WORLDWIDE INNOVATIVE TEACHERS
Under några intensiva dagar med start 7.30 och slut vid 22.30 kommer vi att diskutera skolfrågorna, tekniken och framtidstumma på idéerna. Vi är en grupp om 23 lärare från hela världen. En slags skolvärld som möts, ett kollegium över alla gränser. Jag är en nyfiken människa, hur tänker lärare i Australien, Brasilien, Canada, Frankrike, Indien, USA, Storbritanien och i våra grannländer. Jo, så många länder representerar denna grupp om 23 personer tillsammans.
Vad vi ska göra?
Brainstorming I persume!
Lärare utan gränser!
Anne-Marie
Jag tänker att det finns en utmaning i att balansera mellan naiv teknikoptimism och trött teknikfientlighet.
Båda riktningarna är ganska väl representerade i svenska skolor tror jag och det är rimligt att det ser ut på samma sätt i resten av världen. Ett antagande är att optimisterna är överrepresenterade i gruppen och att det kommer att färga diskussionen till en tävling i visioner. På KK-stiftelsens blogga möter jag edn del av dessa IT-pedagoger som ser sig själv som frälsare som ska rädda de dumma lärarna.
Men om det nu går att hitta någon balans mellan ytterligheterna (och varför skulle inte det vara möjligt) då tänker jag att det vore bra att sortera upp vilka frågor som är teknikberoende och vilka som är mer ideologiska.
Skolan har ibland varit funktionalistisk - jag måste veta vad jag ska hga tekniken till innan jag lär mig den - och det är ganska tydligt att teknik fungerar annorlunda. Det är inte förrän jag kan videoredigering som jag inser vad jag kan göra. Tekniken förändrar mitt sätt att tänka - ja även att se film. Därför är sådana nationella tekniksatsningar som PIM bra. De lyfter frågan om kompetens till en synlig nivå.
Svårare är den ideologiska/pedagogiska frågan - vad ska vi ha tekniken till? Handlar det om kontroll, effektivitet och traditionell förmedlingspedagogik - ja då kan datorerna ruttna i helvetet enligt mig.
Om det gäller kommunikation och delaktighet - då är jag med igen.
Lycka till
Mats
(Förskollärare utan gränser)
Mats, jag är läraren som inte kan alls, men jag kan ju inte utgöra hindret för mina elever. Jag vill samspela med mina elevers möjligheter, med teknikens värld, och i närheten av en annan människa, dialog och kommunikation... då är vi med. Nu är vi ju utanför. Det kan ju leda till total tystnad. Jag är ingen frälsare bara nyfiken på framtidens möjligheter. Jag vet ju inget... så det är en bra början. Anne-Marie
Det kan vara en alldeles förträfflig början att ingenting veta. När sticker du?
Hittade inget bra ord för att fundera på Engelska.