Ideglädje och tystnadsplikt
Och så tystnade jag. Och är fortfarande tyst. Min lust dog, och min vilja att vara kvar där jag var försvann, och jag for hem och sitter där jag sitter. Frågor på det besvaras inte. End of story.
Anne-Marie
Hoppas att lusten återkommer. Vad som nu än hände
Förstår att lusten och viljan försvinner ibland och att man ibland blir riktigt besviken. Du ska vet att du är en toppen fröken!
Nu är det visst din tur att komma till min balkong och få styrketårar.
Jag tänker på Jesper Juuls ord om läraren i klassrummet - det är alltid den vuxne som ansvarar för kvaliteten. Jag tänker att ansvaret för eleverna är den vuxne. Därmed vill jag säga - ingen skugga över elever... någonsin. Lärandet i klassrummet är en komplex verksamhet. Barn har sin rätt att utvecklas där - de vuxna sina uppdrag att förvalta - och detta omsluter kunskaps-och människosyn. Vilket är en aktivitet. Ständigt pågående sådan.
Jag tackar Dig A för balkonginvitationen - och kommer då jag är mer sprituell, Annicka för responsen och inblicken, och till LenaA vill jag säga - jag har en idé - och den idén har mina elever nu fått - därför är jag hoppfull om det kreativa och om den lärande lusten.
A-M
Jo, jag minns - då någon gång en elevs kommentar (eller handlande), fick mitt blod att isas -och min mun att förseglas. Finns kvar 20 år efteråt. MEN fler skratt och glädjetårar däremmellan....