Anne-Marie Körling Blogg

DE RÖDA BOCKARNAS FÖRÖDELSE

"Tristare än mycket är att vi som sista gest i skolan, på väg ut mot en eller annan junisol, att det sista vi gör innan vi ämnar byggnaden är att dra ut vår lärares skrivbordslåda, ta upp rödpennan och stoppa den i vår innerficka, för att i ånga fall bära den med oss som en ömt vårdad taggtråd genom resten av livet.

Det krävs många år av ihärdigt arbetande för att ta upp den pennan och lägga tillbaks den.

Sjungtugga sönder den. Kasta ut den från vidöppna fönster. Möjligen bara få av oss som lyckas. För hur många gånger har vi inte sett någon av våra vänner försiktigt böja sig fram för att i någon annan väns nacke rista in den röda bocken? Och smärtan i att vi låter det fortgå, dagligen sträcker vi in handen mot fickan för att försäkra oss om att pennans udd ännu inte har brutits av. "

BoB Hansson - Bräcklighetens Poetik

Jag har tagit upp kampen mot rödpennan! Jag gör aldrig bockar i någon liten skrivsjäl. Stavningen har jag utvecklat en annan pedagogik kring. Det är också viktigt att se till innehåll och inte till form. Kanske begär vi lärare ofta ett skrivande med innehåll men när vi får ett innehåll fastnar vi i att bedöma form. Det är känsligt att skriva. Det är känsligt att få sitt skrivande bedömt. Det gäller också för mig. Det är alltid en bit av våra själar som syns i det vi tecknar ned på ett papper. Till och med en punkt kan rymma stora tankar. Likaså ett frågetecken.

Anne-Marie,
som tackar avsändaren som via facebook sände mig Bob Hanssons text. Ticketack!

Oj, kom på en dikt som ett amerikanskt barn skrev, handlar om röda bockar i en elevtext - den är fantastisk. Fann den i en bok jag köpte när jag var i Minnesota "If you´re tryig to teach kids how to write..". Jag vill skicka dikten till dig, men var ska jag sända den?