Anne-Marie Körling Blogg

VÅGA VARA ENKEL

Att skriva något för skolans aktörer är mycket svårt.
Jag är kollega, jag är lärare till elever, jag är anställd.
Jag är också undersökande, nyfiken, framtidslysten.
Jag läser oändligt mycket om vad som sägs, tänks och uttrycks.
Jag går till slut vilse mellan praktik och teori.
Som om teorin blir viktigare än det jag faktiskt gör och själv tänker.

Jag står precis alldeles där - mitt bland eleverna - och det är till dem min omsorg riktas.
Men det är svårt att skriva för skolans aktörer,

Jag har maildiskuterar mitt skrivande - för att få motstånd, för att få framåt-fortsätt-uppmaningar, för att få utifrånperspektiv, och ... tja något så enkelt som stöd och vänliga ord och omtanke också.

Igår förtvivlade jag, tänkte riva sönder vartenda virtuellt skrivpapper, tvivlade på min förmåga, grät en skvätt över att jag inte vill, inte kan, inte ska! Ja, så ungefär. Jag tror det är en naturlig följd av skrivandet, man har sina ljusa dagar, man känner sig bäst, älskar sina ord, för att nästa dag sätta sig till doms över dem, radera långa stycken och börja tycka att man läst det här alldeles för många gånger.

Jag skrev till mitt bollplank...och jag tror han förstod.... för utan att sätta så många tröstens ord över det hela fick jag det fina rådet -

Våga vara enkel.

Den tvärbromsen jag skulle ställa mig på
och den kartbeskrivningen över forskarvärldens upplevda pekpinnar och i mitt tycke alltför
långt ifrån ett klassrums vardag. Just detta - våga vara enkel.

Anne-Marie,
att våga vara enkel kanske är något allmängiltigt att sträva efter i vår tid.
Enkelheten.

 

Hej!



Enkelhetens perspektiv som allmän frågeställning och fundering är en oerhört välgörande landningsbana misstänker jag.



"Det är de enkla tecknen som håller

måttet till sist" (citat någonstans ifrån...)



En god hälsning till dig Anne-Marie!

Bästa Thord - en god hälsning tillbaka. Du borde skriva blogg... jag önskar dig en egen plats... jag skulle bli din trogne besökare. A-M