Utan ord
Varje ord har förlorat sin horisont. Jag kan inte skriva något idag!
Anne-Marie
De något nötta
Det finns något vackert i det nötta.
Att vara lite nött.
Det är bättre att vara en aning nött än att vara avskavd.
Anne-Marie,
som undrar över ordet nött.
Konstigt ord när man skriver det, när man läser det.
Spikens ovilja
Spiken har en funktion. Att slås in för att hålla något samman. Det är mer spännande när spiken letar sig ut och släpper iväg det som ska hållas på plats. Jag förundras över hur en spik kan leta sig ur något och inte finna sig i sin plats. Det handlar kanske mer om att något i det stora hela som inte längre håller. Men den lilla spiken är en påminnelse om att det är dags att se över någonting. Och det med omsorg.
Anne-Marie
Anne-Marie
Himmelska övergångar
Det är roligt att vara på andra platser. Speciellt om man ska gå över gatorna. Då får man se upp. Om man ser upp ordentligt så ser man skyltarna för en eventuell övergång. Jag såg noggrant på skyltarna, för jag är väldigt, väldigt vilsen och totalt utan riktning och gps, så jag tittade och tittade. Dessa två övergångsskyltar hängde så högt upp att det nästan var svårt att se att det också var två olika gubbar som gick över. En gubbe var en aning spänstigare än den andre. Den ena var lite mjukare i stilen. Men som sagt. Jag gick inte över där. För om de kan ha två olika gubbar för att visa att man kan ta ett himlasteg över denna gata ryckte jag en aning på axlarna och tänkte - varför inte en skylt med en kvinna som hoppsar över till andra sidan.
Anne-Marie
Anne-Marie
Stockholm ler!
Vattnet, vågorna, fåglarna, speglarna, stigarna, grusvägarna och broarna får sammanfatta några delar av promenaderna runt Stockholm. Så gratis är alltsammans. Så tillgångande om man får göra om tillgångar till något man promenerar på - tillgångarna!
Jag har en lärarkollega, vi vandrar Stockholms vatten runt varje dag, så pratar vi om allt annat än väder och vind. Igår så njöt vi solen, himlen och samtalet. En man stoppade oss - får jag störa? Självklart svarade vi. Den nitiioåriga mannen var också på sin sedvanliga runda. Han läste en dikt för oss, en dikt av Harry Martinsson.
Dikten var omslutande vacker.
Han log.
Det gjorde Stockholm också.
Log!
Hemma stod kaffet och väntade svart!
Jag log!
Anne-Marie
Jag har en lärarkollega, vi vandrar Stockholms vatten runt varje dag, så pratar vi om allt annat än väder och vind. Igår så njöt vi solen, himlen och samtalet. En man stoppade oss - får jag störa? Självklart svarade vi. Den nitiioåriga mannen var också på sin sedvanliga runda. Han läste en dikt för oss, en dikt av Harry Martinsson.
Dikten var omslutande vacker.
Han log.
Det gjorde Stockholm också.
Log!
Hemma stod kaffet och väntade svart!
Jag log!
Anne-Marie
Vägdelande
Det är en tydlig vägdelning mellan attraktionsplatser och avskrädesplatser. Så ska det kanske vara men jag blir full i skratt.
Anne-Marie
Ledigheten och rasten
Underbara lediga rasten. Det är så här det ska se ut. Varför får vi så sällan se den. Den där rasten, vilan ifrån, pausen som faktiskt betyder oändlig mycket för alla oss som ska svetsas samman i uppgifterna. Jag kunde inte motstå att ta den här bilden, det är lunch, och det är rast. Jag spatserade förbi. Log hela jag.
Anne-Marie
Anne-Marie
Tidsförflyttning i nutid
Fotografiet idag vittnar om en slags tidlöshet. Var alla? undrar man då man går omkring och stadsbesöker för första gången sedan barndomen. Inga matställen öppna: serveringarna lyser stängda och har ihopknölade stolar knölas ihop i travar, gatorna tomma, bilarna stillastående vid utkantsparkeringarna, skrattmåsarna larmar. I den nationella pressbyrån står den ensamma expediten och drömmer sig bort. Var är alla? undrar jag och hon har inget annat svar än att alla är borta. Jag avslutar alltsammans med ett fotografi. Fotografiet har jag manipulerat en aning med, lagt på en slags femtiotalsfotografifärg, och mina mjuka gummisulor tycks eka i asfalten. Det är så tyst.
Anne-Marie
Anne-Marie
Drippen dropp och droppen drapp
Regn och nederbörd.
Anne-Marie
Skyddat läge
Regnet slår mot fönstret. Utanför syns parasollets skydd över bordet. Vinden kastar in regndropparna inunder. Så trots ett tak blir allt blött inunder. Där jag står, innanför, är skyddat läge. Jag anar blåsten, dropparnas tyngd och de blöta skorna. Det viner i husets ventilationstrummor och plåttaken fortplantar regndroppstakterna. Innanför står jag.
Anne-Marie
Anne-Marie
Spöken på ljusan dag
Dagens axplock av fotografier efter en promenad runt i Stockholms utkanter. Promenaden ackompanjerades av ett tungt regn, väsande vindar i grönskande blad, och allt jag tänkte på var ungars längtan efter spökhistorier som är lagom läskiga ... men tillräckligt läskiga för att skrämmas lagom.
Anne-Marie
Anne-Marie
Helgens gatukonstpromenad
Några fotografiska inslag från en liten runda i Stockholms stad.
Anne-Marie
Speglingar av stadsbilden
Bilplåt är återspeglande. Det blir en annan stadsbild.
Anne-Marie
The image of language
Jag tycker vi kan tala om och medvetandegöra bilden av språket. Nu är det fel att tala om något på engelska som ska uttryckas på svenska. Men detta språk handlar inte bara om bildspråket. Det är något annat jag vill åt. Mer om språket som bild. Jag funderar. Det kanske finns kriterier inom bildspråket också. Huvudsaken är att vi talar och medvetandegör det starka uttrycket som bild och text skapar och att vi vänder och vrider på det mesta får presenterat för oss.
Anne-Marie,
som tycker det är oändligt viktigt att vi funderar, mindre viktigt med färdiga och serverade svar.
Vattenpölen och himmel blå
Jag strosar fram i min storstad. Människor slinker hit och dit, ur blomsteraffärerna syns buketter trippa ut med kärleksbudskap. Det är morsdag och Pingst, eller är det pingst? Systembolaget har en kö som ringlar sig ut på gatan. Det är kö. Jag anar något stort. Under det blå och i vattenpölens klarhet syns den höga himlen. Kan det vara möjligt? tänker jag. Kan det verkligen vara möjligt? Jag fortsätter gatan fram. Funderar hela vägen hem. Är det möjligt?
Anne-Marie
Anne-Marie
Skällande pip
Det är ganska sorgligt att vara uppklädd till fest och inte uttrycka något annat än morr och skäll. Stackars skyltdocka som inte kunde säga ett pip. Morr! sa jag tillbaka så vänligt jag kunde.
Anne-Marie
Anne-Marie
Fikalandskapet
En storstadmänniska är jag. Jag ser över landskapen som människan skapar. Idag har jag orienterat mig mot fikalandskapen. Karta och kompass tog mig en liten liten liten promenad runt hörnet. Här slog jag mig ned med en vän. Vi satt nära och diskuterade livet under det att självaste livet strömmade förbi oss. Ibland tittade vi upp och tänkte - tja... så kan det också vara...
Anne-Marie,
som fortsätter sin pedagogiska gärning imorgon. Idag är det mer privata funderingar om allt och ingenting.
Jättekonstiga tomater
Det är roligt att lära sig - även om det bara handlar om att trycka på tangentknappar och använda ögonen och bedöma resultatet. Det gör ingenting att det är lite enkelt. För jag kunde det inte innan jag prövade. Även om det bara var att trycka lite på tangenterna...
Anne-Marie
Anne-Marie
Jag är kär i Folke!
Anne-Marie,
som idag inser att jag är kär i Folke!
Detaljer är försvinnande små
Detta är en gatubrunn. Kanske dumt att säga. För det står att det är ett lås. Om det är ett lås är det svårt att gissa på brunn. Men det gör detsamma. Det är en detalj i det stora hela.
Anne-Marie