Anne-Marie Körling Blogg

Maskinskrivningämnet - I VERSALER!

Maskinskrivningsundervisningen har satt spår i mig. Faktiskt bidragit till min utveckling och min förmåga.


Jag är överlycklig över min praktiska skrivförmåga och minns med tacksamhet min petiga lärarinna i maskinskrivning. Där och då handlade undervisningen om den rätta fingersättningen över tangentbordet, hållningen för att orka skriva och slå ned bokstäver på tompappret, förmågan att skriva utan att titta på tangenterna, blindskrivandet och det korrekta resultatet. Jag talade tyst om att jag tyckte om maskinskrivningen.

Idag har jag mycket, mycket stor användning av mina kunskaper. Jag kan följa med föreläsningar och skriva av, skriva ned och skriva till saker och ting genom att bara titta på föredragshållaren, bildspelen med ord och meningar jag gärna vill behålla. Jag skriver snabbt och behöver inte tänka på hur och att jag skriver. Jag koncentrerar mig på vad jag ser och lär mig.

Jag fick också förmånen att pröva den elektriska skrivmaskinen som under min skoltid gjorde små innovativa steg in i människors verklighet.

Frågan är om inte den första undervisningen skulle vara tangentbord och den motoriska lek som fingrarna kan göra för att forma ord... istället för den finmotoriska pennföringen att i ett papper forma ett väldigt snyggt A.

Anne-Marie,
som också gillar att pekfingrar som fingrar fram bokstäver

Visst är det underbart i vuxen ålder att ha just de kunskaperna.



Vet att omgivningen var klart skeptisk till att jag, som naturvetare och tekniker, skulle gå något så fjolligt som skrivmaskinskurs. Det var ju bara de som skulle blir sekreterare som gjorde det. Ack vad fel de hade och vad tur att man vågade bryta tabun....



Från att skrivit prydligt för hand. Utan att pennan svor, formuleras tankarna numer under fingrarna när man sätter dem på tangenten. Inte behöver man heller tänka på var de befinner sig på tangentbordet.



Och med ordbehandlingsprogram behöver man inte tipex heller. Med de mekaniska och elektriska dito var man ju tvungen att jobba som det var värsta fetaste renskrivning man gjorde....



Så världen är underbar. Ibland blir man faktiskt sugen på att pekfingra...och då ser man att den möda man la ned på välskrivning fortfarande finns kvar....



Dock, ack vad suddiga tankarna blir utan tangentbordet.....

Hi hi, bryt tabun, A-M

Nästa gång jag har en etta så vill jag pröva Arne Tragetons idé om skrivinlärning. Ut med penna och papper och in med tangentbord och dator. Det är dags för en förändring i läs och skrivinlärningnen. Fler datorer och en interaktiva whiteboard i klassrummet - tack! :-)