Anne-Marie Körling Blogg

Redan vaken - är läraren

Jag är redan vaken då DN dimper ned på dörrmattan. Jag tittar på klockan. Hon är strax efter fyra. Det är morgon. Men alldeles för tidigt.

Jag läser DN. Om lärarna som är så stressade att de anmäler sin arbetssituation till Arbetsmiljöverket . De upplever sin situation omöjlig. Jag tycker dessa lärare är både modiga och sannenliga. Arbetet som lärare är så omfattande att det svårligen går att begripa om man inte befinner sig i verksamheten som skola betyder. En lärare vill och är lärare främst med tanke på eleverna. Lärare är nära eleverna och MÅSTE få utveckla lärandet i denna absoluta närhet.

Läraren är också en av de få vuxna som omsluter ett barn idag. Och barn behöver många vuxna för att själva bli vuxna. Jag har skrivit i boken Vägen till Skriftliga omdömen att lärare måste värna och förklara sin närhet till eleverna. Lärare besitter också stor kunskap om hur barn är idag, vad barn behöver och vad barn måste få för redskap för att utvecklas. Och barns behov är lärarens utmaning. Barns behov är stora och kräver mycket av lärarens empatiska förmåga, härbärgerande andre och samtidigt allt det vi ska lära oss i en gemenskap med andra.

Jag tänker också att lärare måste få den näring som fortbildning, fördjupade pedagogiska diskussioner ger och utvecklar. Tid för det eftertänksamma, för det rent professionella pedagogiska samtalet med ett tydligt  fokus. Lärare behöver närande utmaningar som påverkar läraren positivt och samtidigt skapar ramar för yrket och yrkesutövandet. Det behövs en omsorg om läraren, från alla håll. Kanske det viktigaste att yrket omges av positiva ord  utifrån och att vi som är lärare definierar yrket inifrån.

Jag har många pedagogiska tankar. Hade jag inte min blogg, mitt skrivande, mitt nätverk, mina näringstillförare som omger mig, andra verksamheter, mitt arbetslag i skolan, mina elever skulle jag inte orka med mitt arbete. Jag behöver den pedagogiska diskussionen för att orka. Även om den kräver en hel del av mig. Jag ser också mitt uppdrag som givet av mina elever. De är om dem jag tänker då jag tänker profession.

Jag är vaken tidigt en morgon, det är onsdag, det är skolveckans tredje dag ...

Anne-Marie

Jag hoppas, för din skull, att fyrablecket inte är en vanligt förekommande tid att vakna. Jag är en morgonmört men om jag vaknar fyra så är det då jag är stressad.



Som snart verksam lärare funderar jag mycket på arbetsbördan, en kvinna berättade att den hade ökat i mängd på bara några år. Bara att hon numera måste bära mobiltelefon och ständigt kunna bli nådd av föräldrar, gjorde henne stressad. Hur ska man orka, tänker jag? Ska jag inte göra annat än att tänka jobb, har nämligen en tendens att uppslukas och livet är så mkt annat också.

Suck, inte tjänat man så bra att man ska behöva ha mental "jour" dygnets alla timmar.

Jo du Lena, det är en stor arbetsbörda, man får sålla en aning, men att vara ständigt uppkopplad mot föräldrar tror jag är olyckligt. I början slukar arbetet eller samtliga arbeten upp all tid - men en sak - DET ÄR ETT VÄLDIGT ROLIGT JOBB,

A-M

Jag tror att den stora sanningen kommer i slutet av ditt inlägg: "det är om dem jag tänker när jag tänker profession".



Vi hamnar i en dragkamp när vi ser att allt fler drar ner allt mer på både tid och pengar som förut gick till eleverna. Klart att vi offrar oss själva för att inte de ska behöva betala. Annars vore vi ju inte professionella...