PARKERAD VÄDERLEK
Det regnar, regnar, regnar.
Väderleken har parkerat, säger väderleksrapportören på SMHI.
Tänker på min bil.
Den är inte parkerad.
Den är på semesterresa med andra.
Utlånad. Alltså inte parkerad.
Parkerad är jag.
Hemmaparkerad.
Lite felparkerad.
Jag vill vara på andra ställen.
Bortaparkerad.
Nej... jag går härhemma och plockar.
När jag plockar in saker faller saker ut.
Då plockar jag upp.
Men ställer inte in.
Slänger ut.
Där är det blött.
Väderleken har parkerat säger man på SMHI.
Så är det.
Anne-Marie
Men jag gick ut. I regnet! Och uppdaterade med ovanstående fotografi.
SLIPS och ENERGIFÖRBRUKNING
svd 19 juli 2007Slipsen försvinner. För att bevara miljön. För den miljömedvetne - slipsen är ett energikrävande klädesplagg. Man behöver kyla ned där slips används. Men om man är frusen...kan det å andra sidan betyda att man inte behöver höja värmen... så då är vi tillbaks vid ruta ett.
Men slipstvång...
när man slår upp ordet slipstvång i ordboken... så står där:
"tvång att bära slips särskilt vid besök på vissa restauranger."
Då gäller det att det är rätt temperatur på restaurangen...det betyder att detta med slipstvångets avskaffande påverkar restaurangens värme..eller...kylanläggning... så ett litet plaggs vara eller inte vara ... kan betyda en stor förändring i det stora hela.
Anne-Marie
JORDENS HJÄRTA
När jag flyger över
tänker jag - det är inte möjligt att vi kan förstöra det här. Hur är det möjligt. Allt det gröna här? Ska det inte få bestå? Här ser det bra ut? SER? Men det vet vi inget om. Om det är bra vill säga. Jag tittar annorlunda nu på det jag flyger över. Är ganska uppmärksam. Tycker att jag ska vara det. Då...då ser jag hur jorden hälsar uppåt...ett hjärta i landskapet. Världens vackraste hjärta.
När jag flyger över. Jag ser människans skapande. Hur vi har ordnat jorden på vår jord. Jag undrar när vi är nöjda med det vi gjort? När vi ska besinna oss och tänka - så här långt - men inte mer - och att detta lapptäcke ska räcka runt jordklotet? Runt omkring för många, många. På detta enda klot.
När jag flyger över flyger jag in i luftskikt. Som bump, bump, bump-iga vägar när luften förändras. Så planar vägen ut och luften under planet stabiliseras. Då är man i ett annat skikt. Det är vackert. Detta blåa...detta vita. Något återspeglar det.... is och blått vatten.... en annan plats. Bevara oss. Bevara jorden.
JORDENS ENERGI
Flyger över.
Det tar lång tid för ljuset från städerna att färdas in i slutaren på kameran.
Denna tid är också hastighet över det upplysta.
Kameran färdas över.
Under tiden ljuset från jorden färdas in i kameran färdas kameran över motivet.
Den rörelsen gör bilden oskarp.
Detta oskarpa skapar en annan bild.
Den varma jorden.
Jordens energi.
Den upplysta jorden.
Anne-Marie
PASSING BY...
PENGUIN - WALK IN EDINBURGH - THE PENGUINS DID REALLY ENJOY THEMSELVES.
Anne-Marie
VÄRLDENS SJU UNDERVERK... DE SJU UNDERVERKEN
Jag vill bara ha sju underverk. Världens sju underverk. Jag har de jag har. Nu går det mode i underverken. Det tycker jag förstör. Jag vill ha de underverk som en gång var - och sju nya underverk av de slag som valts av världens människor. Valts, inte representativt men ändå, av väldigt många människor.
Nu läser jag i kvällstidningarna...om Sveriges sju underverk....om naturens sju underverk...om alla underverk....och då faller själva idén med underverket. Naturen ett undantag, jag tycker att naturen i sig är ett underverk värt att höjas över allt annat. Nöt nu inte ut ordet Underverk.
Anne-Marie
Underverk definieras som
resultatet av fantastisk, otrolig händelse ibland som överdrift även om konkret fantastiskt föremål - världens sju underverk...
ATT DELA EN BRO...
Idag hade jag bråttom. Inte bra. Bilfärd över Stockholms broar. Det blev kö. Köbildning. Jag satt där och tänkte. Broar över dessa vatten. Alla broar. Tåget dundrade förbi på samma bro, en grävskopa grävde upp asfalten, en traktor körde bort det gamla, bilar trängdes om utrymme - ville fram - stampade hårt på sina markerade platser.
Bron gungade. För varje bil som passerade min stillastående gungade bron till. Det var en rejäl gungning. Inte en lätt skakning, En stor rörelse. Ofrivilligt kom jag att tänka på vikt, tyngd, ork och vatten. Jag tänkte på belastning. Tittade framåt - tittade bakåt - bilar i mängder. Började räkna...avstånd, antal, tyngd... och ...
Vi delar en bro som inte längre vill dela med sig till oss...
Vi går för hårt fram. Utan att tänka på att vi är en bland flera.
Så tänker jag också om människor. Många människor är broar mellan några, eller något, mellan idé och praktik, mellan en liten och en stor, mellan förr i tiden och framtiden. Det är klart att det gungar till ibland. Men det är en varning. Till de som inte rätt värderar brobyggen.
Anne-Marie
VIND FÖR VÅG
Tid påverkar på sikt allt. Naturen är en egen mäktig kraft. Människan är en länk i en kedja. Människan syns i förmågan att göra. Människan har skapat såväl brygga som kedja. En planka bär en människas görande. En länk i en kedja synliggör en människa förmåga att skapa. Länken mellan människa och ting påverkas av allt det som människan inte bör kunna påverka alls. Vi skulle böja oss för den insikten. VI tror oss kunna tämja såväl tid som vind, eld, vatten och jord. Vi är herrar över vissa saker, men i det stora hela, är vi herrar över ingenting.
Sommartanke från en brygga.
Anne-Marie
LEENDET i STENEN
Stenen har behållt ett leende.
Jag har behållt stenen.
Anne-Marie
LIVE EARTH ...
IF YOU WANT TO GO FAR
GO TOGETHER... said Al Gore!
Allt pekar för det gemensamma.
Vi ihop.
Du och jag.
Du och jag och andra Du och Jag.
Vi har en värld.
Den är större än sina sju kontinenter.
Inga delar gör en helhet.
Delarna är mindre än helheten.
Jag blickar ned då jag flyger över.
Något ser jag. En del av något stort.
Vår jord.
Min och din.
Och alla andra långt in i en annan tid.
Framtiden.
Dantes ord tidigare,
dagsaktuella.
försegla inte framtidens dörrar...
Anne-Marie
HOS APORNA PÅ SKANSEN
Idag var jag på Skansen, Jag skulle vara på Allsång på Skansen. Men jag hamnade inne hos småaporna - i deras burar. Där var det regnskog. Varmt, Fuktigt. Jag skulle mata småaporna med vindruvor. Jag var lite spänd. Men det var spännande. Aporna kom från alla håll. De var små. Det var tur det. Allsång på Skansen blev ingen allsång på Skansen. Jag träffade en djurskötare....
och fick följa med bakom kulisserna. Här visar djurskötaren alla frukter som aporna får. Sedan får jag lära mig massor om djurs beteende. Det var mycket roligare än det beteendet som var bland alla allsångare en bit därifrån. Jag lärde mig lite om isbjörnar, om elefanters hjärtrytm, om farliga ormar...och sist men inte minst ...
hur det kan kännas att...
hålla i en spindel...
men jag vågade inte riktigt. Jag ska få komma tillbaka och bli kvitt min...fobi...för spindlar. Men fötterna av en spindel känns som bomullstopps - sa djurskötaren vänligt.
Jag var mest glad i att aporna hoppade omkring... och landade på mig.
Jag är väl inte helt bekväm på bilden...en apa bakom mig vill bita mig tror jag...men det tror inte djurskötaren.
Jag är ändå lite spänd...men väldigt glad.
Jag är inte road av allsångsträngsel. Jag gillar mera aporna. Vara mitt i regnskogen för en stund.
Sedan lärde jag mig att om man går intill en viss dörr så rusar babianerna mot den dörren. De hoppar upp och slår till dörren. De verkade ganska starka. Babianer är mycket farliga fick jag lära mig. Samt att de har mycket gott minne. Skrämmande. Nu vet de vem jag är. Jag tittade några rakt i ögonen. Ja, ja sa djurskötaren - om du gjort något dumt hade de aldrig glömt bort dig... tur att jag var lugn och bara log då ... tänkte jag.
Så ni förstår. Detta är mycket folk. Och det var lite för trångt för min smak. Jag tror inte att jag är så mycket för det där med allsång. Men Blå Porten höll sina blåa portar öppna. Där har jag minnen. Alldeles nyss minnen. Så vi satt kvar tills de stängde igen och själva ville gå hem.
På Blå Porten var det stilla. Människor satt i nära närande samtal. De mumlade mest. Jag mumlade lite med en god vän till mig. En arbetskamrat som behövde prata och titta på apor men kanske mest av allt att hon behövde allsång. När vi tittade upp ur allt mumlande var det dags att gå hem...
Då var himlen över Stockholm så där vacker. Så vacker. Det var natt. Röd natt över Stockholm. Siluetterna träder fram. Jag beslutar mig för en lång, lång kvällspromenad. Jag tänker mycket på att jag varit med apor idag. Det gör mig glad. Mitt i alltsammans.
Godnatt, godnatt.
Anne-Marie
Jag tror att jag ska ta reda på lite om djurens beteenden. Konrad Lorentz är ett namn, forskare tror jag...om djur och eventuellt om mänskligt beteende. Jag menar allsång på skansen och aporna i burarna...något sammanlänkar dessa två fenomen... jag undrar bara vad och vilket... Ska läsa imorgon.
SKOGSPROMENAD
När man går i skogen ska man gå lungt och fint. Här är en skylt som anger ungefär hur man ska gå i skogen. Kanske inte fortare än 20 km i timmen? Men ... Jag går ju jättelångsamt när jag går i skogen. Jag behöver ingen fartbegränsning. Jag tar mig fram ändå. Lite svängar hit och dit drar ned farten. Jag gillar skyltar. Men något säger mig att detta är en överdrift.
Anne-Marie
MAJESTÄTISKT TRÄD
Mäktiga träd.
Stort.
Obrutet.
Helt.
Dött.
Omslutet av liv.
Majestätiskt.
Särskiljande.
Vi har allt att förvalta.
Anne-Marie
TÄLLBERG FORUM
Detta är Lytah från Madagascar. Han arbetar med biodiversity tillsammans med Bitte Kajler på Spånga Gymnasium, Stockholm. Samt de viktigaste aktörerna - ELEVERNA!
Dessa två - Lytah och Bitte - driver ett twinschoolproject. Detta omsluter elevernas framtida möjligheter i samspel med natur, djur och hållbar utveckling. Lytah är inbjuden att tala vid Tällberg Forum. Jag önskar honom all lycka där. Han är sig själv tillräckligt stor, kunnig och karismatisk. Han kommer förmedla sitt budskap med pondus och empati.
Twinschoolprojektet/Madagascar - Sverige kommer att utvecklas till en modell att lära av. Denna modell kan sedan överföras till andra skolor som vill utveckla en hållbarhet världen över.
Jag håller mina tankar över Lytah idag.
Anne-Marie
STEG NED - STIG NED
Östersjövatten.
Midsommarbrygga.
Vattnet är kallt.
Anne-Marie
MYROR...
kan sätta fart på det mesta.
Är de i byxorna får man röra sig. Är det myror i huvudet får man tänka. Dessa myror är inte i brallorna. Inte har någon satt dessa myror i huvudet på mig. De är inplastade med några barrstrån. Bevarade från dåtiden in i framtiden. Tänk så levande de ser ut. Det sätter lite myror i huvudet på mig trots allt. Hur plastar man in myror så där? Hur gamla är de? Från vilken skog togs de? Tänk om de är exotiska i framtiden? Det sista kändes inte så bra att tänka. Om man tänker så då uppenbarar sig hela det ekologiska systemet. Systemet är så sinnrikt uppbyggt att de flesta arter är sammankopplade till vartannat. Då är detta inte bara en bild av några myror i en plastbit - utan en påminnelse! Om livsvillkor! Om människan. Jorden. Alltet!
Anne-Marie
BIODIVERSITY - SVERIGE-MADAGASCAR - Vice verca
TVÅ VÄRLDAR MÖTS TROTS ATT VI BARA HAR EN VÄRLD.
TVÅ KULTURER MÖTS TROTS ATT VI BARA HAR ETT DU OCH ETT JAG.
TVÅ HJÄRTAN MÖTS TROTS ALLA AVSTÅND.
TVÅ TANKAR MÖTS OCH FÖRENAS.
DET ÄR INTE KÄRLEK
DET ÄR BIODIVERSITY
ANNE-MARIE
HÄR INVIGER JAN BJÖRKLUND MADAGASCARPROJEKTET
HÄR ÄR JAN BJÖRKLUND. HAN ÄR GLAD. HAN HAR FÅTT FÖRMÅNEN ATT INVIGA MADAGASCARPROJEKTET. DET SKA HAN VARA MYCKET GLAD FÖR. MER GLOBALT KAN DET INTE BLI. MER INNOVATIVA KAN LÄRARE INTE BLI. MER NATURTROGET ÄN SÅ HÄR KAN DET INTE BLI. FÖR DET HANDLAR OM MÅNGFALD. DET ÄR LÅNGT LÅNGT TILL ENFALD NÄR MAN TÄNKER MADAGASCAR.
OCH SÅ HÄR SÅG GENSVARET UT NÄR JAN BJÖRKLUND INVIGDE MADAGASCARPROJEKTET. DET ÄR MÅNGA, MÅNGA SOM FÖLJER DETTA PROJEKT. DET ÄR MÅNGA, MÅNGA SOM BERÖRS AV VIKTIGA INSATSER SOM TAR SIG ÖVER LANDSGRÄNSER - SOM SER MÄNNISKAN - OCH SJÄLVKLART - EN OCH ANNAN LEMUR. DE ÄR FAKTISKT VIKTIGARE ATT DE SYNS, LEMURERNA, ÄN ATT VI MÄNNISKOR FÅR SYNAS. VI TAR PLATS SÅ DET RÄCKER OCH BLIR ÖVER.
Anne-Marie
JAN BJÖRKLUND...ska träffa mig...fast det vet han inte om!
Idag ska jag träffa Jan Björklund. Fast det vet han inte om. Men jag vet om att jag ska träffa Jan Björklund.
Idag är det invigning av Madagascarprojektet på Skansen Akvariet. Madagascar projektet ska invigas av Jan Björklund. Jag sitter med i styrelsen för Madagascarprojektet. Så jag vet att jag kommer att träffa Jan Björklund.
Men han vet inte om att han ska träffa mig.
Anne-Marie
Läs mer om Madagascar TWINSCHOOL
http://annemariekorling.blogg.se/m_032007.html
http://annemariekorling.blogg.se/2007/june/intervju-med-lytah-madagascar-innan-tallberg-forum.html#comment
http://annemariekorling.blogg.se/2007/april/grattis-bitte-kajler-innovativ-larare-2007.html#comment
samt
www.innovativalarare.se
Idag är det invigning av Madagascarprojektet på Skansen Akvariet. Madagascar projektet ska invigas av Jan Björklund. Jag sitter med i styrelsen för Madagascarprojektet. Så jag vet att jag kommer att träffa Jan Björklund.
Men han vet inte om att han ska träffa mig.
Anne-Marie
Läs mer om Madagascar TWINSCHOOL
http://annemariekorling.blogg.se/m_032007.html
http://annemariekorling.blogg.se/2007/june/intervju-med-lytah-madagascar-innan-tallberg-forum.html#comment
http://annemariekorling.blogg.se/2007/april/grattis-bitte-kajler-innovativ-larare-2007.html#comment
samt
www.innovativalarare.se
INTERVJU med LYTAH - MADAGASCAR - INNAN TÄLLBERG FORUM
Det här är Lytah Razafiamahefa från Madagascar. Madagascar ligger långt härifrån. Men Lytah är här. Trots det långa avståndet. Lite av avståndet försvann genom tekniken. Genom datorn, genom mobilen, genom nätet. Helt plötsligt fanns där inget avstånd alls. Helt möjligt blev det då Lytah började utveckla TWINSCHOOLprojektet tillsammans med Bitte Kajler från Spånga Gymnasium. Dessa två minskade avståndet mellan två länder, mellan rika och fattiga, mellan enfald och mångfald. Nu är avståndet inget alls. Lytah är här. Bitte var där. Sverige - Madagascar! Nu ett begrepp. Nu en möjlighet för alla oss andra att lära, utveckla och spränga gränser för vad som är möjligt. Denna kväll mötte jag dem båda - Lytah och Bitte - på middag.
Lytah från Madagascar ska tala vid Tällberg Forum i år. Tällberg Forum.! Det är inga avstånd längre. På tisdag träffar jag Lytah igen. Då ska jag intervjua honom.
Anne-Marie
Gå in på
www.innovativalarare.se där du kan följa Bitte Kajlers fantastiska exempel hur man gör när man vill etablera verklig kontakt med elever, med mångkultur, biodiversity och en och annan utrotningshotad art som behöver få bli synlig innan den försvinner. Mot vår vilja.