Anne-Marie Körling Blogg

LEDIGHETSSTRÄVAN

Det vilar en slag förväntan i luften.
Ledighet.
Jag tror den ser ut så som jag fann den.
Ledigheten.
Anne-Marie

---

GÄSTÄTA

Jag är middagsgäst.
Jag äter serverat.
Jag får allt uppdukat.

Hallon, blåbär och jordgubbar
skapar plötsligt sommar på middagsbordet.

Samma känsla bär jag på väg hem.
Värmen har letat sig in till innanför.

Så är det med
hallon, blåbär och jordgubbar.

Anne-Marie,
som publicerar en bild om allemansrätten, en rätt som absolut inte har med mat att göra, men kan vara förutsättningen för en egenhändigt plockad skål med blåbär...och tackar mina värdar för en underbar middag.

---

BUBBLA

Bubbla.
Bubblor spricker för eller senare.

Anne-Marie

Nu lägger sig mitt sällskap i...:
Vatten som kokar till bubblor av en guldfiskögas storlek skapar det bästa teet.
Då skållas inte tebladen  (jag citerar ordagrant mitt sällskap. Detta är mitt sällskaps åsikter för de skrattar fnittrar och gör affär av att jag ska göra en ordbokspromenad kring ordet bubblor. Så nu får de som de vill. Nu vill de också redigera vad jag skriver och de får de inte göra.)

---

MÖTAS!

Landa!
Bagagetransportvänta!
Passera!
Mötas!

Vänta!
Anslagstaveltittande!
Vanka!
Mötas!

Hemkomst.
Välkomst.

Anne-Marie,
ett försök till väntan-dikt!

---

STUNDERNA

Jag gillar stunderna.

Samtalsstunderna.
Liggapåarmenstunderna.
Vickapåtårnastunderna.
Tittautpåutsiktenstunderna.
MammaDotterstunderna.

Såna tycker jag om.
Anne-Marie

---

LILLA MÄNNISKA STOR

Tar några ord från Karin THunbergs kolumn idag SvD 17 maj 2008 där Karin Thunberg skriver om VAD ÄR JAG?
Thunberg skriver om människan från hennes insida, den vuxna, den lilla och att vi alla och alltid har alla våra åldrar inom oss. Jag tycker om denna kolumn.

Jag tycker om Karin Thunbergs tankar om det skyddlösa, det lilla, den som behöver få vara liten, men som samtidigt är så vuxen att man är så klok, så förnuftig. Livet pressar på oss, tänker jag. Klart att människan, så stor hon är, måste få vara liten, omsluten, bara varande och intill en annan människa.

"Rent logiskt skulle vi därför, oavsett ålder, kunna färdas över hav och land varaannan gång på barnbiljett, varannan gång som åldrande pensionärer."

Orden kunde vara mina. Jag leker ofta, behöver vara liten lite då och då, är klok och vuxen andra gånger - och ibland är jag faktiskt bara tre år och kaffedrickande. Och det är ok. Jag skrattar så ofta, så ofta, så ofta. När jag blir ivrig läspar jag... en slags rest sedan barnsben. Läspandet alltså. I stort sett är jag i fysisk form runt de femtio.

Anne-Marie

---

MOBILA KAOSET

Igår fungerade inte mobilerna någonstans i hela Sverige.
Det måste ha blivit ett springande mellan människor.
Det måsta ha blivit andra signaler som manade till kontakt.

Själv blev jag påringd.
Inte uppringd.
Påringd.
Dörrens ringklocka... pling, pling... och möttes av öppningsfrasen:

- Middag?
- Absolut!

Anne-Marie

---

LÖRDAG och INNANFÖR

Lördagen.
Den otvungna dagen.
Idag regnar det.
Det är nästan skönt.
Hemma känns som den allra vackraste platsen.
Innanför.

Anne-Marie

---

KÄNSLA

Känslan av lycka.
Det är en fullständig känsla.
Idag känner jag mig lycklig.
Har ingen aning om varför.
Tror inte det spelar någon roll.
Vill bara vara...
just lycklig.

Anne-Marie,
som funderar ändå - kanske har det med att något som hände fick en lyckligare utgång. Lycka är trots allt något som absolut inte har med det matriella att göra. Jag måste koppla denna lyckokänsla till en känsla av tacksamhet.

---

SAMTALET

---

SKYLTDOCKA

Den här dockan har jag fotograferat många gånger. Denna helg är hon klädd som brud. Längre ned på samma gata står en manlig skyltdocka klädd i kostym. Jag vet inte om de är tänkta för varandra. Hur som helst så är de långt från altare, ring och präst. Det ja de måste lova varandra gör de i sina skyltdockshjärtan. Då jag vänder mig om för att fortsätta min promenad ser jag en levande man bära en skyltdocka över gatan. Han springer. Med stela ben och armar viftar skyltdockan innan den och mannen försvinner in i en affär för fotbollssaker. Jag hann inte fotografera.

Anne-Marie

---

EN PLATS

Jag är förtjust i stolar. Platser för stolar. Stolen som symbol för människan. Här är stolen ensam. Men ofarlig är den ensamheten. Naturen omsluter stolen, sammansmälter nästan i det väntande som naturen befinner sig i. Våren vilar i alla strån, knoppar och synbart döda grenar. Våren är nästan i närheten, Det är en aning kallt att slå sig ned. Men slår man sig ned kommer en ro att lägga sig över alltsammans. Det går inte att springa när man väntar. TIden är sin alldeles egen. Våren kommer inte för att vi skyndar på den. Den vilar där. I sin linda. Och alldeles snart så blommar den ut. Så tänkte jag när jag såg den här stolen. Stolen väntar. Och det gjorde jag också. Nu passerar våren i hiskelig takt och sommaren längtar efter oss människor.
Anne-Marie

---

NÄR JAG VAR ÅTTA ÅR...

Då jag var åtta- kanske lite närmare nio - skrev jag en liten framtidsvision i skolan. Den handlade om vad jag skulle bli någon gång i livet. Jag var ofta på min mammas jobb. Jag vet, VET, att jag ville ha de där knapparna hon hade på sitt skrivbord - den som reglerade lysknapparna utanför hennes dörr. Kom in, vänta, upptagen. Jag ville jobba där hon jobbade - och skälet till det var kanske det jag skrev - men fascinationen var att kunna trycka på de där knapparna. Idag skulle jag inte vilja ha knapparna, utan hellre uppdraget att skapa förutsättningar för människor att verkligen få ingå i samhället.

Anne-Marie,
som tänker att när man ritar något försöker man också säga något. Bildspråket är väsentligt viktigare tror jag ibland. Åskådliggör något. Texten kan vara en del också, men bär nog inte på samma sätt in i barnets verklighet. Uttrycken är enklare om man får rita.

---

INRAMAD

Gillar speglar och försöken till självporträtt. Leker mest. Kände mig inramad. Här är jag. Bland gardiner och storfönster - mitt i - ja - i skolan.
Anne-Marie

---

LÖRDAG en aning sent

Jag är optimist.
Idag när jag blickar ut över mina balkongodlingar inser jag att denna optimism har sina gränser. Varenda blomma är död. På de andra balkongerna planterades krukor en aning senare än vad jag gjorde. Dessa blommor står sig också idag. Jaja, så är det ibland med blommor. Man tror att de ska klara av ett och annat med det vill sig inte. Jag planterade ut mina för drygt en månad sedan... frosttåliga... nej...inte riktigt? Plusgrader på nätterna? Jo... nästan...? Ösregnet slog sönder några av de sprödaste växterna... jag ska göra om igen. Plantera nytt och sätta fart. Nu är det ju vår! Riktigt!

Anne-Marie

---

TYST

Jag kan bli ett slutet kärl kring mina ord.
Tyst kallas det.

Anne-Marie

---

VALBORGSMÄSSA

Tralla-la-la-trudilutt-trallala!... !
Jag sjunger om våren och befinner mig mitt i den.
Trudiluttar idag.



Allt gott till Er alla,
Anne-Marie

---

STÄLL INTE DEN FRÅGAN

Jag får ofta frågan - Hur hinner du? Hur orkar du? Hur kan du vara så engagerad? Hur? Varför?
Ingen fråga jag tycker om. Som om jag måste försvara min lust att skriva, göra, tro och verka. Det tänker jag inte göra. Jag fick frågan i en lokal publikation och så här svarade jag:

"Den frågan tycker jag inte om  - i stort sett handlar det om att jag är läsande, lärande, lekande, nyfiken och livligt intresserad av det jag håller på med. Jag är en tänkare, tänker mycket och behöver tanketid, har alltid skrivit, i hela mitt liv har jag varit kreativ. Jag skriver då jag gör något annat - slumrar på soffan, tar en långpromenad i mitt lilla rike, fotograferar - och så har jag en ingång till det jag vill skriva om och gör sedan i stort sett alltsammans i huvudet. Jag kan vakna med en hel berättelse och skriver ned den genast då jag vaknar.
Föreläsningarna jag ger hör samman med mina professionella tankegångar kring det jag gör i mitt dagliga klassrum, funderar ständigt i termer av praktik och teori, befinner mig ständigt i detta växelspel."

Så - då var det sagt!
Frågor på det?

Anne-Marie,
som inte vill försvara vare sig kreativitiet eller engagemang.

---

BÅTAR PÅTAR

Söndagspromenaden.
Det är båt-i-läggar-dagar.
Det är påta-i-jorden-dagar.
Det är putsa-och-göra-fint-dagar.
Jag har kamera.
För mig är det titta-på-dagar.

Anne-Marie

---

BONNIERS och FÖRFATTAREN

Underbara skoldag är över.
Nu väntar ett möte med Bonnier Utbildning och Författaren.
Jag har ett litet finger med i spelet då det gäller att sammankoppla de två.
Så jag känner mig så glad över en liten middagssittning med dem.
Nyfiken som jag är!

Anne-Marie

---