Anne-Marie Körling Blogg

"Ord är också identitet. Vi kan avläsa allt genom andras språk, utbildning, humor, kreativitet, bakgrund. Men i ett främmande språk är vi alla nybörjare, uttrycker oss konkret i nuet, aldrig futurum eller imperfekt, alldeles för svårt, aldrig metaforer, rim, alitterationer. Det tar tid att bygga upp en ny identitet i ett nytt språk. Den dag jag kände mig hemma i engelskan var den dag jag kunde skämta. Den dag jag kunde skämta med skottsk slang ännu mer så. David min chef brukar säga att han aldrig kommer att känna mig fullständigt. Det är alltid, trots min flytande engelska en språkbarriär mellan oss som han aldrig kommer att kunna tränga igenom. Mitt engelska jag är tre år gammalt. Mitt svenska jag över tjugofyra år. Samtidigt förlorar jag långsamt svenskan, hur märkligt är inte det. Små ord, och sättet att bilda meningar, jag skribenten, det känns i hjärtat. Och jag finner plötsligt att mina svenska vänner på många vis glider allt längre bort. Min svenska har blivit klumpig och känns onaturlig, konserverad, gammalmodig, och så fattig. Jag brinner för engelskan, jag älskar orden, ljudet av orden, och jag älskar de många olika engelska språken, gadgie engelskan nere i leith (tänk irvine welsh), oxford engelskan (ya ya), fylle engelskan (ay darlin, gettin pished?), och den gammalmodiga antikvariats engelskan, london engelskan (good, innit) och den formella artiga engelskan som är så underhållande att driva med. Ayt, jag har en sån jäkla passion för det här språket. Och jag är fortfarande inte mer än en elev, det går inte en dag utan att jag lär mig nåt nytt."

Jos

Jag lyfter fram det här i en egen blogg.

Min dotters svar på ett tidigare inlägg.

Kram min allra vackraste vän...

Ma