Anne-Marie Körling Blogg

Tomt bagage i klassrummet

Idag går jag ganska tom in i min undervisning. Det är också ett förhållningssätt. Jag har en plan men inbjuder eleverna att delta. De sprudlar av viljelust. Den lust som Mr Bill Gates talade med oss om då jag besökte Microsoft och Seattle. Mr Bill Gates talade om det absoluta bemötandet en lärare i västvärlden måste erbjuda eleverna - bekräftelse på vilja, lust och deltagandet - motivationen helt enkelt. Om eleverna inte är motiverade så äger knappt något lärande rum. I övriga världen törstar elever efter skola, efter lärandet, efter möjligheterna skola erbjuder. I västvärlden är skola en plikt. Lusten försvinner. Jag tänker - hur hittar vi motivationen? Hur ser vi den? Hur förhåller vi oss till den? Vad tillåter vi? Hur möter vi upp? När säger vi nej? Hur ofta säger vi nej till elevernas vilja att ingå och utveckla och forma och delta och bringa aktivitet i verksamheter? Hur gör vi tänk av det eleverna gör? Hur är vi som bekräftande lärare?

Får vi?
Kan vi?
Jag vill!

säger mina elever allt som oftast.

Anne-Marie,
jag brukar svara - SJÄLVKLART!

Det är kring detta som min c-uppsats tar upp. Du satte liksom fingret på kärnan i mina tankar.

Jag skriver om elevens egna tankar kring motivationen inom skolämnet naturvetenskap men även hur det kommer sig att de inte ser en koppling mellan deras vardag och skolan just inom naturvetenskapen. Där kommer motivationen in. Det de tycker är intressant och kommer från dem själva ger de tid och inhämtar på så vis kunskap på olika sätt. Men i skolan är det bara tråkigt. Det häpnadsväckande är att det kan handla om samma sak. Eleven kanske tycker om att fixa med gamla bilar eller mopeder och håller på att koppla om strålkastarna och kan alltså en hel del både om elektricitet och ljus, men när det kommer till skolan ser inte eleven att det är det h*n gör på fritiden hemma i garaget. Jag har kommit fram till att det delvis har med motivation att göra.

Marie, tack för gensvar. Och åh så spännande. Skulle du vilja dela med dig av din uppsats läser jag den gärna. Med alla vänligheter, Anne-Marie