Tidsbloggsinlägg
- Men Anne-Marie, hur fort skriver du ett blogginlägg? frågar den som ser mig skriva.
- Väldigt fort, men jag har skrivandet klart i huvudet. Jag skriver ut det jag tänkt ut. Någon minut bara så är det klart. Men då är inte tänktiden inräknad. Jag behöver en bild, fotografi, något jag sett för att få fatt i orden. Bilden är avgörande för mig. Jag tror jag skriver med min kamera!
- Aha, kan du läsa upp det du skrivit? frågar den som vill lyssna.
- Ja, absolut. Vad vill du höra? säger jag.
- Något, vad som helst, läs med din berättarröst, jag lyssnar, säger den som vill ha texten i öronen.
- Då väljer jag... den här!
Anne-Marie,
Någon timme senare;
En person ringer mig och ber mig läsa upp inlägget om THE CRYING DAY. Vilket jag gör. Lyssnaren lyssnar - och säger - Du borde läsa in dina berättelser så man hör hur de låter, även om den där först börjar i sorg så är den ju inte sorglig vilket man hör i din röst - du vill åt något annat - och jag vill ha dina betoningar och din berättarröst. Du är ju din berättelse, vilket hörs då du läser upp. Hur kan du fixa en ljudupptagning och lägga ut den på bloggen?
Ja... hur gör jag nu det?
Kommentarer
Trackback