Anne-Marie Körling Blogg

Jag skrev om ensamkommande barn i bloggen tidigare. Idag studsade jag till när jag i en svensk tidning läste
"Ensamkommande flyktingbarn". Vi måste läsa ordentligt. Vi ska se inre bilder. Vi bör tänka en stund på vad ord
betyder. Om vi sedan lägger till - läs orden högt - så hör vi hur de låter och vad de bör väcka inom oss.
Anne-Marie

I UR-programmet Osynliga spår skriver en flicka ett meddelande till sin fröken i årskurs fem. Hon skriver:

Min pappa är _ _ _.

Det hon ville skriva är

Min pappa är dum.

Tre små ord skriker på ett papper. Skriker: Se! Jag säger något till dig!
Se! Förstå vad jag vill skriva! Ordet dum kommer inte över flickans läppar. Kommer inte ut på det vita pappersarket.
Eleven har skrivit ett meddelande om sin livssituation. Fåordigt. Litet. Nästan inga ord alls. Men alldeles tillräckligt många för att väcka hoppet om att bli sedd av läraren - bli räddad. Vi måste lära oss att se! För dessa papper skiljer sig från alla de andra. Just kanske därför de är så fåordiga. Just kanske för att alla orden är laddade och mycket större och viktigare än alla andra ord. 

Hur kan vi göra? Hur kan vi se? Hur ska vi förstå?
Hur ser vi signalerna? Hur ser signalerna ut?
Här handlade det om incest.

Låt oss fundera ihop.
Anne-Marie 

www.rb.se
www.bris.se

Idag står det att läsa (Svd 21/3-07)  om ett förslag till en flexiblare skolstart för de som börjar skolan. Skolan skulle ta emot i termer av Individuellt mottagande. Detta förslag kommer säkerligen debatteras.

Nya Zeeland:
Då jag studerade på Nya Zeeland fick jag vara med om ett individuellt mottagande av en elev. Där börjar man skolan då man fyller fem år. Skolan som födelsedagspresent. Skolstarten börjar samma dag som eleven fyller fem år. Det är ett synsätt på skolan jag tycker om. Vinsterna med att ha en flexibel skolstart kan jag se som många. Att som lärare starta upp med en sexårsgrupp, eller en årskurs ett är ett omfattande arbete. Det är en lång process att skapa klassrumsklimat och organisera för lärande. Mycket av det tidiga skolarbetet handlar om att skola in elever. Vi har ju ett namn för det arbetet- just att skola in. Jag beundrar de som arbetar med de tidigare skolåren. Förskoleklasserna som har fått en god start in i skolvärlden, och de som tar vid och utvecklar grunden för de fortsatta skolåren. När jag själv hade min första etta - slog det mig hur mycket tid jag behövde för att organisera för lärandet och hur spännande mina elever tyckte att skolan var. Jag hade då 28 elever, med förväntningar och pirr i magen, nya kläder och skolryggsäckar, och alla ville ha en relation till sin lärare och sina kamrater. Jag strävade efter att så långt som möjligt ha individuella samtal och individuellt lärande med var och en av dem. De skulle under mina tre år bli läsare, skrivare, räknare, medaktörer, ansvarstagande och få utveckla goda kunskaper.
En lärare är viktig under den första tiden, och lärandeförhållandet avgörande för hur eleven ska uppfatta sin skolgång. En lärare är alltid viktig för eleverna, men starten anger också fortsättningen, allt vi gör i de tidiga åren pekar framåt och visar på möjligheter för den som lär.
Att vara på Nya Zeeland och uppleva hur de organiserar för lärandet är en av de största pedagogiska upplevelser jag har haft. Att organisera från början och låta organisationstanken vara den röda tråden, kopplat till ett medvetet innehåll om hur och vad att lära, skapar pedagogiska möjligheter och gör att jag som lärare kommer att utveckla min syn på vad att göra i en klassrumssituation.

Ett mer personligt bemötande vid skolstarten gör att den enskilde eleven aktivt kan  lära av och genom den rådande miljön och av sina klasskamrater. En nya elev lär sig av det som sker i det rum eleven träder in i. Att börja organisera en stor grupp är ett mycket omfattande arbete, men att hysa en elev i en rådande organisation gör att den nya eleven har fler modeller att härma och lära av,  välkomna in i ett redan påbörjat arbete betyder att den enskilde eleven lättare kan se och förstå den nya mijön och relationerna i den. De andra barnen gör och visar genom att de redan vet. Läraren får tid att ta emot och kan mer aktivt bjuda in den elev som börjar. Jag vill så gärna se att skolan bemöter varje elev värdigt och respektfullt, men också att läraren aktivt kan vara den undervisande och modellande vuxne som tydligt kan verka för skolans arbete, syfte och mål.

Den flexiblare starten skulle jag bejaka. Den har organisatoriska kvaliteteter som jag skulle vilja undersöka och utveckla. Barnet på Nya Zeeland börjar skolan samma dag som barnet fyller fem år. Med tårta och presenter följer den första skoldagen. En viktig dag. Men jag är inte säker på hur gammal en elev ska vara för att börja i skolan? Barn behöver tid att vara barn. Förskolan en skola att värna. Sexårs också. Tid att vara barn är något att värna om. 

Välkomnar tankar!
Anne-Marie