KROPPEN - tema i PEDAGOGISKA MAGASINET
Jag har läst ur en njutbar tidning - PEDAGOGISKA MAGASINET - och artikeln "Själen är kroppens fängelse" av Karin Johansson, en artikel jag vädjar alla att läsa:
"Vad gör idrottsämnet centralt i kroppens kultur är att
det tvingar varje barn att träda fram med sina kroppar
för att bedömas och exponeras inför andras blickar,
både under själva idrottsutövandet och i omklädnings-
rummet och duscharnas skarpa ljus. Det sker dess-
utom i en livsfas då en viktig del av identiteten,
inte mins könsidentiteten, formas på ett avgörande sätt."
Många, många tankar är tänkta av mig då jag läst denna
text, jag har inte sprungit över den, bara känt igen mig
som en gammal elev, och återigen, sett det som
beskrivs i verkligheten. Denna artikel sätter ljus på
såväl norm och normalitet utifrån en kropp och dess
ideal, format av tid och tidsanda.
Många elever har en självkritisk syn på sin kropp, och
utsätter den därmed för påfrestningar - inte äta, röra
sig oändligt mycket, rätta kläder, rätt stil - rätt,,,rätt...
rätt och det är inte läraren som sitter med rödpennan
och bockar av i kanten...
det sköter eleverna i verklighetens hierarkier.
Detta är ett väldigt område - och gränserna för ansvaret
flytande - mellan reklamjägare, skolpersonal och slutligen
föräldrarna. Vad göra? Hur göra?
Låt oss undra ihop?
Anne-Marie
"Vad gör idrottsämnet centralt i kroppens kultur är att
det tvingar varje barn att träda fram med sina kroppar
för att bedömas och exponeras inför andras blickar,
både under själva idrottsutövandet och i omklädnings-
rummet och duscharnas skarpa ljus. Det sker dess-
utom i en livsfas då en viktig del av identiteten,
inte mins könsidentiteten, formas på ett avgörande sätt."
Många, många tankar är tänkta av mig då jag läst denna
text, jag har inte sprungit över den, bara känt igen mig
som en gammal elev, och återigen, sett det som
beskrivs i verkligheten. Denna artikel sätter ljus på
såväl norm och normalitet utifrån en kropp och dess
ideal, format av tid och tidsanda.
Många elever har en självkritisk syn på sin kropp, och
utsätter den därmed för påfrestningar - inte äta, röra
sig oändligt mycket, rätta kläder, rätt stil - rätt,,,rätt...
rätt och det är inte läraren som sitter med rödpennan
och bockar av i kanten...
det sköter eleverna i verklighetens hierarkier.
Detta är ett väldigt område - och gränserna för ansvaret
flytande - mellan reklamjägare, skolpersonal och slutligen
föräldrarna. Vad göra? Hur göra?
Låt oss undra ihop?
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback