GENRER är en ORDNING
Att förstå en genre är att skapa en slags ordning.
Vad är det jag kan förvänta mig?
En slags rubrik på ett innehåll.
Medvetenhet om genrer bidrar också till kritiskt tänkande.
Genren kan ses som en kategorisering av budskapen...
Jag läser just nu boken TIDSKRIFTSDESIGN av Eva Jais-Nielsen. Det är en ... ja... en faktabok, tänker jag. En bok om hur att förstå en hel tidnings uppbyggnad, form och hur allt syftar till att kommunicera med läsaren. Först gäller det ju att locka läsaren till sig - med omslag, puffar och välkänd logga.
Men jag läser om bilder, fotografier och illustrationer.
Ett fotografi i en tidning kan delas in i fler genrer:
Faktabilder
Faktadokumentära bilder
Dokumentära bilder (reportagebilder)
Prosadokumentära bilder
Prosabilder
Poesibilder
Prosapoetiska bilder
Naturbilder
Det som är viktigt att känna till är att genrer har en tendens att försvinna in i en annan genrer och att genrer blandas samman och skapar en ny genre. Här talar vi fotografi och genrer - ämnet är alltså gigantiskt stort.
Vad är en matematikbok? Hur definierar vi den? Vilken genre? Varför det?
Anne-Marie
Jag tänker att genrebegreppet är en sorts överenskommenlse mellan avsändare och mottagare - fokus ligger alltså inte själva texten (eller bilden som semiotikerna också kallar text)
När någon säger sig arbeta dokumentärt är det ett försök att intaen position av sanningssägeri och en vädjan om att bli trodd:
- Se på mig, jag har ärliga avsikter!
Men en matematikbok... pedagogiken har ju en egen öppet instrumentell arena. GÖR SÅ HÄR SÅ BLIR DET BRA!
Kanske finns det andra gränsformer som inbjuder till egna upplevelser, eget tänkande och egna tolkningar?
Matematik som poesi?
Jag funderar kring skillnader bara kring "områdesbeskrivningar":
en matematikbok
en bok om matematik
en bok kring matematik
en bok om hur vi kan använda matematik
ett häfte i matte
ett häfte om hur man kan räkna.....
Vilka skapar lust? Motstånd? Skräck? För vilka?
Ja, ja - orden gör skillnad! Som alltid!