IT-mamman besöker Körlings klassrum
Jag är här nu. I Anne-Maries klassrum. Äntligen.
Efter en tidig uppstigning i morse kom jag intuffande med pendeltåget och letade mig sedan fram till klassrummmet. Anne-Marie väntade med lite fika som hon köpt från barnens kafé.
En efter en kom sedan barnen indroppandes och satte igång att jobba. Tysta, småpratandes och fokuserade. Det var som på TV! Ja, ni som har sett Anne-Maries klass i UR:s TV-program vet att eleverna kommer igång med sina arbetsupgifter med en gång.
Jag blev djupt imponerad av det jag såg. Några elever satte igång att läsa engelska och att lyssna på varandra. Andra läste ihop med Anne-Marie och diskuterade texten vidare och vidare mot nya intressanta mål. Det var individuell undervisning, vägledd undervisning och storboksläsning. Jag såg ett arbete som inkluderade eleverna, ett arbete där de är delaktiga och där deras lärande är viktigt. Jag brukar vara en kritisk granskare, en som funderar över hur saker och ting kan förbättras. Här behövde jag inte vara kritisk. Jag lärde mig om lärande. Hur det är när det fungerar.
Det jag slogs av var att eleverna verkade tycka det de gjorde var så viktigt. De fokuserade. De ville mer. De har en lärare som tar dem på allvar, som uppmuntrar och som frågar efter mer.
Det är på riktigt. Inte bara på TV.
Tack för att jag fick komma!
//IT-mamman