Saltkråkan. Jag hakar på!
Denna dag ett liv, sa Anne-Marie på... ja vad heter det nu igen...
___________________________________________________________________MIN DAG:
Kör in till skolan.
Noterar då jag kliver ur bilen att tiden är 7.43
Noterade att flera elever i min skola höll upp dörren åt mig då jag kom springande från parkeringen.
In i första skollärarrummet.
Kopiatorn.
Jag började min skoldag med att kopiera.
Därefter uppföljande samtal med lärare om gårdagen i klassen.
Sprang till klockan åttaöppnandet av klassrummet.
Hälsade välkomna.
Började högläsa om moraliska dilemman.
Eleverna fick prata om allt mellan himmel och jord.
Eleverna talade om det som hänt i Österike.
Det som hänt där och där och där.
Det som hänt härhemma.
Det är svåra frågor som dyker upp.
Jag tänker - eleverna går i fyran!
Vi sätter igång med plåsterarbeten.
Jag är bollplank till textläsning, textskrivande och textlyssnare.
Klister, klipp och konstruerande.
Måla blommor på höga stjälkar i alla dess former för att vårdekorera klassrummet,
Uppmuntra en elev som tyckte det hela kändes trist och tråkigt.
Få igång en elev som inte alls tyckte något idag kändes kul.
Rastfika på stående fot (inte alls synd om mig!)
Konfliktsanering och trösta-uppmuntra ord.
Skicka halvklassen till drama med uppmuntrarord och ansvarstankar.
Halvklass för en stund, några ville läsa, andra skrev, någon blev ledsen över tankar som dök upp...
Diskussioner kring skuldkänslor för något som hänt för länge sedan.
Plåsterarbetet leder till att nya plåster behöver sättas på gamla sår och minnen.
Glada minnen dyker upp.
Mat.
Lunchsamtal.
Mina elever ser en ensam elev. De ber mig göra något.
Jag sätter mig vid den ensamma eleven och då gör flera andra det också.
- Jag tycker det är skönt att sitta för mig själv ibland, berättade eleven och så var diskussionen igång.
Jag springer från matsalen till lärarplatsen och skriver ett hembrev.
Kopierar hembrevet.
Går på toaletten.
Springer till klassrummet.
Kommer i tid.
Alla släpps in.
Vi städar unisont bort det mesta av vårt kreativa arbete.
Jag har huvudvärk.
Sätter ut långa band för att skriva glada ord på.
Eleverna går i samling och skriver glada ord.
Det blev 10 meter glada ord.
- Vill du att vi ska vara glada idag? frågade någon klok.
- Japp! För det har varit lite stökigare idag än de andra dagarna.
En elev springer in till grannklassen för att låna en radio.
Vår är trasig.
Vi spelar gladmusik, komponerad av Mats på busbloggen, rekommenderas å det roligaste!
Eleverna gör spontandrama kring musiken.
Vi skrattar.
Högt.
Sedan är dagen slut.
Då har vi haft 4 tim och 30 minuter ihop.
En förälder kommer på besök och berättar gladsaker.
Jag går genom korridoren.
Möter en elev som kommit på avvägar.
Jag samtalar med eleven.
Kramar om eleven och önskar lycka till på tävlingarna som äger rum under helgen.
Får lära mig om idrottens andningsteknik (VA? ÄR DET SANT?)
Jag går igenom lärarrummet... kopiatorn matar fram papper.
Jag går mot parkeringen.
- Haré bra fröken skriker glada barn på väg hem från skolan.
Jag vinkar.
Jag sätter mig i bilen.
Åker in till staden.
Ska möta skolfolk för skoldiskussion.
Har ett litet inofficiellt möte med skolmänniskor och talar skolfrågor.
Dricker kaffe.
Har tagit huvudvärkstablett.
Den börjar verka.
Då jag är redo för hemgång börjar det snöa förskräckligt.
Jag ringer min redaktör.
Hon ska inte gå hem i detta väder.
Jag kör henne hem.
Hemma!
Och dagen är inte slut än!
Anne-Marie