Äganderätten till ett fikabord
Det blev en lång och trevlig intervju på ett av sommarstockholms underbaraste caféer. Det blev en sådan intensiv diskussion och samtalsutbyte och fullt med skratt och allvar. Då vi suttit där vi suttit i några timmar, närmast två, så kom en ganska butter man och krävde sitt bord.
- Hur länge ska ni hålla på? Det här är mitt bord, sade mannen mitt i en av frågorna.
- Tja, just nu är vi inte klara, sa mannen som intervjuade mig, men alldeles strax kanske...
Det gick en timme till...
Då gick mannen vars bord vi bemannat omkring oss med butter min. Han satt vid ett annat bord och blängde ilsket över till vårt bord, envist rökande på sin cigarett, och med äganderätten lysande i ögonen. Hans bord...
- Du, har du läst Einhorns bok om snällhet och vänlighet? frågade intervjuaren plötsligt...
- Ja, den har jag läst, sa jag.
Vi såg oss plötsligt som påhoppade av en ilsken. Vi höjde oss över alltsammans genom att ta till en boktitel.
Jag kan tänka mig några andra titlar för samma ändamål... kanske allemansrätten i en utvigdad form.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback