HUR VET DU ATT DU KAN?
- Hur vet du att du kan? frågar jag ibland.
- Jag blir tystare och arbetar mer koncentrerat, svarade en elev idag.
Och det är sant. Jag hade uppgifter igår. I tre olika svårighetsgrader. Tre olika papper. Roliga men kluriga saker kring språk.
Det första pappret var relativt enkel...lite klurig...men greppbar. Det var mumlande tyst och koncentrerat i klassrummet.
Det andra... var lite klurigare... och samtalen blev fler.
Det tredje... var absolut klurigast...och klassrumsrösterna blev fler och fler.
Vi samlades efter det intensiva arbetet.
- Jag hörde när det blev svårt, berättade jag.
- Ja, det är då man börjar prata om allt annat. Det sista pappret var hur knepigt som helst. Först försöker man, ser börjar man liksom busa, sedan...
Kanske ligger det något i det.
Det är tråkigt när det blir för svårt.
Det är lika tråkigt när det är för enkelt.
Det kanske är så att eleverna markerar med sitt prat och sitt ointresse.
De är inte riktigt med.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback