Anne-Marie Körling Blogg

att duga som man är...

sa Dramatenskådespelaren Marie Göranzon,

gäst hos Stina, och strålar som den "äldre" kvinnan hon är,.
Det känns bara tryggt.
En sådan modell vill jag titta på...

och idag är hennes ord väldigt sanna - både till sin yttre form och till sitt inre...

Unga människor skapar ett yttre, men hur ser det ut därinne?
Duger jag?

Anne-Marie

Duga
"att vara tillräckligt bra enligt vissa regler och normer"
Svensk Ordbok, 1988

GÅ I RIKTNING MOT DITT LIV
NÅGONS HAND VILAR VARM PÅ DIN SKULDRA
EN FÖLJESLAGARE
Anne-Marie

En hälsning!
Anne-Marie

EN TIOÅRING skriver en saga i skolan. Ett  100 år gammalt elevarbete.
Anne-Marie

Jag ska föreläsa i Piteå. Jag reser från Stockholm. Landar på Kallax flygplats.
Det är långt norrut. Norr om Stockholm. Långt norr om Stockholm,

Jag bli hämtad i Taxi. Redan detta är en sak. Taxibilarna pekar åt alla håll,
Luleå, Haparanda, Kalix, Piteå...

Jag har blivit omdirigerad hemifrån.
Ska stanna upp i Rosvik.
Där är det mannekänguppvisning på Royal.
I taxin säger jag
- Kör mig till Royal Viking Hotell i Rosvik.

Hmm...säger taxichauffören. Du är här i affärer.
Du har högklackat. Från Stockholm.
- Nej jag är här för att föreläsa. I högklackat.

Rosvik är en by,
Det finns inget hotell Royal Viking.
Det finns inget hotell alls.
Royal är en lokal.
Den hittar man på norrländskt vis genom att åka till den plats där det har samlats flest bilar.
Säger Taxichauffören.

Jag är Stockholmare. Royal Viking Hotell? Hur ser jag på världen?

Tack Piteå för alla förlösande skratt - och för att jag fick ta del av er skolutveckling.
Den är stor och spännande.
Den kräver inte en karta över Sverige.
Bara en kompass som visar riktning.

Jag ska absolut tillbaka till Piteå!
Anne-Marie

Detta är min farfar och farmor. Felix och Ellen. De spelar piano - fyrhändigt. Någon gång i början
av 1900 talet. Låt mig berätta lite om min farfar.
Jag kommer beskriva en tanke - som Ellen Key presenterade och som min farfar kom att inspireras av.
Synen på det växande barnet.

Min farfar Felix Körling var en gång en känd man. Han var tonsättare. Skrev opera, klassisk musik och en
och annan barnvisa. Det är för barnvisorna han numera är ihågkommen. Men inte för alla barnvisor, en del av dem höll inte för utvecklingen då de visade och beskrev barnet i sin samtid. De barnvisor som idag finns kvar är de som ligger nära sagans form. De är tidlösa.

Men jag har funderat över de där barnvisorna som beskrev barnens samtid. För då syns också min farfar. Jag har en känsla av att farfar Felix satt och tittade på barn, hur de lekte, hur de bråkade,hur de fascinerades av automobilen och fantiserade om flygplanet. Det går inte att sjunga om en automobil idag. Den har inget större fascinationsvärde för en växande unge, bilar finns överallt, existerar redan, är och har ett helt annat ord än det gamla som visade på det nya.

Men det säger något om min farfar, som skrev sina barnvisor samtida med Ellen Keys tankegångar om barnets århundrade. Det säger något om influenserna i den tid som farfar verkade. Man var lite nyfiken på det där barnet, vad det nu var för slags väsen. Tidens blick. Jag blir glad när jag tänker så. Då ser jag min farfar skriva sina barnvisor i närheten av barns verklighet. Det är självklart att dessa visor måste gå ur tiden. Det känns nästan bra att de har fått göra det, för genom detta strålar min farfars närhet till barn, och så kan jag också förstå de andra tänkarna kring barn som då spirade.

Ellen Key visade och samlade en tanke om synen på barnet. Den skulle strömma igenom hela 1900-talet. Det var en vision. Min farfar bidrog till denna vision vid orgeln varje söndag då han spelade där i Halmstad kyrka. Barnen visste när Felix Körling satt vid orgeln. Det hördes på tonerna och musiken. Då det var barn i kyrkan måste psalmerna trudiluttas upp lite. Några toner läggas till och en takt förändras - det är barn i kyrkan - en allvarlig psalm måste hitta till barnens öron.  Att trudilutta lite i barns närhet. En trudilutt kan betyda att jag ser dig. När jag ser dig vill jag visa det. Så det hörs.

Han spelade för unga växande, och då måste allvaret trudiluttas upp litegrann för att bli tillgängligt. 
Om vuxna inte hör - har de slagit dövörat till.

Vilken är vår vision för barn under kommande århundrade? 
Anne-Marie

Fotnot - Felix Körling skrev bland annat; Nej se det snöar, En tomtegubbe satt en gång, Ett gammalt fult och elakt troll, Har du sett min Lilla katt, Den vresige Lasse, Har du sett min lilla katt? bland många, många andra.