SINGEL i ARBETSLAGET
Jag gör det. Jag tycker om mitt arbetslag. Jag är en av många i mitt arbetslag.
I mitt arbetslag är jag den enda som är singel. Jag och en till!
Vi är två.
- Hallå jag är också singel, ropade en av mina kollegor stolt.
Jag är inte lika stolt. Det råkade jag säga till mitt arbetslag.
- Jag är inte riktigt stååålt över att jag är singel...
- Vi ska ta hand om dig, vi får helt enkelt lägga upp ett schema, skrattar mitt arbetslag,
- Vem tar fredagen vecka 37, vem tar fredagkvällen vecka 41...
Anne-Marie,
Måste bara få säga att jag hatar oxå fredagkvällar. Inte alls kul att komma hem från allt roligt och bara vara ensam... Tur att det snart är måndag. =)
Ha en skön helg!
kram
Therese (arbetskamrat)
Jag gillar mitt nya arbetslag också. De har en gemenskap som känns tryggt, de skrattar och pratar allvar. Jag gillar det.
Att avslöja något som är privat är modigt. Jag tror att det är bra att alla vet att du inte gillar fredagskvällar. Jag gjorde inte heller det när jag var singel. Men jag berättade det aldrig.
Hoppas din lördag blir bättre än dina fredag. :-)
Mod kommer mest då det kollektiva skapar trygghet. Mitt arbetslag skapar en god känsla i mig, då kan man berätta och göra sig själv tydlig. Jag är odramatisk till min fredag, helt överens med den. Anne-Marie
Therese, så roligt att du är här, du ska veta att jag välkomnar dig, också en trist fredag... Anne-Marie
Jag kan förstå din känsla även om jag inte delar den. Jag gillar fredagar. Det är min lediga dag så det är kanske därför, även om jag brukar säga att det är den mest arbetsamma dagen i veckan. Det är då jag brukar tvätta och veckohandla då. Städa är det också tänkt men det kommer sällan längre än tanken. När helst du känner att du behöver serveras pasta på fredagkvällen på Stockholmsvägen. Bara så du vet.
Hej Anne-Marie!
Hi hi...ja, förlåt...tycker så mycket om att läsa din text, dina ord och för en kort stund träffa, slå följe med dina levande tankar transformerade via ett närvarande, öppet sinne.
Det är vackert!
Utveckling, mod och mognad - ja, kanske kan det spridas som vackra, symmetriska ringar på ett blankt vatten även om det i mycket (och det tycker jag är viktigt) är en individinriktad, personligt arbetande process som inte så mycket ska påskyndas/forcheras (åtminstone inte för "vuxna" människor).
Människan gör sig så många tankar om "sin själ", denna abstraktion som vi inte vet någonting om men jag tror nog att din "själ" glänser och skimrar på ett alldeles särskilt förträffligt sätt.
Ja jag vet (och ursäkta...), lite larvigt klingar min högt stämda ton, liten "sjuka" jag har men ursprunget är mitt hjärta.
Men..."medvetandeutvidgning" denna människans genom alla tider åtrådda strävan, önskan, dröm - som kanske är ouppnåelig, omöjlig men lyser likafullt som rött blod i Tranströmers ord gåtfullt:
"uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen..."
En röd tråd?
Jodå, höll jag i, nystade på men tappade bort...
Som sagt: Den här fredagen utvecklades till en riktig ursäktar-dag. Här är en till: Ursäkta röran!
Som vanligt, thord.
Thord, du trogne, det finns inget att ursäkta, alla ord är mottagna, lästa och funderade kring.
Kersti,
så är också fredagar, så är mina lördagar.
Allt gott, ni läsare, ni vänner, ni kollegor,
Anne-marie
Det är härligt att ha ett arbetslag som fungerar. Då blir det ett positivt tillåtande klimat, där man både stöttar varandra och skrattar gott ihop. Vid längre ledigheter får man lite abstinens...