FRAMTIDSTEKNIK VS OVERHEAD

Då man är i skolans värld känns det som skolans framtid skiljer sig avsevärt för framtiden utanför skolan.
Jag rullar fortfarande in en TV, med både DVD och en gammal videobandspelare. Jag kopplar in och kopplar ur,
och nästan alltid innebär tekniken besvär, sladdar är borta, fjärrkontrollen är fjärran försvunnen, banden tuggas ihop till veckade remsor...



Idag sitter jag vid min enda dator i klassrummet.
IT-ansvarig har varit inne och gjort några uppdateringar.
För övrigt ska tjänsten sparas på. Så i skolans framtid försvinner IT-ansvarig.

En annan gång föreläser jag vid en skola, något år sedan, och kommer med min lilla bärbara dator... och ingen kan hjälpa mig med kanon för mitt bildspel och underlag, vid skolkatedern står overheadapparaten, en aning dammig, och ... ja det är ungefär allt.

Vid en annan skola ska jag föreläsa om läsning och läsförståelse för elevernas föräldrar. Föräldrarna skrattar lite... ha, ha, ha en overhead...men jag kan inte skratta åt detta. Så ser min verklighet ut. I föräldrarnas kontorsvärldar finns tekniken. Skratten handlar om igenkännandet: TJa... här har det inte förändrats sedan man själv gick i skolan!

Nej,
det är nog sant.
Tekniskt sett är vi hjälplöst efter, vi som är i skolan.
Men våra elever - de är infödda i tekniken och integrerar den i sin dagliga verksamhet.
Det oroar mig att vi i skolan inte har möjligheter att uppdatera oss.
Speciellt som man överallt i alla arbetslivssituationer kräver tekniska kompetenser utan att fråga efter dem.
Att klara tekniken är förväntad och faktiskt en förutsättning för arbetet.
Hur syns detta i skolan?
Skolan som ska spegla framtiden, spegla samhället och förändringarna?

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: SA

Mitt barn som är sju år leker med min dator och lär sig blixtsnabbt.

Han spelar spel ibland så jag blir sjösjuk när jag tittar på.

Han har en uppfattning om fenomenet ”Internet”

Jag tror det är 5 år sedan jag själv använde en overhead-bild. Jag minns inte när jag senast såg en overhead-maskin.

Mitt senast mottagna fax var i höstas (2007) och det kom naturligtvis ifrån en myndighet.

Jag kan trådlöst läsa mail sittande på en stol vid Stureplan.

Jag kan koppla upp mig mot min arbetsgivares server var helst jag är i världen. Jag kan se hur mycket företaget fakturerade igår var helst jag är i världen.

Jag kan elektroniskt attestera en faktura och utbetalning var helst jag är i världen.

Jag minns inte senaste gången jag i mitt jobb höll en "pappersfaktura" i handen. Men det är flera år sedan.

Jag har lika ofta NetMeeting som möten ansikte mot ansikte.

Jag har dom senaste dagarna blivit utbildad i ett Internet baserat lönesystem där alla anställd i fortsättningen rapporterar sin arbetstid, eventuella utlägg eller resor i tjänsten. Inte ett papper så långt ögat kan se.

Jag minns inte senast när jag var inne på ett bankkontor.

Mina räkningar har jag betalat över Internet i många år nu.

Snart ska jag börja handla mat med hemkörning från min dator.

Så ser en del av min vardag ut. Jag arbetar i ett marknadsledande konkurrensutsatt privat företag.



Ibland undrar jag för vilka framtida arbetsgivare utbildar skolan. Med din beskrivning för ögonen så är det inte för det företag jag arbetar åt.





2008-06-04 @ 17:21:31
Postat av: Annemarie

Vi behöver ekonomin, viljan, och modet att ta in och integrera tekniken i vår verksamhet. Som det nu är lyfter ingen frågan mer nationellt - då övriga världen rustar mer än vad Sverige gör. Vi kan hamna lite i kölvattnet och de som kör framför oss... är sedan utom synhåll... Tack för ditt inlägg och din verklighetsbeskrivning.

Anne-Marie

Postat av: Seth Norberg

Jag hade förmånen att få besöka Isle of Man i våras. 5000 datorer från förskola och uppåt hanteras av 8 personer, och det fungerar lysande.

Skolorna upplevs självklart som en uppdaterad och dagsaktuell miljö. God traditionell metodik influerad av digitala media utan att det blir tekniskt komplicerat.



Vi har för få skolledare och politiker med vision och kurage i vårt land. Mötte Angus King tidigare guvernör i Maine och intiativtagare till deras stora 1 till 1 satsning. Där vågar man satsa för man vet att annars hamnar man sist. I Stockholm har man sagt att vi ska ha nått internationellt nämnbar klass år 2030!

Du milde! Det är att undvika risker totalt!

2008-07-31 @ 23:47:36
URL: http://bromstenict.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback