Klassrummet från dåtiden - more of the same today



Det är skrattretande.

På vissa platser får man möjlighet att besöka ett klassrum från förr i tiden.
Man sitter då i raka bänkrader.
Bänkarna vända mot svarta tavlan.
Kartan finns ihoprullad och en rem hänger ned så man kan dra ned kartan och visa upp världen. Kanske man bara kan visa upp Sverige.
Det kan finnas ekonomi som gör att världskartan bara finns för de äldre barnen.

Det finns fönster ut mot det närmaste utanför.
Det finns en kateder längs fram i klassrummet.
Det finns teckningar som barn kan ha fått måla.
Hur teckningarna är målade beror på pedagogiken.
Är teckningarna lika varandra är pedagogiken formgivande och strikt normgivande.
Barnen i klassrummmen från förr har penna och papper att skriva på.
Läraren har en pekpinne att vifta hit och dit med. Ibland peka på ett barn som i denna miljö kallas elev.
Förr i tiden fick läraren slå in ett och annat i eleven.


Men oj oj oj - tänker jag:

Idag ser klassrummen ut så också.
Från begynnelsens klassrum till det nutida är det inte så märkbar skillnad.
Men om man tittar ut genom klassrumsfönstren så pinnar tiden på - kräver uppmärksamhet - ritar om alla kartor - förändrar naturens gång - tekniken möjliggör för papporna och mammorna att hålla livlig kontakt med sina barn då de sitter i skolan och ser fram emot - läraren.

Jag hade velat skriva - ser fram emot framtiden.
Men jag kunde inte riktigt det.

Välkommen till mitt dåtida klassrum.
Jag gör allt jag kan med små medel att synliggöra samspelet med nutiden.
Jag vride bänkarna åt helt annat håll. Det är en slags början.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Annika Hammer

Hej Ann-Marie!



Detta faktum visar ju verkligen vilken trögt gigantiskt fartyg skolan är; då man väl lagt om kursen tar det tid innan fartyget svänger mot nya mål! Skolan är allt för mycket av skyddad verkstad - "skyddad" från verkligheten där ute - livet!

Hur många människor finns det inte som har misslyckats i skolan; sett sig som riktiga "losers", men sedan - då de kommit ut i verkliga livet - klarat sig bra, kanske t o m gjort succé inom något område. D v s om inte skolan fått dem att förlora hoppet om framtiden, så de ger upp och hänger sig åt något mer destruktivt.

Hur många av oss vuxna skulle acceptera att sitta och arbeta i en trång sal, tillsammans med 25 andra. Hur många av oss skulle orka ställas inför uppgifter vi vet att vi har svårt att klara, men ändå tvingas utföra inför dessa 25 andra - varje dag. Varför finns "tydlig handstil" inskrivet som mål för åk 3, när dessa människor på sin höjd kommer att skriva handligslappar för hand?

Tack för en intressant blogg! Jag läser en bit i taget...// Annika

2010-07-12 @ 08:55:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback