Kaffekoppen

Det är detaljerna.

Jag ser en kaffekopp i ett kök.
Detaljen är just denna kaffekopp.
I det stora hela ingenting.
Denna kaffekopp stod på min mammas köksbord.
Hon var bortrest och skulle komma hem.
Hon hade lämnat allt i en slags trivsam återvändarhemröra.
Kaffekoppen vittnade om morgonkaffet och hasten med vilken hon lämnat sitt hem.
Några svarta droppar i dess botten.

Kaffekoppen var den sista länken mellan henne och mig.
Hon omkom på Östersjön.

Jag vet att det var kaffekoppen som fick mig att inse att hon var borta.
Ingenting annat. Denna påtagliga närvaro som kaffekoppen omslöt
skapade ett tomrum större än någonting annat.


Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Jos

Jag är besatt av de här kvarlämnade vardagligheterna. De är så märkliga. Patsy lämnade en fimp i askkoppen och whiskeyglaset. Jag önskar jag mindes mer av allt runt mormor. Mest minns jag skåpet med gåvorna. Alla ännu outdelade presenter. Annars minns jag absolut ingenting av den där tiden, annat än bilden av de där orangea bojarna i vattnet och patricio och erik med blommorna. Det skulle kunna ha varit tio år av sorg, eller ett halvår, jag kommer inte ihåg. Men jag tycker att det är fint när du skriver om det. Jag saknar dig så mycket, och älskar dig ännu mer.

2009-05-15 @ 23:35:56
Postat av: Anonym

Jag sträcker fram en hand mot dina ord, lägger en hand mot dina ords yta - och ger dig tillbaka just det jag önskar ge dig. A-M

2009-05-16 @ 06:59:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback