ENGLA
Engla.
Det blir inga fler ord på min blogg idag.
Orden fattas mig.
Anne-Marie
Hej!
Jag har befunnit mig i Hedemora kommun idag och blivit berörd av stillheten och sorgen - av minnesljusen i kyrkan och av de många nedsänkta flaggorna.
En länge sedan läst dikt har återkommit.
Till någon en hälsning
för sista gången.
" Långsamt som kvällsskyn mister sin purpur där över milsfjärdens blänkande slätt - sakta som brisen somnar därborta långt, så att ögat ej skönjer det rätt, fjärran som ekot dör efter sista utdragna tonen av skärflickans sång - skall jag dig aldrig glömma, du, som gav purpur, vårbris, toner och glädje till livet en gång!"
Okänd.
(din bild i sammanhanget är omänsklig...)
Dikten ovan är skriven av Karl August Tavaststjerna, 1860?1898, Finland
ur För morgonbris, 1883
Jag lägger till en återkommande Alf Henriksson:
"... Ibland hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer.
Alf Henriksson
tidsdikt, 1982.
Vi har varandra endast en kort tid.
Var rädda om varandra!