Grubblerier behöver strategier

Anne-Marie
Du får igång många hjärnor med din fråga, Att järnek är en växt visste jag.Har stött på namnet förut. Slog upp Björn Ursings "Fältflora" och fann Järnek/Kristtorn är en buske som är odlad. Har röda bär.
DU LYCKADES ANNE-MARIE!!
Järnek på fyra bokstäver..
Min första tanke är att det kan vara en förkortning, eller ett latinskt uttryck. Jag kan inte latin så jag vänder mig till wikipedia. Det första jag ser är en bild på vad jag tycker liknar rönnbär eller kanske körsbär. Går det att äta dem?
Texten säger Ilex aquifolium.. en art i järnekssläktet står det.. järnekssläktet betyder på latin "Ilex".
Just så - jag vill ju ha era tankar - visst kan jag söka själv - men det är hur vi alla försöker och krånglar oss framåt. En överväldigad ömhet känner jag för er som skriver här nu---tänk er samma lärande fråga bland de elever som, lyssna noga, vill, gå in på samma sätt som ni gör. Hela förhållningssättet är överförbart. Be eleverna om genuin hjälp, så kommer mångfalden och intresset. Jag vill inte vara en lärare som "VET" jag vill vara en lärare som deltar i lärandet hur andra gör.
KRAM! NI SOM SKRIVER NU!
A-M
Hej Anne-Marie, jag kom som vanligt inte så värst långt i det praktiska tankearbetets strukturella, konstruktiva uppbyggnad men synergi är intressant: samverkan mellan människor.
Hur det kan utvecklas.
Hur det kan fördjupas.
Samspelet.
Jag blev trött och bortdrömmande av ordet ek som i sin bokstavskorthet ändå symboliskt innesluter en hel värld så som det också kom att stå i motiveringen till hans nobelpris.
"För ett författarskap som fångar daggdroppen
och speglar kosmos".
Jo, jag fick via ordet ek en association till Martinson. Ett minne. Ett älskat poem. Några rader utmejslade ur själva livet och dess skönhet.
Detta som är varat.
Och detta som är ovarat.
Allt gott!
"... Riksvägen med milstenen rakt under mina grenar.
Men helst kommer hon i minne.
HON, den vackra på stigen.
Hon kom varje sekel alltid någon gång.
Var ibland borta och sov djupt neri jorden
men uppstod igen så snarlik att det åter var hon.
Detta måtte ha skett inne i byn
att hon vaknade upp på nytt.
Hon måtte ha gått tillbaka dit under jorden.
Så segrade hon alltid.
Min krona susar om henne.
I sjuhundra år har jag känt henne nu.
Det är ändå som i våras.
Harry Martinson
Ekens minne, 1960
Tack Thord, Blir rörd över dina ord och dina inlägg här. När skriver du själv en blogg?
Må gott, Anne-Marie