VAD ÄR ETT SAMTAL?
>>><<<
Samtalet - dialogen -
kan beskrivas som två människors vandring genom språket,
genom frågor och svar, genom ömsesidig utprovning, omsorgsfulllt men alltid jämbördigt.
Samtalet är ofta en mycket lång vandring mot ett fjärran mål efter en okänd sanning.
>>><<<
Ur Jesper Juul och Helle Jensens
bok RELATIONSKOMPETEN i pedagogernas värld
Runa Förlag 2005
Samtalet - dialogen -
kan beskrivas som två människors vandring genom språket,
genom frågor och svar, genom ömsesidig utprovning, omsorgsfulllt men alltid jämbördigt.
Samtalet är ofta en mycket lång vandring mot ett fjärran mål efter en okänd sanning.
>>><<<
Ur Jesper Juul och Helle Jensens
bok RELATIONSKOMPETEN i pedagogernas värld
Runa Förlag 2005
MORDEN I MIDSOMER
Brittisk skyltdocka...skottsk skyltdocka...en skyltdocka i Edinburgh!
När jag bodde på ett ställe, min dotter på ett annat... brukade vi sms:a ---- vem vi trodde var mördaren - till varandra. Det gjorde saken mer spännande... jag hade alltid fel.. min dotter alltid rätt.... hon kom snabbare på vem som kunde... och snart så listade jag också ut hur det såg ut... senare sms:ade jag med en av redaktörerna på Bonniers... det var roligt... mer som ... vi ser på tv...du och jag fast på olika platser... men en slags gemenskap ändå... Nu är det slut med Morden i Midsomer för denna sommar... kommer längta till nästa. Det är mer en ritual att se dessa program... ingå i gemenskapen med alla de andra som förälskat sig i de brittiska serierna. Jag lyssnar också väldigt noga på uttal och engelska uttryck.
Anne-Marie
BRYGGAN till KREATIVITETEN
En brygga kan vara vägs ände - om man inte kan simma.
En brygga kan vara vägs ände - om båten har gått.
En brygga kan vara vägs ände - om vattnet är kallt.
En brygga är inte vägs ände - om man kan simma.
En brygga är inte vägs ände - om båten ligger förtöjd och väntar.
En brygga är inte vägs ände - när isen ligger och bär tyngd.
En brygga är en landtunga ut i vattnet...
en kreativ lösning vi tar för givet.
Men fortsättningen för bryggans väg...
det är nästa steg...
Anne-Marie
GÖRA SPRÅK - en PRAKTISK SAK
Det rör sig hela tiden... från det yttre till det inre....växelspelande. Jag satt intill och samspelade.
När man är där - med en fyraåring - då är man ständigt inbjuden... och oj...
- VILL DU GUNGSTOLA?
Inget är orörligt, allt är rörligt, möjligt, rörelse. Orden måste representera det - rörelse - verbet... Gungstola - pekar in i all aktivitet...allt. Rörelse inom och utom. Det mesta som sker sker utanför en fyraåring... när det är gjort, prövat och utforskat...flyttar det innanför,
Det är spännande att vara med då det händer.
Vara den vuxne intill. Varsam. Lyssnande. Nära.
Gungstola... så mycket bättre än en gungstol.
Precis allt är rörelse. Från tår till topp. Från det yttre till det inre. Att göra sig ett språk det är att röra sig in i ett språk. Oavbrutet begreppa världen. Till och med med fötterna. Jag kunde se på fötterna när denna lilla fyraåring tänkte. Sedan vilade tårna och tänkandet fick uttryckas igen - Jag gillar att gungstola.
Anne-Marie
Att UNDRA
Illustration Körling
Jag undrar så ...
Det är en bra början.
Anne-Marie
DETALJER - FULLT AV DETALJER
Massor av saker att läsa av i en miljö att läsa av. Detaljer att sätta ord på. Vi går på här inne - ordar lite med varandra - jag lär mig engelska ord - någon lär sig ett och annat svenskt. Vi är begreppande i dubbel bemärkelse. Tar i saker, säger vad det är för saker, rör och benämner, förvånas, undrar och ett och annat faller på plats.
Faller det till golvet...
ja då är det varken sak eller begrepp längre...
Anne-Marie
LÄSA AV MILJÖN
Titta sig omkring. Läsa av... Jag står mitt i. Läser av. Aha - kan jag tänka. Mmmmm..kan jag tänka. Jag ordar inte så mycket om det jag ser för jag är ensam i den här miljön. Om jag vore med en till kanske jag skulle säga - men ser du där? ...och nämen kolla in den där? Nu ser jag för mig själv. Fotograferar. Jag ska skriva. Jag läser av miljöns detaljer...
Sen kan man läsa av detaljerna ännu mer noggrant. Eller läsa in sig i berättelsen...
Anne-Marie
EN ANNAN SLAGS BOK
En annan slags bok. Gå in i. Bläddra sig fram. Översiktsläsa. Ögna. Stanna vid intresse. Läsa för att titta närmare. Vilja veta. Djupdyka ned i. När? Var? Vilka? Samma sorts frågor. En annan form. Text. Sortering. Alfabetisk ordning. Jag stannar där min språkliga hemvist är. Den sammanfaller med min musikaliska. Jag kan lyssna till musikens språk men jag behöver såväl läsförmåga och kunskap om alfabetet för att hitta det jag önskar.
Anne-Marie
TOMAS TRANSTRÖMER
Detta med bokstäver. Detta med ord. Det är svåra saker. Tomas Tranströmer kan sina saker.
Denna dikt finns återgiven i min bok Kiwimetoden.
Anne-Marie
Kiwimetoden, 2006, Bonnier Utbildning AB
LÄSER VI EMIL i LÖNNEBERGA?
4 år. Inte äldre än så. Men en läsare. Allt han gör just i denna fotograferade stund, för länge sedan, är att läsa. Jag minns boken. Emil i Lönneberga. Mycket text. Några bilder. Denna unge läsare läser Emil i Lönneberga. Vi läser Emil i Lönneberga högt innan det är dags att sova, men också en stund mitt på dagen, sommardagarna för längesedantiden.
Några veckor innan sommarlovet samtalade jag med en kollega. Hon hade frågat sina elever om vilket favorithyss de hade ur Emil i Lönneberga. Tystnad. Frågande ansikten. Inga svar. En klass utan några favorithyss ur Emil i Lönneberga?
Är det så att vi inte längre LÄSER Emil i Lönneberga? Ersätter vi Astrid Lindgrens berättelser med filmer? Det är märkligt att en årskurs fyra inte kan relatera till något hyss av Emil i Lönneberga. Är det så? undrade vi tillsammans, kollegan och jag, att de kanske aldrig har fått höra dem upplästa? Är det så? Vad gör vi då?
Anne-Marie
GROTTMÅLNINGAR källa till SPRÅKET
Gottmålningar.. oj...jag läser idag 8 juli 2007 i Svd understreckare om Grottans språk och den andra världen - författare professor i kognitionsvetenskap Peter Gärdenfors, Lunds Universitet.
Jag citerar några meningar ut Peter Gärdenfors understreckare..,
"Forskning visar att det finns starka kopplingar mellan grottmålningarna och det mänskliga språkets uppkomst."
Jag tänker:
Det är spännande att läsa - att då - för länge sedan - kanske 40-50 tusen år sedan gjordes grottmålningar i grottornas mörker. Någonstans måste dessa avtecknare haft ett ljus - vilken eld - i vilken form - annat än viljan att symbolisera något? Den inre elden - den att avge markeringar, tecken, symboler, återskapande, viljan att förmedla - drev dem långt in i grottorna - men var var ljuset?
Människan symboliserar sig - skaffar symboler för - behöver symboler för att återskapa - symboler för att gemensamhetsskapa - och grottmålningarna visar att detta har ägt rum för hissnande 40 - 50 000 år sedan. Jag tycker det är stort, spännande och synliggör vårt behov av såväl symboler som kommunikation. Kommunikation från en tid till en annan. Språk. I form och uttryck. Bild. Återskapande.
Grottmålningarna - "grottans vägg kom att fungera som ett membran mellan den verkliga världen och den andliga " - så tänker en del forskare. Jag funderar över grottan som fysiskt skydd, men också lite hotfull, så det måste ha avkrävts mod och nyfikenhet för att ta sig längre, allt längre in i den. Så ser ju kunskap ut - det räcker inte bara med modet att göra det krävs nyfikenhet. Nyfikenheten är större än modet.
Jag tar det sista ordagrant ur dagens understreckare, orden är Professor Robin Dunbars;
"..att människan är unik i sin kapacitet att leva i en värld av föreställningar. Det symboliska språket behövs inte främst för att kommunicera om det som händer i omgivningen just nu - för detta räcker djurens signaler och barnens pekande ganska långt. Symbolerna behövs för att tala om vad som händer i den inre världen. De fungerar som ett filter mellan den mentala föreställningsvärlden och verkligheten."
Vi ser dagligdags uttryck för människans vilja att kommunicera sin föreställningsvärld i förhållande till upplevd verklighet. Vi kan hämta tankar från en grotta... och förstå vår mänskliga vilja att avteckna oss och det vi upplever.
Tack för en fantastisk söndagsläsning.
Anne-Marie
Jag citerar några meningar ut Peter Gärdenfors understreckare..,
"Forskning visar att det finns starka kopplingar mellan grottmålningarna och det mänskliga språkets uppkomst."
Jag tänker:
Det är spännande att läsa - att då - för länge sedan - kanske 40-50 tusen år sedan gjordes grottmålningar i grottornas mörker. Någonstans måste dessa avtecknare haft ett ljus - vilken eld - i vilken form - annat än viljan att symbolisera något? Den inre elden - den att avge markeringar, tecken, symboler, återskapande, viljan att förmedla - drev dem långt in i grottorna - men var var ljuset?
Människan symboliserar sig - skaffar symboler för - behöver symboler för att återskapa - symboler för att gemensamhetsskapa - och grottmålningarna visar att detta har ägt rum för hissnande 40 - 50 000 år sedan. Jag tycker det är stort, spännande och synliggör vårt behov av såväl symboler som kommunikation. Kommunikation från en tid till en annan. Språk. I form och uttryck. Bild. Återskapande.
Grottmålningarna - "grottans vägg kom att fungera som ett membran mellan den verkliga världen och den andliga " - så tänker en del forskare. Jag funderar över grottan som fysiskt skydd, men också lite hotfull, så det måste ha avkrävts mod och nyfikenhet för att ta sig längre, allt längre in i den. Så ser ju kunskap ut - det räcker inte bara med modet att göra det krävs nyfikenhet. Nyfikenheten är större än modet.
Jag tar det sista ordagrant ur dagens understreckare, orden är Professor Robin Dunbars;
"..att människan är unik i sin kapacitet att leva i en värld av föreställningar. Det symboliska språket behövs inte främst för att kommunicera om det som händer i omgivningen just nu - för detta räcker djurens signaler och barnens pekande ganska långt. Symbolerna behövs för att tala om vad som händer i den inre världen. De fungerar som ett filter mellan den mentala föreställningsvärlden och verkligheten."
Vi ser dagligdags uttryck för människans vilja att kommunicera sin föreställningsvärld i förhållande till upplevd verklighet. Vi kan hämta tankar från en grotta... och förstå vår mänskliga vilja att avteckna oss och det vi upplever.
Tack för en fantastisk söndagsläsning.
Anne-Marie
SKÄMTA MED SKOTTS SLANG
"Ord är också identitet. Vi kan avläsa allt genom andras språk, utbildning, humor, kreativitet, bakgrund. Men i ett främmande språk är vi alla nybörjare, uttrycker oss konkret i nuet, aldrig futurum eller imperfekt, alldeles för svårt, aldrig metaforer, rim, alitterationer. Det tar tid att bygga upp en ny identitet i ett nytt språk. Den dag jag kände mig hemma i engelskan var den dag jag kunde skämta. Den dag jag kunde skämta med skottsk slang ännu mer så. David min chef brukar säga att han aldrig kommer att känna mig fullständigt. Det är alltid, trots min flytande engelska en språkbarriär mellan oss som han aldrig kommer att kunna tränga igenom. Mitt engelska jag är tre år gammalt. Mitt svenska jag över tjugofyra år. Samtidigt förlorar jag långsamt svenskan, hur märkligt är inte det. Små ord, och sättet att bilda meningar, jag skribenten, det känns i hjärtat. Och jag finner plötsligt att mina svenska vänner på många vis glider allt längre bort. Min svenska har blivit klumpig och känns onaturlig, konserverad, gammalmodig, och så fattig. Jag brinner för engelskan, jag älskar orden, ljudet av orden, och jag älskar de många olika engelska språken, gadgie engelskan nere i leith (tänk irvine welsh), oxford engelskan (ya ya), fylle engelskan (ay darlin, gettin pished?), och den gammalmodiga antikvariats engelskan, london engelskan (good, innit) och den formella artiga engelskan som är så underhållande att driva med. Ayt, jag har en sån jäkla passion för det här språket. Och jag är fortfarande inte mer än en elev, det går inte en dag utan att jag lär mig nåt nytt."
Jos
Jag lyfter fram det här i en egen blogg.
Min dotters svar på ett tidigare inlägg.
Kram min allra vackraste vän...
Ma