Anne-Marie Körling Blogg

DEN LÄRANDE TRAPPAN

Jag tror inte på kunskapsutveckling som steg eller avsatser, trappsteg eller höjdförklaringar där högst uppe stegen är målet. Jag tänker att kunskap och erövrandet innebär en slags förflyttning men inte i form av ett trappsteg upp. Nej, kunskapsutveckling har en mycket märkligare rörelse. Det kan vara så att man gräver där man står... och genom själva fördjupningen förskjuts förståelsen i annan riktning. Om man använder sig av trappan som metafor kräver förståelse att man tar några kliv tillbaka, går tillbaka. Då nya saker problematiserar det man redan kan händer det obehagliga att man upplever sig som totalt okunnig. Ser vi trappan som en kunskapsutvecklande bild så måste vi tillåta att den lärande får springa fram och tillbaka i trappan. Ibland ganska högljutt också, ibland med små lätta steg, precis som om man glömt något därnere... och behöver springa ifrån för att hämta det.

Anne-Marie

Du skriver så härligt! Jag riktigt hör hur det låter i trappan...någon liten barnafot halkar ner och det gör riktigt ont, en större fot tar två trappsteg med ett kliv... och vad gör fröken? Hon står där med fötterna på olika trappsteg, iakttar, fångar upp, tröstar, hejar på. Och hon konstaterar att man ska ha rejält på fötterna för att kunna stå stadigt.

När jag läste Svenska som andraspråk läste vi forskning som visar att språkutveckling inte är ett rakt spår. Man provar, verkar kunna något, experimenterar och verkar ibland ha halkat tillbaka i sin utveckling. Men det är nödvändigt för att våga vända och vrida och gör det till sitt. Tillbakagång kan visa på lärande. Intressant!