EN MYSSE skrev ASTRID - en keps skrev Körling
Om kepsar och mössor
Anne-Marie
Igår läste jag på löpet om en 9-åring som hade skallat sin lärare på näsan efter att läraren hade bett eleven om att ta av sig mössan. Många tänker nog "stackars lärare" och "dagens ungdomar". Jag tänker - vart ligger fokus i skolorna? Och så tänker jag - hur demokratiskt är det att tvinga elever till att ta av sig en del av sin identitet?
Många lärare idag har missat hela poängen. Mössor, kepor, sjalar, bandanas osv används inte för att det är kallt eller för att hålla borta håret. De är en markör för vad man står för och ett sätt att markera - visa sin identitet. Uttrycka sig. När jag läste didaktik på LHS hade jag en lärare som bad mig att ta av mig mössan. Inför hela klassen. Vilken kränkande handling.. Och han hade missat hela poängen. Min mössa visade vem jag är. Den var stor, turkos och virkad i angora. Den var en del av min identitet. Jag hade lust att skalla honnom. Men det gjorde jag inte. Därför att jag inte är en 9-åring som är trängd och inte mår bra i övrigt.
Jag hade en diskussion med min pappa en gång. "Hur kan man sätta ett barn till den här onda världen" hade jag sagt en gång när mitt sinne kändes mörkt. "För om världen är ond måste man fylla den med goda människor så det onda inte vinner" sa min pappa till mig då.
Det kan kännas långsökt att prata om ovanstående när diskussionen gäller mössor men i det fundamentala är det samma regler som gäller även här. Jag läser till lärare. En av anledningarna till att jag valde det var att jag hade själv stött på så många dåliga lärare när jag var elev. Diktatoriska maktutövande lärare som inte var lärare för att de hade en hunger efter att dela med sig av kunskap och hjälpa unga människor till att hitta visdom utan bara hade blivit det för sin egna lust att kunna utöva makt. Det är kanske inte helt sant men i mångt och mycket var det den bild jag fick av dem när jag gick i skolan. Därför (en av många anledningar) valde jag att läsa till lärare. För att dra mitt strå till stacken och fylla en plats med människa som inte hungrade efter makt utan snarare ville hjälpa de unga människor som sitter och väntar på att någon ska hjälpa dem komma till insikt. En lärare som blivit lärare för deras skull inte sin egen.
För det är trots allt det vi är ute efter. Att hjälpa unga människor med vår pedagogik och se till att de finner den kunskapstörst vi en gång fann när vi valde det här yrket. Det är därför det känns så fel att möta lärare som kräver att elever ska ta av sig mössorna. Alla regler jag stöter på när jag är ute på praktik ifrågasätter jag för mig själv. Ser jag en lärare förbjuda en elev något blir min första tanke "påverkar detta den pedagogiska situationen?". Är svaret nej på den frågan skriver jag mentalt upp regeln i mitt huvud som en av många som jag inte kommer tillämpa. För vad är vitsen med alla dessa regler? Vissa av dem är bra. Att inte ha mobiltelefonen igång under en lektion är ändå en försvarbar regel då det stör det pedagogiska arbetet. Men mössreglerna finns det inga sådana argument för. Det är en artefakt från ett samhälle som rådde för en lång tid sen. Och de lärare som genomtvingar dessa regler, för att deras egna ramar säger åt dem att göra det, är bara makthungriga despoter.
Om vi tänker på det. Stör mössan tankeprocessen hos eleven? Nej det värsta som händer är att eleven kanske blir varm om huvudet... Snarare så är det så att regeln att han/hon inte får ha mössa på sig det som kommer störa arbetet. För risken är att den elev som blir tillsagd kommer sitta där, känna sig kränkt och inte kunna tänka på något annat under hela dagen. Allt arbete jag som lärare gör efter den tillsägelsen kommer vara förgäves för den eleven. Är priset för den prestigesegern högt nog för att ta risken?...
Nej... Inte i mitt klassrum. Där vill jag att atmosfären ska spegla eleverna för att jag ska kunna arbeta så mycket som möjligt med att hjälpa dem på vägen mot lärdom. Gamla prestigeregler har därför ingen plats i skolan.
Tack för att jag fick skriva av mig
//
Linus
aka
Malins ständiga bollplank ;)
Hej Malin och Hej Linus,
Jag förstår att ni har mycket att tänka kring då det gäller skolan, kunskapen och hurvida regler är till för reglernas skull eller om de fyller en funktion och därför tillämpas.
Det ska vara en levande diskussion i skolan - hur vi är mot varandra, hur vi upplever olikheter som rikedom, att nytänkande har en plats i skolan, att elevers vilja att utvecklas stärks. Vi har en mängd saker att genomföra och i det godas tjänst, så därför är det också viktigt att orda om regler stöttar och stärker lärandet, och regler som inte påverkar alls, och regler som handlar om hur vi är tillsammans i en grupp.
Jag vet att många unga lärare inte ens ser mössor och kepsar då eleverna har dem på sig - då dessa unga lärare faktiskt själv tillhör generationen mössbärare - och tänk - också de blev lärare! Är det inte fantastiskt.
Jag har gärna en möss och kepsdiskussion om det är så att det faktiskt gagnar oss i skolan, men hitills har jag bara funnit att den inte gör det.
Jag har till uppgift att följa de regler vi gemensamt sätter upp för vår skola, men jag är också beredd att diskutera dem.
Jag vill alltid ha en pedagogisk förklaring - och hitills har jag inte mött en sådan. Och gudarna ska veta att jag ibland funderar på fenomen och hurvida mössan ska av eller inte - men ju mer jag grubblar - dessto oftare hamnar jag i pedagogiska dilemman - hur vi ska förstå ett matematiktal, eller hur diskussionen gick på engelskan, eller vad just den och den eleven ska få uppleva av utmaningar. Då glömmer jag regeln om mössa. Och arbetar gladeligen på i godan ro. Det rör sig i mina elevers huvuden. Och det gillar jag.
Anne-Marie