Självskrivande gensvar på undervisningen
Räds inte svordomarna då ni läser den text eleven har skrivit.
Eleven diskuterade med mig om betydelsen av att ha svordomarna med i texten:
- Vissa författare har det, påpekar eleven, som hänsynstillägger; men läs inte upp den här högt, det är svordomar ju.
Jag tycker textens dramatik är stor och jag har läst denna text flera, flera gånger. Jag har läst den högt för att lyssna till hur elevens text låter i min högläsande mun. Så gör jag då jag tänker och reflekterar kring elevers texter. Just detta att högläsa dem för sig själv utvidgar förståelsen för elevens text och gör den mer litterat.
Jag brukar läsa elevens texter högt för eleven också. Då hör eleven hur deras ord blir gensvarade på. Denna elev ville inte höra mig läsa den här texten, på grund av svordomar, men jag läste den så att eleven fick den i mänsklig form.
- Jag var tvungen att skriva så här, jag var lite arg, och jag har skrivit av mig det arga.
Eleven har sin penna, sitt tänk och sitt ansvar. Flera gånger diskuteras svordomarna, och flera gånger talar eleven om att eleven inte vill höra dem. Men svordomar finns runt våra ungar, vare sig vi vill det, vare sig de vill använda dem och ibland kliver svordomarna in över tröskeln till elevens skrivande alster.
Anne-Marie,
som tycker mycket om att diskutera språkligheter med mina elever. Allt vi talar om, diskuterar, utvecklar bidrar till språklig medvetenhet och omsorgstänk kring läsare och mottagare. Om vi inte diskuterar är språkanvändandet omedvetet och skapar därmed inget lärande eller omsorgstänk om läsaren.
Eleven diskuterade med mig om betydelsen av att ha svordomarna med i texten:
- Vissa författare har det, påpekar eleven, som hänsynstillägger; men läs inte upp den här högt, det är svordomar ju.
Jag tycker textens dramatik är stor och jag har läst denna text flera, flera gånger. Jag har läst den högt för att lyssna till hur elevens text låter i min högläsande mun. Så gör jag då jag tänker och reflekterar kring elevers texter. Just detta att högläsa dem för sig själv utvidgar förståelsen för elevens text och gör den mer litterat.
Jag brukar läsa elevens texter högt för eleven också. Då hör eleven hur deras ord blir gensvarade på. Denna elev ville inte höra mig läsa den här texten, på grund av svordomar, men jag läste den så att eleven fick den i mänsklig form.
- Jag var tvungen att skriva så här, jag var lite arg, och jag har skrivit av mig det arga.
Eleven har sin penna, sitt tänk och sitt ansvar. Flera gånger diskuteras svordomarna, och flera gånger talar eleven om att eleven inte vill höra dem. Men svordomar finns runt våra ungar, vare sig vi vill det, vare sig de vill använda dem och ibland kliver svordomarna in över tröskeln till elevens skrivande alster.
Anne-Marie,
som tycker mycket om att diskutera språkligheter med mina elever. Allt vi talar om, diskuterar, utvecklar bidrar till språklig medvetenhet och omsorgstänk kring läsare och mottagare. Om vi inte diskuterar är språkanvändandet omedvetet och skapar därmed inget lärande eller omsorgstänk om läsaren.
Kommentarer
Postat av: Mats
Vackert, kraftfullt och poetiskt!
Jag hör till dem som anser att svordomar hör till språkets kryddor och i-n-t-e är ett fattigdomsbevis.
Dessutom skiftar det ganska snabbt över tid och mellan kulturer vad som är fint och fult.
Konstigt nog har det gamla fina ordet "röven" hamnat i vanrykte...
Postat av: johanna
Jag gillar det starkt. Han har både stilistisk känsla, och medvetenhet om det egna stilistiska valet. Svordomar är bra, jag håller med Mats helt och hållet. Krydda på. Hela texten är ju elektrifierad av den här killens ordval. Storslaget. Jag gillar särskilt öppningen. Det första jävlar slår liksom spiken i kistan.
Trackback